Lästips:
Staden som aldrig sover har somnat, enligt Josefine Svensson från Älvdalen. Hon bor sedan fyra år i New York och beskriver det nya pandemilivet som dött. En helt ny stad har växt fram, en stad i kris.
När Josefine kliver av tunnelbanan och går över Times Square så får hon vanligtvis armbåga sig fram. Staden som aldrig sover, som kryllar av människor, shopping, restauranger och upplevelser har nu somnat i och med pandemin.
– Det är en helt annan stad nu än när jag flyttade hit för fyra år sedan. Allt är stängt sedan i mars. Inga nattklubbar och barer är öppna, restaurangerna har bara sina uteserveringar öppna, men det börjar bli kallt att sitta på dem nu.
Nästan alla jobbar hemifrån och många har flyttat permanent från staden, berättar Josefin Svensson.
Lämnade Älvdalen för studier
Josefin som kommer från Älvdalen, flyttade till New York för fyra år sedan för att plugga. Hennes liv har präglats av stadens puls, det har alltid varit något på gång, uteliv, restaurangbesök och nätverkande.
– Innan pandemin gick jag ut på middagar och på event, det var alltid något som hände. Man kunde inte bli uttråkad här. Jag kunde gå på samma gator och det fanns alltid något nytt att se. Men nu sover staden. Alla har mask, i kollektivtrafiken får vi böta 50 dollar om vi inte använder mask. Man ser att fler blivit hemlösa, här finns inte samma skyddsnät som i Sverige. Folk har inte råd att vara hemma om de är sjuka eller skulle behöva vabba. Och jag tror inte jag sett en enda turistbuss här sedan i mars.
Kan åka hem i vår?
Flygbiljetterna hem till Sverige över jul är bokade, men ombokningsbara. Och Josefine tror inte att hon kommer kunna åka hem förrän till våren, om ens då.
– Tanken var att jag skulle ha åkt hem i somras, men det gick inte heller. Och nu har det precis varit ”Thanksgiving” här i USA, som är en djupt rotad familjetradition, så alla har rest mycket och det väntas nu en ny topp lagom till jag skulle åka hem. Jag längtar ju så mycket efter min familj, men jag vill heller inte utsätta någon för fara. Vi är alla offer i den här pandemin, alla sitter i samma båt och vi måste hjälpas åt att stoppa den, säger Josefine.
Fashion business-skola lockade
Det var en fashion business-skola som lockade Josefin över Atlanten. Hon har tidigare jobbat som modell, men ville nu stå på andra sidan kameran. Utbildningen var inriktad på businessidan av modebranschen, och man kan till exempel jobba som inköpare på modeföretag. Men Josefine fick jobb direkt efter studierna, på en av New Yorks största modellagenturer, State Model Management.
– Jag brukar tänka på det ibland, att allt började med catwalks i form av ihopsatta bord på olika restauranger i Älvdalen, och nu sitter jag här, på Manhattan.
– Jag jobbar mest administrativt, med allt runt modellerna, som bokningar och så vidare. Men i och med pandemin är jag nästan den enda på kontoret och har fått mycket mer att göra. Jag har möjlighet att både ta bilder och scouta, jag trivs väldigt bra. Jag har också börjat plugga igen, vid sidan av mitt arbete. Jag pluggar nu management och siktar på en master, det är skitkul!
Sverige lockar
Någon plan på att flytta hem till Älvdalen igen verkar inte finnas, men Sverige lockar.
– Jag älskar kontraster. Jag förälskade mig i energin och pulsen på gatorna här i New York, och att det alltid händer saker. Men det kan samtidigt vara väldigt skönt att komma hem till lilla Älvdalen, gå på Domus (ja, man kallar fortfarande Konsum för Domus här) och känna igen alla människor.
”Älvdalen får vänta”
– Jag får ibland höra att jag borde ha en långsiktig plan, men jag har alltid tagit allt som det kommer. Man träffar nya människor och hamnar på nya vägar och man växer som människa hela tiden.
– Just nu känner jag att jag vill utbilda mig, göra karriär och skaffa mig erfarenhet. Sen kan jag tänka mig att flytta tillbaka, till Stockholm. Älvdalen får vänta till senare i livet, när jag är mindre rastlös, avslutar Josefine.
/Hannah Risander, reporter