Att Sveriges nationaldag infaller först om några månader är jag fullt medveten om. Men nu är det dags för vad som åtminstone borde vara Dalarnas inofficiella nationaldag — Vasaloppssöndagen.
Lästips:
Årets upplaga av Vasaloppet är den hundraförsta i ordningen sedan premiären den 19 mars 1922 (det här med första söndagen i mars spikades först till 1948, enda undantaget var 2015 då VM arrangerades i Falun). Förste vinnare blev Norsjös Ernst Alm som passerade mållinjen på, med tanke på spår och utrustning, osannolikt imponerande tiden 7.32.
Det finns onekligen en rad förklaringar till att niomilautmaningen mellan Berga by och Mora fortsätter att locka såväl elit som det i Vasaloppssammanhang etablerade motionärsbegreppet ”blåbär” år efter år.
Traditionen är givetvis en av dessa. Den över hundraåriga historien (och räknar man in Gustav Vasas ”originalskidtur” som så får man ju som bekant addera ytterligare några hundra år) har skapat en rad myter och klassiska passager som Vasslan, Lundbäcksbackarna och Krångåsen. Och då har vi inte ens nämnt fäbodar som Mångsbodarna, Risberg och Hökberg och den därtill tillhörande blåbärssoppan.
Men det handlar även om utmaningen; att fixa det som farfar gjorde för femtio år sedan, eller att spöa grannen och det kanske allra viktigaste, att få träningsmotivation som många gånger kan krävas för att ge sig ut på det där träningspasset en regnig kväll i oktober eller en snöig januarisöndag.
Allt för att fixa de där milen i fäders spår.
Och att kunna staka in under ”I fäders spår för framtids segrar”-devisen. Alla som gör det är på många sätt vinnare, och det oavsett om man åker på tre och en halv eller dryga tolv timmar.
Men två namn, en man och en kvinna, kommer på söndag att skriva in sig i historien som vinnare av Vasaloppet 2025.
Och vilka blir då det?
På damsidan visade Jenny Larsson klass när hon i lördags elegant navigerade sig fram till sin första seger i fäders spår när hon vann Tjejvasan.
Larsson är definitivt en av segeraspiranterna på söndag, men nio mil är något helt annat än tre mil (jasså, säger du det). Och det här med att vinna både Vasaloppet och Tjejvasan under samma år har visat sig vara relativt ovanligt. Det har bara skett sex gånger sedan Tjejvasapremiären 1988 (senast i form av falubördiga Lina Korsgren).
Huvudfavorit på söndag är norskan Emilie Fleten som jagar sin tredje raka seger i Vasaloppet.
En outsider i kampen om segern är Malungs Stina Nilsson som imponerat under sin debutsäsong i Ski Classics.
På herrsidan är det om möjligt ännu öppnare, och ännu fler som har chansen att vinna.
Mitt tips är Emil Persson. Han vann Vasaloppet för två år sedan, och visade att formen är stigande när han vann den senaste tävlingen i Ski Classics (i Orsa Grönklitt för en och en halv vecka sedan).
Andra segerpretendenter finns alltså det gott om; men jag lyfter, och detta definitivt inte enbart av dalapatriotiska skäl, två dalagrabbar. Detta i form av Bjursås Alvar Myhlback och Moras Axel Jutterström.
Mårten Lång
Synpunkter? Eller tankar på vad vi borde skriva om antingen i den här spalten eller i Dalabygdens ”ordinarie” bevakning? Skicka då ett mejl till marten.lang@sveagruppenmedia.se.
Tidigare krönikor i Dalasportmedlång
20 september – Här är förväntningarna på Leksand och Mora
27 september – Vilka konsekvenser får landslagets Skidspelsnobb?
4 oktober — Lyckan när idrottens David spöar Goliat
11 oktober — Viktigare än veckans höjdpunkt
18 oktober — Stötta sitt lag på bästa sätt
8 november —Vilja, dedikation och målmedvetenhet
15 november — Äntligen vintertid – på riktigt
22 november — Utropstecken och frågetecken i idrottens värld
13 december — En debutant i världsklass
13 februari — Dalarna i skidvärldens fokus
14 februari – Blev fyra men gjorde häftigaste upphämtningen
15 februari – Gula väggen bar fram Anger
Toppbilden: Starten på förra årets Vasalopp. Det hundrade i ordningen. Foto: Vasaloppet pressbild