Månaden då livet ändrar karaktär

Det är augusti månad under en årstid när dagarna blir allt kortare till förmån för den mörkare halvan av dygnet. Kräftfiskelyktor lyser upp kring våra sjöar, värmen finns ibland fortfarande kvar och det kan vara en njutningsfylld tid för de som har semester kvar eller använder ledigheten till aktiviteter som surströmmingsfester eller att äta de färska kräftorna som man fiskat själv i någon av våra dalasjöar.

Det är traditioner som är viktiga för många, kanske inte så mycket för maten som för möjligheten att träffas och umgås bland vänner och bekanta. Ett tillfälligt stopp inför tanken på höstens jobb och vardagliga sysslor.

Själv har jag aldrig varit så förtjust i surströmming eller i att fiska kräftor även om jag prövat båda, men jag har inget emot att delta i andras fångster eller att medverka när det gäller övriga tillhörande traditionsenliga tillbehör. Jag menar så klart lyktorna och stämningen.

Men det goda i livet förhindrar ju inte att tankarna försvinner helt om allt det andra som också tillhör livet, om än i olika former beroende på var man befinner sig i livet. Rutiner som följer livet, förskolan då barnen ska upp tidigt så att föräldrarna ska kunna komma i tid till sina arbeten, skolan för att lära inför livet, arbetslivet för att försörja sig och ge tillbaka till förskola och skola, men också ge förutsättningar för sin egen äldrevård i framtiden.

Förhoppningsvis har ledigheten varit den oas för återhämtning som vi såväl behöver. Vi kanske har haft möjligheten att träffa nära och kära i en tid där avstånd blivit mer naturligt genom att det blir allt vanligare att byta bostadsort i och med sitt yrkesval, eller att man hittat sin käresta på utbildningsorten eller kanske i cyberrymden.

Men det finns också mycket positivt med att åter få komma tillbaka till jobbet, träffa sina arbetskamrater i vana och kända sammanhang, få ta kaffekoppen och umgås och berätta hur ledigheten har varit. Vikten av att trivas på jobbet med sina arbetskamrater blir extra tydligt efter en lång semester. Lika viktigt är det i föreningslivet att känna sig välkommen efter ett sommaruppehåll.

För min egen del minns jag när jag skulle tillbaka efter semestern från mitt arbete på järnverket, trots att arbetsplatsen och jobbet såg precis lika ut som när jag hade lämnat det. Andra hade under den här perioden utfört de många gånger monotona moment som vi hade att göra. Trots det så var det många gånger svårt att somna inför det första förmiddagsskiftet, och natten bestod i att försöka somna om när den diffusa oron hade satt sig i kroppen.

Som tjänsteman visste jag att det jag lämnade efter mig när jag gick på semestern fanns liggande där i skrivbordslådan när jag kom tillbaka. Sällan hade problemen löst sig själva under ledigheten. De första timmarna gick ofta åt till att försöka minnas de inloggningskoder till de olika personalsystemen som fanns, och man gladdes åt att det fanns en supportavdelning när teflonminnet hade slagit in.

Nu hoppas jag att ni alla kan acceptera och välkomna hösten med dess färger och nya möjligheter. Snart är det dags att planera nästa års semesterledighet.