När Sverige blev medlem i EU 1995 utlovades extra ekonomiskt stöd till Sveriges stora landsbygdsområden – speciellt den del som EU kallade glesbygden i norr. Vad blev resultatet i konkreta termer efter alla löften? Befolknings- och näringsutvecklingen i de geografiskt stora stödområdena är knappast mer positiv idag än före 1995. Befolkningsminskningen hotar många små kommuners framtid.
Eftersom motståndet mot EU-anslutning var störst på landsbygden i norra Sverige skapades ett särskilt stöd till större delen av Norrland samt skogslänen i Svealand. Tanken var att få kritikerna av EU att byta fot. Syftet med stödet var i första hand att utveckla jord- och skogsbruket samt förbättra investeringar i kommunikationer och energi.
Så här i efterhand kan sägas att jordbruket i norr fortfarande inte är tillräckligt lönsamt för att nå målen på sikt. Antalet gårdar minskar ständigt. Skogsbruket har utvecklats bättre – främst skogsindustrin men får stor kritik för kalhyggesmetoder och stor avverkning. Infrastrukturen är det område där EU-systemet så här långt misslyckats allra mest när det gäller att nå målen.
Förra året hade 169 av landets 290 kommuner minskad befolkning och särskilt i Norrlands stora inlandsområde var det minus nästan överallt där EU-stöden varit i bruk. I de större orterna efter kusten ökade dock befolkningstalen, vilket även gäller de stora städerna i Mellansverige.
Att EU-stöden inte fått landsbygden att blomstra i flertalet kommuner beror i stor utsträckning på att staten märkbart minskat sina traditionella regionala satsningar efter 1995. Andra orsaker är att infrastrukturen i allmänhet uteslutits för nya satsningar efter statliga direktiv trots uppsatta mål. Ytterligare orsaker är att det lokala inflytandet varit obetydligt där dock Leader-stödet ofta fungerat väl lokalt. EU:s och statens omfattande byråkrati har varit hämmande.
Mitt intryck är också att svenska riksdagspolitiker och flertalet regeringar de aktuella decennierna ägnat mindre intresse åt landsbygdens tydliga behov och möjligheter. Politikerna har räknat med att EU-stöden löser flertalet problem och avgörande investeringsbehov.
Nu återstår för landsbygden att själv dra ett större lass!