FOTO:
Dagen bjöd på bra vandringsväder.

Scoutgillet ute på fäbodvandring

Under onsdagen i förra veckan gav sig Tuna‌ ‌Scoutgille ut på‌ ‌onsdagsvandring‌ ‌till ‌Finnsåsens‌ ‌Fäbod‌. Dagen‌ ‌bjöd‌ ‌på‌ ‌ljus‌ ‌utan‌ ‌sol‌ ‌samt‌ ‌uppehåll‌ ‌efter‌ ‌flera‌ ‌dagars‌ ‌dis‌ ‌och‌ ‌dimma.

Samlingsplatsen‌ ‌efter‌ ‌Ludvikavägen‌ ‌var‌ ‌lätt‌ ‌att‌ ‌hitta.‌ ‌Där‌ ‌fanns‌ ‌Gillets‌ ‌“hajfena”‌ ‌uppställd‌ ‌och‌ ‌markerade‌ ‌avtaget‌ ‌till‌ ‌Finnsåsens‌ ‌fäbodar.‌
‌En‌ ‌hel‌ ‌del‌ ‌kamrater‌ ‌var‌ ‌redan‌ ‌samlade‌ ‌vid‌ ‌de‌ ‌öppna‌ ‌grindarna‌ ‌till‌ ‌infarten.‌ ‌Där‌ ‌innanför‌ ‌lämnades‌ ‌bilarna‌ ‌för‌ ‌promenad‌ ‌upp‌ ‌till‌ ‌nedre‌ ‌vallen.‌ ‌ ‌
Vid nedre vallen fanns ‌åter‌ ‌en‌ ‌P-plats,‌ ‌men‌ ‌här‌ ‌var‌ ‌det‌ ‌nödvändigt‌ ‌att‌ ‌lämna‌ ‌bilen‌ ‌om‌ ‌man‌ ‌inte‌ ‌gjort‌ ‌det‌ tidigare.‌ ‌Där‌ ‌fanns‌ ‌snickrade‌ ‌pilar‌ ‌som‌ ‌anvisade‌ ‌stigar‌ ‌till‌ ‌olika‌ ‌fäbodar.‌ ‌Det‌ ‌var‌ ‌bara‌ ‌att‌ ‌fortsätta‌ ‌uppåt‌ ‌in‌ ‌i‌ ‌skogen‌ ‌på‌ ‌den‌ ‌stig‌ ‌som‌ ‌ledde‌ ‌till‌ ‌vårt‌ ‌mål,‌ ‌Finnsåsens‌ ‌fäbod.‌ ‌
Det‌ ‌var‌ ‌gammal‌ ‌välväxt‌ ‌skog‌ ‌med‌ ‌åtskilliga‌ ‌vindfällen‌ ‌av‌ ‌riktigt‌ ‌gamla‌ ‌granar‌ ‌vid‌ ‌starten.‌ ‌ Stigen‌ ‌var lättgången. Till‌ ‌sist‌ ‌öppnade‌ ‌sig‌ ‌ ‌en‌ ‌sluttning‌ ‌med‌ ‌ett‌ ‌antal‌ ‌gamla‌ ‌hus.‌ ‌I‌ ‌sluttningens‌ ‌mitt‌ ‌reste‌ ‌sig‌ ‌det‌ ‌största‌ ‌huset.‌
En‌ ‌tvågrenad,‌ hög‌ ‌trädstubbe‌ ‌med‌ ‌en‌ ‌tvärslå‌ ‌mellan‌ ‌förgreningen stod bredvid.‌ Stubben‌ ‌påminde‌ ‌om‌ ‌en‌ ‌jättelik‌ ‌slangbella.‌ ‌Gun-Marie‌ ‌Heldestad‌ ‌tog‌ ‌emot‌ ‌oss‌ ‌utanför‌ ‌huset.‌ Huset ‌visade‌ ‌sig‌ ‌vara‌ ‌en‌ ‌kyrka.‌ ‌ ‌
Hon‌ ‌berättade‌ ‌att‌ det ‌var‌ ‌den‌ ‌gamla‌ ‌ladugården‌ ‌som‌ ‌byggts‌ ‌om‌ ‌och‌ ‌fått‌ ‌en‌ ‌tillbyggnad.‌  “Slangbellan”‌ ‌användes‌ ‌att‌ ‌fästa‌ ‌klockan‌ ‌på‌ ‌vid‌ ‌gudstjänst.‌ ‌Gun-Marie‌ ‌berättade‌ ‌mycket‌ ‌om‌ ‌sin‌ ‌vän‌ ‌Märta‌ ‌Danielson‌ ‌som‌ ‌varit‌ ‌”fäbostinta”‌. Hon kryddade berättelsen med många anekdoter från fäbodtiden. ‌ ‌
Märta D hade verkat‌ ‌för‌ ‌att‌ ‌fäboden‌ ‌skulle‌ ‌bli‌ ‌kvar‌. Hon arbetade också för ‌att‌ ‌gudstjänster‌ ‌skulle‌ ‌hållas‌ ‌där.‌ Många‌ ‌frivilliga krafter‌ ‌hade ‌sett‌ ‌till‌ ‌att‌ ‌bidra‌.‌ Märta‌ ‌D ‌hade ‌skrivit‌ ‌en‌ ‌bok‌ ‌med‌ ‌minnen‌ ‌från‌ ‌fäbodlivet‌ ‌och‌ ‌kyrkan.‌ ‌Den‌ ‌fanns‌ ‌att‌ ‌köpa‌ ‌och‌ ‌behållningen‌ ‌tillföll‌ ‌Fäbodkyrkan.‌ ‌ ‌
Ute‌ ‌på‌ ‌tunet‌ ‌fanns‌ ‌bord‌ ‌och‌ ‌bänkar‌ ‌där‌ ‌vi‌ ‌satt‌ ‌och‌ ‌lyssnade‌ ‌och‌ ‌därefter‌ ‌intog‌ ‌vårt‌ ‌medhavda‌ ‌fika.‌ ‌Vi‌ ‌passade‌ ‌på‌ ‌att‌ ‌turas‌ ‌om‌ ‌att‌ ‌gå‌ ‌in‌ ‌i‌ ‌kyrkan‌ ‌och‌ ‌titta‌ ‌på‌ ‌det‌ ‌som‌ ‌vi‌ ‌hört‌ ‌berättas‌ ‌om.‌ ‌
Slutligen‌ tog Matts Björke till orda och ‌tackade‌ ‌för‌ ‌att‌ ‌vi‌ ‌hade‌ ‌fått‌ ‌komma‌ ‌och‌ ‌uppleva‌ ‌Finnsåsens‌ ‌Fäbod‌ ‌med‌ ‌sin‌ ‌unika‌ ‌kyrka.‌ ‌Så‌ ‌gick‌ ‌färden‌ ‌hemåt‌ ‌en‌ ‌erfarenhet‌ ‌rikare.‌ ‌

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil