Dalfolket bjöds aldrig in
Dalarna har med skilda huvudmän publicerat något som kallas Dalastrategin (eller motsv.) från 1960-talet fram till nutid. Målet med strategin har varit att peka ut i första hand olika önskvärda satsningar för att stärka och utveckla länet/regionen. Det gäller bl.a. att uppnå bättre samhällsservice, fler företag och fler jobb.
Nu håller dagens framtidsspanare inom Region Dalarna på med Dalastrategin 2030 som i underlaget till skrivningarna bl.a. säger att ”Vi utövar ett ledarskap som kännetecknas av tillit och möjliggörande” och ”Vi tar tillvara människors drivkraft, kompetens och engagemang”. Det låter ju tjusigt och frågan är hur det skall tolkas i konkreta handlingar och beslut
Innan man påbörjar ett nytt programarbete bör man självklart analysera erfarenheterna av det som länet önskat göra enligt tidigare strategier. För att få kunskap om tidigare decenniers arbete behövs utvärderingar av det som gjorts, lyckats, misslyckats och orsakerna bakom olika resultat. Någon sådan analys finns inte vad gäller Dalarna. Risken är att man går in med nya visioner och konkreta förslag för de kommande tio åren utan kunskap om viktiga villkor för att nå uppsatta mål.
En stor fara med strategier av det här slaget är att de inte är förankrade i regionens medborgare, organisationer och företag – d.v.s. de krafter utan vars engagemang och resurser inte något viktigt framtidsprojekt kan lyckas. Trots att skrivningarna i strategins inledning (se ovan) om vikten av ”människors drivkraft, kompetens och engagemang” har Dalastrategin 2030 inte skapats genom många människors medverkan. Dalastrategin 2030 är i huvudsak ett verk av regionens byråkratiska apparat.
Den korta remisstiden kring dokumentet på 31 sidor gör det inte heller möjligt att inbjuda länets invånare och folkliga organisationer till en seriös debatt om strategins mål och olika förslag. Detta borgar för att även dalastrategin 2030 riskerar att bli en papperstiger utan förmåga att styra Dalarnas verkliga framtid.
Ett av demokratins viktigaste fundament är att ha befolkningen på sin sida när samhället skall utvecklas och förändras. Utan dess medverkan är det inte möjligt att vare sig lösa klimatkrisen eller uppnå det hållbara samhälle!
/Ronny Svensson, partipolitiskt oberoende ledarskribent