”Är du klar med din utbildning?”, frågar jag en bekant när vi ses.
”Jodå”, svarar han. ”Jag gick ut för 8 år sen”.
8 år sen. Det känns som om det var nyss han flyttade till en större stad för att utbilda sig, men tydligen hade han BÅDE utbildat sig OCH hunnit flytta till ytterligare en stad sen vi senast sågs.
Ja, tiden går, utan att man tänker på det. Jag har inte längre begrepp om den längre.
Något som känns som nyss, visar sig hänt för 8 år sen eller kanske till och med 28 år sen.
Vilket år flyttade jag till Dalarna? Kommer inte ihåg. När började jag på mitt jobb? Minns inte riktigt.
Jag testar någon enklare fråga närmare i tiden.
Vad gjorde jag förra torsdagen? Ingen aning. Vad skrev jag på köplistan som ligger kvar hemma? Det har jag glömt, men jag vet att det var många saker. Däremot vet jag att regalskeppet Vasa sjönk 1628 och slaget vid Lützen var 1632. Årtal från skolan minns jag minsann, men inte mycket om min egen nutid eller vardag.
På sociala medier blir jag dock ständigt påmind. Där dyker det upp bilder och notiser i mobilen när jag har ett foto att se tillbaka på från dagens datum, men tidigare år.
Det kan vara ett dopp vid stugan, trots att det hunnit bli september. Det kan vara första skidturen för säsongen det året. Det kan vara en minnesrik dag när jag bär rättvikskläder.
För en tid sen var jag i Göteborg en helg och det visade sig att Bokmässan ägde rum samtidigt.
Det var ett antal år sedan jag var på mässan sist och tänkte genast på min kompis som jag besökte mässan tillsammans med den gången.
Som ett brev på posten dök bilden från det tillfället upp i min mobil och titta. Där står ju hon och jag och väntar på spårvagnen på morgonen. Men vänta! Vad har jag på mig? Min petrolfärgade höstjacka. Det är ju samma jacka som jag har på mig just idag.
Hade jag den redan då? Var det inte nyligen jag köpte den? Det känns så i alla fall. Jag får kolla året. 2019. Sex år sedan!
Här får jag välja det bästa mellan två alternativ: min jacka vittnar om god kvalitet och en klassisk färg, som känns modern eller nu är det dags att införskaffa något nytt.
Jag förhandlar med mig själv och väljer det första alternativet.
Det betyder att jag i lugn och ro kan använda samma jacka några år till och eftersom vi har årstider ska jag ändå byta till vinterjacka snart och den är ju ganska ny. Eller?
Jo, det minns jag tydligt, för den tidigare vinterjackan verkade rugga.
Det innebar att varje gång jag klev ur bilen efter avslutad färd, låg det stoppning kvar på sätet här och var. Den hade smugit sig ut genom sömmarna på jackan medan jag körde.
Bara att köpa en ny, eftersom jackan bara blev plattare och plattare.
Jag upptäcker att tiden går när jag pratar om fenomen, som är högst välbekanta för mig, men som visar sig tillhöra tiden från min uppväxt.
Det kan vara en händelse, musik, kanske en film eller ett TV-program.
När jag pratar om detta möts jag stundom av oförståelse och får veta att personerna jag pratar med inte ens var födda vid den tidpunkten.
Tiden går! Håhå jaja!