Joanna Nyroos tog minibussen till Polen och där träffade hon Yulia Polonska, som just flytt från Starokostiantyniw i Ukraina. De båda unga kvinnorna var fast beslutna om att genast hjälpa till så gott de kan.
– Jag kände inte att det räckte med att skänka pengar, berättar Joanna. Jag kunde åka och hjälpa till så jag såg ingen anledning att inte göra det.
Till vardags jobbar Joanna inom LSS-vården, men under senaste veckan har hon varit på resande fot på väg till Polen för att hjälpa till med flyktingmottagningen.
Redan förra helgen organiserade hon en insamling av kläder och förnödenheter för både människor och djur. I förra veckans Dalabygden berättade Anna Lindgren från Norberg hur hon bidrog till den insamlingen.
– Resan ner gick bra, fortsätter Joanna. Vi plockade upp en del förnödenheter på vägen ner mot Ystad där vi tog båten över till Swinoujście. Vi sov på båten och fortsatte med bilen ner mot Polen.
Väl framme insåg Joanna att man också behövde hjälp med ren handkraft, extra händer. Så hon beslutade att stanna några dagar och hjälpa till.
– Jag upplever de flesta som väldigt lugna och fokuserade. Jag hade förväntat mig mer kaos och stress. Men alla verkar så inställda på att försöka hjälpa och göra sitt bästa.
– Flyktingarna som kommer över gränsen dygnet runt är ofta väldigt trötta men verkar ändå nöjda med att mötas av så mycket hjälp och vänlighet, förklarar Joanna.
Yulia flydde undan bomberna
I Polen träffade Joanna på Yulia Polonska som också volontärarbetade med att hjälpa människor på flykt till rätta. Yulia flydde från Starokostiantyniw i Ukraina i början av förra veckan.
– Den dagen jag flydde väcktes jag av att telefonen ringde, berättar Yulia. Det var min mamma, hon är i Warzawa med mina bröder. ”Yulia” sa hon. ”Få inte panik nu, men de bombar militära mål i Ukraina”. Min hemstad är en regementsstad med militär historia.
– Jag trodde henne inte först, fortsätter Yulia, men sen såg jag nyheterna och hörde sirenerna… Jag började genast packa, och fick panik…
Yulia Polanska berättar att hon stod på en busshållplats i hemstaden tillsammans med flera andra människor. Bussen var försenad, och medan de väntade såg de explosioner runt om i staden och kände hur marken skakade.
– Vi hade inget annat val än att stå där och vänta på räddningen. Det fanns inget skydd och det började bli riktigt farligt. Som tur var kom det till slut en familj med bil som trängde in oss alla i bilen och körde oss till en hållplats utanför stan.
På flykt – blev volontär
Yulia berättar att så snart hon lyckades ta sig fram till Warzawa kontaktade hon en hjälporganisation för att anmäla sig som volontär.
– Volontärarbetet hjälper mig att inte tänka så mycket på det som händer, kroppen liksom går in i autopilot, alarmläge, och det är svårt att sova och äta. Att göra något hjälper. Vi följer fortfarande nyheterna, vi vet fortfarande att små barn får öppen hjärtkirurgi i sönderbombade byggnader helt utan chans att ta sig därifrån. Men ändå. Jag försöker bara fortsätta andas, och vara så hjälpsam jag kan.
Bilder från barn till soldater
– Min uppgift på den här logistikcentralen är att hitta volontärer som kan hjälpa till att packa om både humanitär och militär hjälp och transportera godset vidare till i första hand Lviv men även Kiev och andra heta zoner.
Yulia berättar att det kommer människor frivilligt från hela Europa för att hjälpa till, Sverige, Polen, Tyskland, till och med Skottland. Barnen i närliggande skolor vill också hjälpa till, exempelvis syr de kamoflagenät.
– Vi har fått in fina kort som barnen i en Polsk-Ukrainsk skola har ritat också, för att ge hopp och stöd till soldaterna, berättar Yulia. Vi lägger dem i skyddsvästar och annat militärt material som ska fraktas vidare till de heta zonerna.
Konserver och sjukvårdsmaterial
Tack vare alla snabba hjälpsändningar från hela Europa finns det nu både mat och andra förnödenheter i konfliktzonerna. Joanna Nyroos från Skinnskatteberg säger att det är handkraft som behövs mest just nu.
– Vill man åka och hjälpa till på plats så tycker jag att man ska ta kontakt med Ukrainas ambassad eller en flyktingförläggning för att se vad dom behöver, avslutar Joanna.
– Det finns kläder i mängder och många tar inte ens emot det längre, berättar hon. Just nu behövs ex torrvaror, konserver, mediciner, battrier, laptops och sjukvårdsmaterial. Och fler volontärer på plats som kan hjälpa till att ta emot, ta hand om och slussa vidare.