Lästips:
Jag har börjat med en ny vana. Jag checkar ut från Instagram fredagskväll och vilar från sociala medier under helgerna. Jag lägger extremt mycket tid där, i olika sociala kanaler.
Jag ett konto för mig själv, där jag sprider livet i Älvdalen, upplevelser, entreprenörskap och en del personlig utveckling. Till och med lite poesi när jag tänker efter.
Men sen har jag också konton för mina olika event, festivaler och lite kunder. Ja, så det blir en hel del både produktion och scrollande. Otäckt mycket faktiskt.
Mycket av den kontakt jag har med samarbetspartners och kunder sker också via de olika kanalerna. Så man är liksom tvungen att vara där, på gott och ont.
Jag är verkligen glad för all inspiration, all kunskap och faktiskt – nya vänner som jag hittat genom sociala medier. Jag är också glad över att kunna följa mina vänner som bor långt borta, då känns de lite närmare och som att man är en del av deras liv, trots avstånd.
Men det är lätt att fastna där, i algoritmernas mecka.
Så min nya vana, den kommer så lägligt. Jag hade nämligen en sommar där jag bestämde mig för att leva lite extra mycket. Uppleva Älvdalen och andra platser, vara mer social och njuta mycket av ingenting.
Jag var ganska bra på det. Så jag tänkte att jag skulle fortsätta med det, även i höst. Jag checkar ut från Instagram på fredagskväll och är tillbaka på måndagen, vilken otrolig skillnad det har blivit i mitt liv.
Jag far fram som en duracellkanin här på helgerna. Jag har målat, tapetserat, varit social och rört mig mycket mer. Jag är piggare, jag är gladare och det känns som att jag lever lite mer. Mina egna tankar har fått mer space och jag kommer till skott. Jag har tagit tag i så många surdegar.
Så jag funderar på det där, när vi säger att vi inte har tid. Att vi inte hinner. Det gör vi. Men vi prioriterar inte.
Vi spenderar våra liv på att scrolla i andras liv. Och så glömmer vi helt att leva våra egna. Ja, och så mår vi lite dåligt över att andra liv verkar så bra, och våra egna så dåliga. Det är ju ingen härlig spiral.
Det är ju inte en slump att Turistgården i Särna säljer weekends där man får lära sig att tälja. Och det är ju inte en slump att keramikkurser och körer blir fullbokade på nolltid. Vi vill ju vara där, i det riktiga livet, där vi gör riktiga saker, med egna händer – jag och inte helt självklart, men med våra egna hjärnor.
Jag tänker att vi behöver mer tid där saker går sakta. Mer tid för ingenting. Mer space i schemat. Mer tid för att knalla förbi grannen och ta en kaffe.
Mer tid utan plan.
Mer tid att göra små saker.
Och sociala medier-fria helger, det är en bra start. Det törs jag skriva under på.