I en tidigare ledare ställdes bland annat frågor om Nordiska rådets och Ministerrådets betydelse för hur Nordens länder utvecklas mot framtiden. Medierna presenterar sällan nyheter från råden och få känner till att vi har en särskild minister för samarbetet i regionen (heter i dag Jessica Rosencrantz). Inte att förvånas över rådens anonymitet.
Ett sätt att få grepp om det nordiska samarbetets bakgrund och utveckling är att ta del av en ny bok i frågan. Författaren och journalisten Håkan Larsson har i skriften ”Dags för Norden” (förlaget Fristil) redogjort för intressanta historiska fakta.
Begreppet Norden lär ha initierats i de isländska handskrifterna och trevande former av politisk samverkan manifesterades redan av vikingahövdingarna med bland annat Trekungamötet i min egen gamla hembygd Kungälv år 1101. Kalmarunionen bildades 1397 och var en ytterligare manifestation av intresset att skapa en tätare nordisk samverkan.
Håkan Larsson går igenom utvecklingen fram till våra dagar och har flera förslag för att ge nytt blod åt det idag byråkratiskt skötta samarbetet i Norden. I motsats till officiell politik vill Håkan bygga samarbetet på insatser och ageranden på lokal och regional nivå.
Han önskar inte någon övergripande flerstatsstyrning utan snarare en underifrån byggd samverkan och påverkan på ländernas ledningar. Föreningen Nordens olika medlemsgrupper kan här spela en roll.
Han hyllar samtidigt de befintliga och lokalt/regionalt sammansatta gränskommittéerna som löser konkreta problem och utvecklar ny samverkan mellan företag. Dessa tolv grupper finns från Öresund via Tornedalen ända ned till Helsingfors. De har stor frihet att fokusera på de frågor som ligger högt på områdets egen agenda.
Det ligger mycket i Håkans tankar och själv är jag helt övertygad om att det nordiska samarbetet endast kan förändras via ett stort folkligt engagemang. Konkreta frågor i de nordiska kommunerna berör stora befolkningsgrupper. Att lösa dessa med lokala och regionala demokratiska och kända organ kan utgöra en positiv vändning.
De nordiska råden kan inte överleva i nuvarande kulisslika former. Släpp ut initiativen från regering och Riksdag och ge medborgarna en huvudroll. Vad finns att förlora?