När Ostlänken – den nya järnvägen från Järna i Södertälje till Linköping – fick klartecken under 2012 som höghastighetsjärnväg mellan storstäderna sa regeringen Reinfeldt att kostnaderna skulle uppgå till cirka 30 miljarder. 2015 beräknade Trafikverket investeringen till 35 miljarder och ett år senare dubbelt upp – 70 miljarder.
Efter en tid (2019) fick vi nyheten om att länken skulle kosta ytterligare tio miljarder och nu är totalsumman 89 miljarder. Tro mig – summan kommer att överskrida 100 miljarder när (om?) tågen börjar rulla! Riksrevisionen kom i somras med en mycket kritisk rapport där i första hand Trafikverket utpekas för sina slarviga kostnadskalkyler.
Hur påverkar de här osannolika miljardrullningarna landsbygdens utveckling där kommuner och regioner ofta måste slåss om kostnader på 5 -10 miljoner för att få sina angelägna projekt igenom byråkratin?
Ta bland annat exemplet med de viktiga vägarna 26, 70, E16 och E45 som är Mellansveriges viktigaste vägar till fjällen i Sälen, Idre och Härjedalen samt järnvägarna mot samma mål. I dessa fall får projekten nöja sig med småbelopp som inte ens motsvarar en liten del av felräkningspengarna för storstädernas höghastighetsmiljarder.
Det som återstår när de större städerna dränerat de statliga pengarna blir ytterst små summor till mindre projekt i de kommuner där vägar och järnvägar går fram. De räcker ofta enbart till att räta ut farliga kurvor, bredda vissa smala vägar, tjälsäkring, nya cirkulationsplatser, nya mötesplatser och rälsbyten för järnvägen.
Det som landsbygdsborna dessutom ofta ser är att brist på statliga pengar släckt ned vägbelysningar, tagit bort reflexer på snökäppar (som ersatt stadiga snöstolpar), slopat mitt- och kantlinjer på asfaltvägar, skjutit byggande av säkra järnvägsövergångar på framtiden o.s.v. Tänk vad en enda felräkningsmiljard från höghastighetsprojekten skulle göra för landsbygdens dagliga bilpendlare och bussresenärer!
Den omfördelning av våra gemensamma framtidsresurser som detta ger upphov till är vare sig rättvis eller rimlig. I slutändan blir denna orättvisa fördelning även ett handikapp för storstadsborna på väg till landet. Alla medborgare behöver en väl fungerande landsbygd!