I en liten snickeboa i Evertsberg sitter Börje Karis, 65 med en riktig klenod i handen. Ett hantverk som kommer från de djupa älvdalsskogarna och slutligen blir stånkan som förste man eller kvinna till Evertsberg vinner i Vasaloppet. En hantverkstradition som Börje för vidare.
Han öppnar dörren in till snickeboa, det är varmt och sprakar i kaminen. En gång i tiden var det en stuga man bodde i, men Börjes morfar rev ner tapeterna och gjorde om stugan till snickeri. Här har ämnen till nytt hantverk staplats och ryms tillsammans med diverse egenuppfunna maskiner och verktyg.
– Den här bandsågen har min morfar byggt av ett gammalt symaskinsunderede och cykelpedaler, säger Börje och pekar på sågen.
Historiens vingslag
Det är verkligen historiens vingslag som känns i snickeboa på Håll-gården och många generationer av uppfinningsrikedom. Det sägs ju att älvdalingarna är ett uppfinningsrikt folk, och Börje är inget undantag.
– Både min morfar och min morbror har snickrat här, de gjorde bland annat stolar, pallar och bord. Och när jag var i skolåldern så gjorde jag fågelholkar. Jag minns att Stockholmstidningarna var här och fotograferade en gång.
Sedan 2003 tillverkar Börje stånkorna som är Bergspriset från Evertsbergs Sportklubb till den man och kvinna som först kommer till Evertsberg under Vasaloppet. Och processen är lång, Börje väljer nämligen ut det träd som han vill skapa stånkorna av.
– Det måste vara tätvuxen fura och jag tar själv ned dem i skogen, sedan sågar jag plank av det hemma på gården och låter dem lufttorka under tak. Hur lång tid beror lite på väder och vind, men om man sågar dem på senvintern så är det hyfsat tort på hösten, bäst torktid är ju på försommaren, berättar Börje.
Verktyg har gått i generationer
Han sågar dem sen till ämnen, trästavar som han sågar lite grovt och sedan börjar hantverket. Det är på den egenbyggda täljbänken, eller motorcykeln som hans far kallade den, som delarna först bearbetas. Han använder verktyg som gått i generationer men som fungerar minst lika bra idag.
– Om jag kunde lägga åtta timmar om dagen på tillverkningen så skulle det nog ta fyra till fem dagar att göra färdigt en stånka, men jag har ju ett jobb på dagarna så det blir mest på kvällar och helger jag sitter här. Men för mig är det rofyllt och skönt att sitta i snickeboa, det är så mycket elände med datorer nu för tiden.
Börje flyttar sig runt till de olika verktygen och han har skapat mallar för att underlätta tillverkningen och det är fascinerande att bara få titta på medan han skapar. Han vet precis vad han gör.
– När man fått ihop alla delar så slipar jag med sandpapper, jag börjar med ett grövre och sedan finare. Utanpå så binder har man ett sälgband, eller vide. De är jag också ute och plockar, klyver och lägger i blöt, sedan barkar jag dem och fäster dem med en knut, säger Börje och visar den nästan osynliga skarven på laggkärlet.
Pris sedan 1960-talet
Bergspriset har funnits sedan i början av 60-talet och har tillverkats av flera hantverkare i byn, en hantverkstradition som är uppskattad.
– Ett år gjorde vi inga stånkor och då fick vi samtal från Vasaloppet, så det är kul att de uppskattas. Vi är stolta över dem och det visar vad vi gör här i byn på mörka vinterkvällar, säger Alf Jansson, ordförande i Evertsbergs Sportklubb.
Och Börje fortsätter med lagkärlstilverkningen så länge han orkar.
– Någon sa till mig att jag skulle vara stolt över hantverket, men jag är ju inte sån jag. Jag har ju sett både morfar och morbror gör dem, så jag tar arvet vidare så länge jag orkar och efterfrågan finns, avslutar Börje.