FOTO:
Samling utanför Stambaracken.

Pensionärer har marscherat på Rommehedslägret

SPF Tuna- Säter har besökt Rommehedslägret. Dagens ledare kände sig krasslig och kunde inte delta, så vi fick med hjälp av en karta där, byggnaderna är numrerade, med gemensamma ansträngningar lokalisera de 39 byggnaderna.

Området är byggnadsminnesminnesmärkt vilket betyder att underhåll ska följa vissa riktlinjer. Just nu får stallet ett nytt tak.
Skötseln gäller även träd, dåliga ersätts med nya.
Västerut finns Lushavet en liten sjö, numera mest som en göl. Var namnet kommer ifrån är oklart, är det små kryp i vattnet eller blev lössen kvar i vattnet sedan soldaterna badat?

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

FOTO:
Lars Erik berättar om området och fåglarna.
FOTO:
Med sådana här kikare kan även ovana fågelskådare se både vanliga och ovanliga fåglar.

SPF på fågelskådning vid Rudängsmyrans våtmark

Start och mål vid den här vandringen var Nyckelby. Vi vandrade på fina åkervägar genom välskötta åkrar men på ett ställe åkrar som fått växa igen med flera meter högt sly, mycket ovanligt på Tunaslätten.

Väl framme vid Rudängsmyrans våtmark mötte Lars-Erik och Anders från fågelklubben upp och berättade om området.

Sjön ligger mellan Barberget och Nyckelby, strax söder om faluvägen. Hela området kallas Rudorna och där det är sjö nu var det svårbrukad mark i stort behov av omdikning. Istället för dikning blev det en reglerad sjö, delvis med bidrag från länsstyrelsen. Här kan man se upp till 200 arter i dag har de med bra syn och hörsel sett 30 arter.

På vägen tillbaka passerades före detta radiostationen som byggdes på 1930-talet och före detta Alsbäcks skola som nu är riven.

FOTO:
FOTO:

Högt uppe på berget träffades Tuna Gillescouter

Tuna Gillescouter körde igång verksamheten med en vandring upp till berget Rösåsen för att besöka tornet som invigdes 1935.

De flesta hade varit till Rösåsen tidigare, men denna gång blev det en skön vandring från parkeringen, med väl avvägda rastplatser i form av riktiga bänkar att sitta och vila trötta ben. Väl uppe på toppen lyste det nyrenoverade 17m höga tornet med sin röda färg och vitmålade topp med fönster. Trappstegen upp till tornets topp är väl avvägda. Trappstegen påminner om att gå i ett spannmålsmagasin med en 50 kg säck på ryggen, en eloge till tornbyggarna. En vidsträckt utsikt från toppen. Hela Runn ser man, hoppbacken i Falun och Kristine kyrka, i nästa fönster ses Tuna slätten med randbergen runt i fonden och mitt i ser man Stora- Tuna kyrka samt Torsångs kyrka.

Vi fortsätter till nästa fönster, där kommer Gustafs fram med sin kyrka och Dalälven som slingrar sig fram. Sista fönstret blir mot Stora-Skedvi, där är det också en kyrka som kommer fram, Rasjön syns och Gussarvshyttan såg och hyvleri med skylten 11 kaffe ser man med en stark kikare. Färden ner från tornet går bra ingen paus väl nere på fast mark sitter det fint med kaffe och en ostmacka med Skedvi bröd. Här har det ordnats med fina fika bord, en rejäl grillplats och en fin timrad slogbod med tak. Tusen tack Rösåsens tornförening som sköter om denna fina anläggning på toppen av Rösåsen.

FOTO:
Paus i vårsolen.
FOTO:
Äntligen blev det premiär för året.

Årspremiär i små grupper – SPF Tuna-Säters vandring i Tyllsnäs

SPF Tuna-Säter har avverkat första vandringen för året i strålande sol. Kulturvandringen utfördes enligt alla rekommendationer. Ibland blev avståndet så stort att några höll på att komma på avvägar.

Vi samlades i små grupper längst ner på Tyllsnäs udde, där det i slutet av 1800-talet låg ett sågverk. Det bedrevs även diversehandel i området på den tiden. Idag är det vandrarhem och camping där.

Älven låg spegelblank och det börjar så smått grönska i buskar och träd. Vandringen gick sedan över åkrarna och längs älven, norrut, där vi kunde se spår av ett tidigare kapell och ytterligare en sågverksrörelse. Efter en stunds vila avverkades sista etappen längs landsvägen tillbaka mot udden.

FOTO:
Ivan Westermark har avlidit.

Minnesord: En fantastisk människa har lämnat oss

Det är med stor sorg och saknad, vår sedan 30 år nära och gode vän, T-Fords-doktorn Ivan Westermark nu flyttat sin verksamhet till himmelska höjder. Ivan dog torsdagen den 12 november.

Vi, min fru Rosemary och jag, blev snabbt mycket nära vän med Ivan, som från första stund imponerade så mycket på oss. Detta började med att Ivan hjälpte oss att totalrenovera motorn på vår T-Ford.
Ivan föddes 1928 i Lit, nära Östersund där även Rosemarys farfar härstammade från, som sedermera utvandrade till USA. Ivan som var mycket begåvad lärdes tidigt att läsa och skriva av sin moster och visade snabbt ett tekniskt intresse. Under krigsåren var det EPA-traktorsbygge som gällde och då vanligast att använda uttjänta T-och A-Fordar.
Som första jobb var Ivan smörjare på en lingrävmaskin. Detta lade grunden till att han blev grävmaskinist och sedan egenföretagare med egna grävmaskiner och egenkonstruerade lyftkranar med jobb på olika platser i Sverige.
År 1967 slog Ivan igen grävmaskinen och satte sig på skolbänken och utbildade sig till sjuksköterska. Han hade fortfarande mycket lätt för sig och klarade studierna galant och blev färdigutbildad sjuksköterska 1972. Han jobbade sedan på avdelningen för hjärt- och kärlsjukdomar.
Förutom sin begåvning i både teori och praktiskt kunnande hade Ivan ett fotografiskt minne. Som min ”co-driver” på mitt Road Show ekipage med ABB:s högspänningsutrustning gjorde Ivan mig sällskap vid längre förflyttningar i Europa. Första gången åkte vi hemifrån till Warszawa (Ivan hade då bara varit utomlands till Köpenhamn en gång med båt inbjuden av Grävmaskinstillverkaren Niwa). Under tiden som jag körde så satt Ivan och utantill deklamerande Soldaten Švejk av Jaroslav Hašek, sida efter sida! Väl inne i Warzawa sa Ivan – såg du – bilen hade samma nummer som apotekaren hemma i Lit!
Han var också med på resor till Ljubliana och Barcelona.
Ivan och hans kära fru Ellis köpte en bit mark i Övre Baggbo samtidigt som Ivan köpte en gammal lingrävare och ordnade till tomten för att bygga ett fint en-och en halvplanshus och en rejäl uthusbyggnad med garage, snickarbod, bagarstuga och viktigast, hans verkstad. I verkstaden hade han inköpt allehanda gamla maskiner som t.ex svarv.
Han blev nu historisk med att hjälpa tusentals veteranbilbyggare att framför allt renovera motorer. Han konstruerade t ex en anordning för att cetrifugalgjuta vev- och ramlager med babbits och gjorde egna arborrverk. Ivan som aldrig använt en dator fick en gammal av oss och lärde sig snabbt att använda den. Han gjorde 100-tals beställningar av reservdelar till Snyder’s Antique Auto Parts i USA, som var för dem han hjälpte att renovera veteranbilarna. Han tog inte ett öre för hjälpen.
Det är nu en stor saknad av Ivan i Svenska veteranbilsvärlden.
Ivan hade alltid stor empati, ett exempel från i somras var att renoveringen på en T-Fordsmotor tog lite längre tid än beräknat. För att kompensera detta lastade Ivan in motorn i sin gamla Volvo och körde t.o.r. Kalmar för att leverera den, en resa på drygt 100 mil. Ivan tog knappt betalt för bensinen.
Ivan var alltid enormt positiv och hade hela tiden en framtidstro! Bara några dagar innan hans bortgång ringde vi honom och frågade hur han mådde, fick standardsvaret : Prima liv, väder och vind!
Så kommer vi alltid att minnas kära Ivan.
FOTO:
På rad efter ån med Tuna kyrka i bakgrunden.

48 å-vandrade i det vackra höstlandskapet

En något kylig förmiddag i oktober träffades vi, SPF Tuna-Säter, hemma hos Gunnar Olsson i Österby för en vandring längs Tunaån. Vi var 48 personer som såg fram emot en trevlig tur längs Tunaåleden.

Gunnar berättade en del historia om Österby innan vandringen började. Vi gick genom hagar och landsväg i ett vackert höstlandskap fram till Tunaåledens början. Tunaåleden ledde genom raviner och odlingslandskap längs Tunaån. Solen tittade fram och det blev en mycket trevlig stund då vi stannade till vid en grillplats intill ån och åt medhavd förtäring.
Det var ett rikt fågelliv längs ån, men någon kungsfiskare fanns inte att se för tillfället, inte heller någon bäver fast Gunnar berättade att i en slänt ner mot ån var det som ett flervåningshus där det bodde bäver, grävling och rävar på olika våningsplan.
Vandringen avslutades med att vi fick se hur fint det blivit under de nya broarna över Tunaån. Enligt Gunnar kan det kanske bli en lättillgänglig fiskeplats för rörelsehindrade. Den gamla eken som är ett naturminne ligger kvar på sidan om bron och har inte påverkats av brobygget.
Vi var alla mycket nöjda efter dagens 5 km långa vandring och det sista vi fick vara med på var när Gunnar flyttade ett antal kvigor till nya betesmarker, nästan lika ystra som vid vårens kosläpp.