Låten Bara bada bastu hörs nu överallt, jag skrev redan i förra krönikan om längtan till våren och bastubadet på Smednäset camping där jag oftast är när jag skall åka hemifrån och vila ut från stadslivet.
Bastubad har ju annars nästan varit en liten del av mitt yrkesliv, att få möjligheten att efter ett skift på stålverket kunna krypa in en stund efter duschen när man under skiftet kastats in och ut från de heta Järnhärvlorna i Morganverket där man gjorde Bandjärn eller Armeringsjärn, att stå där med en järntång och snabbt ta tag i det röda järnet, vrida det och passa in den så den så kallade härvlaren kunde vrida på knappen och snurra järnet till en hanterbar ring som sedan skulle vidare till kund.
Det kunde vara vilken årstid som helst, de kalla dagarna där svetten fick rinna ut innan duschen och cykelturen där den kalla vinden trängde genom jeansen och torkade låren tills man kunde komma hem. Bastubadet hade olika funktioner om skiftet slutade klockan fyra på morgonen och den trötta kroppen fick lite livslust efter tvagningen och värmen eller om skiftet slutade klockan tolv och man skulle förhoppningsvis vara vaken till den tidiga kvällen då det var dags att sova till klockan tre för att kommit i tid till morgonskiftet.
På den tiden låg förhandlingarna om löner och arbetsförhållanden oftare närmare de anställda och många gånger var förhandlingarna tuffa och byggde mycket på de personliga kontakterna i förhandlingsdelegationerna, ibland kunde det vara hårt tryck på facket för att hitta lösningar och säkerligen var pressen hård också på arbetsgivarrepresentanterna, och mycket riktigt det som behövdes innan bläcket om överenskommelse kom på, var just bastubadet.
Och ibland kom småleenden på läpparna och kampen om vilken värme och ånga som var bäst och hur mycket som de badande stod ut med när termometern kröp mot hundrastrecket, eftersom de flesta var finnar eller svenskar så blev det lite landskapskamp ibland.
Idag har diskussionen om Bastubadsförhandlingar försvunnit, antingen genom att näringslivet förändrats genom att allt fler förhandlingar sker centralt och övrigt utrymme blir allt mindre att förhandla om och så naturligtvis att idag finns allt fler kvinnor på de poster som sköter förhandlingarna.
Om lönerna blev högre förr när bastun var en del i taktiken eller nu låter jag vara osagt. Men sant är att i Svenskt arbetsrättslagstiftning finns en Bastubadarprincip som används vid omplaceringar. Där det efter att en processoperatör badat bastu på arbetstid blev en omplaceringsförhandling i arbetsdomstolen, resultatet blev att man vid omplacering måste visa godtagbara skäl.
Operatören blev senare advokat så visst kan bastubad förändra mycket, oavsett om det är på det personliga planet eller inom det arbetsrättsliga planet som i Bastubadarfallet.
Om bastu verkligen förlänger livet, höjer löner eller inspirerar till att studera till advokat låter jag vara osagt men visst skapar den gemytlighet och trevliga samtal.