Ett långt arbetsliv fick under året se sitt slut, vilket gör att mina minnen ofta faller tillbaka till det yrkesliv jag haft sedan jag för första gången riktade mina första steg in i det stora Järnverket.
Den gröna klockan som satt där på väggarna med hålet för stämpelkortet där tiden redovisades i minsta detalj. Klockan redovisade tiden medan ackordet redovisade vad som gjorts under de minuter som jag befann mig på arbetsplatsen. Att stå i kö i väntan på att visaren skulle visa den exakta sluttiden var egentligen inte tillåtet men ofta stod man i alla fall där.
Som skiftgångare väntade ibland en förmiddags sömn eller kanske en utekväll en fredag klockan 20. Under en stor del av mitt arbetsliv fanns den där kontrollen, att man fanns på arbetsplatsen, kanske är det naturligt att minnas det som styrde tiden så pass.
Nu när jag stämplat ut från min del av arbetslivet, och den gröna klockan bara är ett minne så kommer minnena, händelser som förändrat livet och styrt många av de beteenden som kommit till mig från kloka arbetskamrater men också saker i själva arbetslivet som nog styrt de livsval oavsett stora som små som styrt vilka olika jobb man hamnat i eller möjligtvis själv beslutat sig förr.
Som anställd i en bransch som under hela min anställningsperiod automatiserats och minskat sin personalstyrka, har förändring varit en del av verkligheten, osäkerheten om morgondagen har nog alltid funnits där och samtidigt har en miljö där företaget var nära nog den allena arbetsplatsen.
Det hann bli 2016 innan besparingen av personal hamnade i mitt knä och då var jag 64 år fyllda och erbjöds förtida pension och lämnade företaget där den gröna klockan stämplat så stor del av mitt liv.
Mina erfarenheter gjorde att jag erbjöds ett vikariat i den offentliga sektorn, i Falun. En tanke som aldrig funnits på min karta under de år jag stämplade in i Borlänges största företag. Falun fanns inte som ett arbetsplatsalternativ. Att förändra har inte varit prioriterat kan jag lugnt säga.
Tveksamheten till förändring kom först efter mina 66 år, Då jag fick ett erbjudande från en nystartad privat firma, tanken att jobba lite extra tilltalade mig säkerligen eftersom min tveksamhet till förändring också gällde pensionen.
Att få jobba med att stötta människor och företag i ett helt nytt sammanhang och samtidigt träna in sig i pensionslivet kändes bra, och som första anställde klev jag på ett företag som hade ambitionen att växa, en helt annan situation än tiden på järnverket där mer stål på färre människor var det man upplevde.
Det blev fler år än jag trodde och företaget växer och jag hade 30 arbetskamrater när den gröna klockan slog till för sista gången.
Våra arbetsliv innehåller så mycket, som man skulle vilja berätta, händelser i sin omgivning. Hur samhället förändrats alla arbetskamrater man träffat. Utvecklingen i arbetslivet styrning och ledning, ackordet och tidsmätning till att jobba hemifrån.
Det här är ett tack till alla jag träffat i mitt arbetsliv.