På 1980/90-talen hade vi en långsiktigt arbetande statlig utredning (”Staten i geografin”, SOU 1989:65) som i konkreta siffror visade var en statlig årsbudget krona för krona hamnade i geografin. Inte oväntat var Stockholmsregionen en överlägsen vinnare – inte minst vad gäller budgetmedel inriktade mot investeringar för framtiden.
Utredningens resultat var tydligen så kontroversiella för ledande politiker att medel till en nydanande forskning plötsligt upphörde. Det var inte utan att man kunde jämföra med nedläggningen av låginkomstutredningen under 1970-talets början. Finansminister Gunnar Strängs ilska över redovisade ökande klyftor och revor i välfärden räckte för att avsluta arbetet.
Nedläggningen av den ovan nämnda utredningen ”Staten i geografin” innebar att vi förlorade viktig kunskap om hur statens politik mer i detalj påverkade olika delar av landets.”hela Sverige måste ges förutsättningar att leva”- kommuner. Detta var extra olyckligt med tanke på de stora realpolitiska effekterna av bank- och finanskriserna på 1990-talet då särskilt Norrlands inland och landsbygden i stort blev stora förlorare av daglig välfärdsservice.
När jag ser tillbaka på året som snart är till ända måste jag tyvärr konstatera att landsbygden har fått ännu ett mindre bra år. Ledande politiker talar som vanligt vackert om landsbygden (som de säkert menar) men de konkreta resultaten uteblir. I mandatperiodens början år 2022 sa regeringen i sin förklaring att ”landsbygdens utveckling är avgörande för hela Sveriges framgång”.
Hur hänger detta ihop med nedläggningen av många statliga servicecentra och exempelvis uteblivna stöd till bostadsbyggandet i över 100 landsbygdskommuner med bostadsbrist?
Oppositionens ledare apostroferade S-partiets 544 nya förslag från sin kongress där man utlovade det mesta till landsbygdens många kommuner. Uppföljningen av denna mängd löften ser vi inte i höstens alla partiledartal trots att valrörelsen inför nästa år redan börjat.
Återigen har de större städerna prioriterats när det gäller framtiden. Det enda som kan få ledande politiker att ta landsbygden på allvar är att landsbygdens cirka 2 miljoner medborgare stärker sin kollektiva röst. När landsbygden vinner blir det en klar vinst för hela Sverige!