Lästips:
I ett år har jag haft den äran att tänka högt i denna spalt. Ett år som i mitt konstnärliga arbete utgjort det sista i mängden, av mer än ett dussin. Nedan följer ett försök till sammanfattning, av något jag själv, i vanlig ordning, inte ens kan greppa än. Konstnärliga processer har alltid tett sig så för mig. En kraft och gnista lockar genom dunkla dimmor av kreativa kaos, för att först i efterhand spela upp vad själva motivet med resultatet egentligen var.
År 2016 smög sig de första trådarna ut ur mina tankenystan, in i sångerna och om några veckor lanseras äntligen OVÄSEN. Ett konceptuellt album, bestående av den diktning och musik, jag trots dunkla dimmor och kreativa kaos, hela tiden har sett ska bli till. Kanske blir det något av det sista jag gör i offentlighet, kanske blir det precis tvärtom. I den ovissheten känner jag mig trygg. För det viktigaste är trots allt att det som sker just nu, verkligen blir som det blir. Och det blir det.
Det stora oväsendet är alltså vad den största rättsskandalen i vår historia kallas för. Den stora trolldomsrannsakningen, eller häxprocessen som vi ofta hellre säger idag, trots att ordet “häxa” inte ens existerade då det begav sig. Jag håller mig dock hellre till begreppet folkmord och masspsykos, då det är en tydligare förklaring på vad processen i det stora hela egentligen var.
Denna mentala pandemi ägde rum mellan år 1668 och 1676 i Sverige, med sin start och upprinnelse i nordvästra Dalaskogarna, närmare bestämt i Älvdalen.
Visst, Det stora oväsendet var självklart inte den enda processen i sitt slag. Hysterin hade pågått runt om i hela den patriarkalt religiösa världen, flera hundra år före utbrottet i Dalarna, men denna var och förblir den största. Ett folk – och kulturmord. Genomsyrat av en ytterst karaktäristisk röd tråd och psykologisk struktur.
Denna tråd är för mig tätt sammanflätad med min fascination för det moderna begreppet Gaslighting, sprunget ur pjäsen Gasljus skriven av Patrick Hamilton på 30-talet. En form av psykisk misshandel som går ut på att manipulera en människas verklighetsuppfattning.
Fenomenet är vad vi idag kan se låg till grund för Det stora oväsendet. Som en masspsykos och mental pandemi, utan dess like. Eller? Kanske är den inte unik i sitt slag? Kanske inte ens förpassad till förfluten tid? Kanske är fenomenet och konsekvenserna tidlösa? Kanske pågår den, mellan rader och oklara styckeindelningar, i skrivande stund?
Passande nog går just pjäsen Gasljus upp på stadsteaterns scener med Helena af Sandebarg i huvudrollen under nästa år.
Synkroniciteter.. är ett annat av mina favoritspår att djuploda i. Av förklarliga skäl.
Tack Dalabygden, för denna ficka i tiden.
Låt oss mötas i ett gästspel längre fram igen.
Sommarens sista suckar hägrar ännu över bergen de blå, och som vi ska njuta av dem!