Tolv månader och tolv reportage – minns du dessa?

Januari

2019 tog paret Björn och Nicolina Daniels över mejeriet som grundades av Björns föräldrar Kent Daniels och Anita Boman Daniels.

– De drev lantbruk med mjölkkor. Priset på mjölk var lågt och ett mejeri blev verklighet. Det var ett sätt att öka omsättningen genom att tillverka ost, berättar Björn.

Byns nedlagda Konsumbutik, ett stenkast från lantbruket, förvandlades till ett mejeri.

– En tuff satsning av mina föräldrar. De fick visserligen fastigheten tämligen billigt, men ett mejeri kräver stora investeringar och massor av kraft för att bygga upp produktion av ost.

Björn har sedan barnsben varit delaktig i både lantbruket och mejeriet och då tillsammans med sin bror Johan.

– Vi valde två företag. Med facit i hand kan vi konstatera att det fungerar väldigt bra.

Johan driver sedan 2017 lantbruket och har 100 mjölkkor.

För Hansjö Mejeri väntar nu en av årets höjdpunkter försäljningsmässigt.

– Jul och juli månad samt sportlovsveckorna är deras toppar. Vi som driver verksamhet i Hansjö har dragit turister åt varandra. Det har varit otroligt lyckosamt. Vi ligger lite off men ändå så mitt i, säger Björn Daniels.

Läs hela reportaget i Dalabygdens nummer från 11 januari

Februari

Anna Paulsen flyttade till Orsa tillsammans med familjen på 90-talet när systern skulle börja gymnasiet. För Anna blev det senare gymnasiestudier i Mora och sedan flyttade hon utomlands. 2018 återvände hon hem med familjen. Och hon jobbade som textilslöjdslärare i Orsa några år innan hon valde att gå en skinnkurs på Malungs folkhögskola:

– Där hände det något och jag kände att det var min grej.

Samtidigt ringde en släkting och berättade att de hade kommit över ett stort parti skinn, symaskiner och andra redskap från en skomakare.

– Det var ju som det var meningen att jag ska hålla på med skinnsömnad. Min man som hade byggt sig en ”man cave” på gården sa att jag kunde ha den som ateljé.

Nu har Anna drivit sitt företag Skinnblick under ett års tid.

– Mitt skapande har tre linjer kan man säga. Den första är mode där jag syr väskor, smycken och andra accessoarer. Den andra är inredning med kuddar, korgar och grejer till köket som skinnförkläden och grillvantar. Den tredje linjen är konsten där jag bland annat skapar skulpturer i skinn.

Under året har Anna även prisats som årets eldsjäl i Orsa, detta för sitt arbete i Orsa konstförening.

Reportaget om Anna Paulsen hittar du i Dalabygdens nummer från 1 februari.

Mars

– Jag kom hit som ung tjej, med häst och get. Jag kände genast att jag älskade det här livet. Jag hade drömt länge om detta.

Med tiden blev det familj och mer av både djur och odlingar. Efter många år på gården fick Yvonne Smedberg 2023 Mora kommuns miljöpris för sitt arbete med att vårda det kulturarv som den gamla gården utgör.

– Det var en stor överraskning att få detta pris, men det känns väldigt bra, säger hon hemma i köket, där vedspisen sprider värme i det stora, trivsamma köket.

Det gamla fäbodstället i Kättboåsen, med en rad vackra gamla timmerbyggnader kring tunet och omgivet av hagar, åker och skog, tillkom ursprungligen som en av flera sätrar för gårdarna i byn Kättbo, väster om Johannisholm. De äldsta byggnaderna på vallen, med grått timmer, är från 1600-talet.

När Yvonne Smedberg 1980 kom dit med sin häst och sin get hade det inte betat djur i Kättboåsen sedan 1961. Efter en tid bildade hon familj – och snart hade den före detta fäbodvallen förvandlats till en åretruntbebodd gård, ett småbruk av traditionellt slag.

Dalabygdens reportage finns i numret från 27 mars.

April

En nedlagd järnväg för transport av timmer från Linghed till Norrsundet har i mer än 50 år varit en turistattraktion i Ockelbo kommun.

– Vi har en omsättning på cirka 1,5 miljon och verksamheten finansieras genom biljettintäkter, souvenirer och Café Mallet i Tallås. Vi söker dessutom många olika bidrag, säger Bengt Carlsson ordförande i Museisällskapet JädraåsTallås Järnväg (JTJ)..

Och barn åker gratis?

– Något vi är stolta över att kunna erbjuda. Göranssonska stiftelsen i Sandviken ger oss ett bidrag så att alla barn kan åka med gratis.

Ett gäng entusiaster, som brinner för järnväg, ser till att dess historia lever vidare.

– Det ligger ett stort arbete bakom med underhåll, reparationsarbete med mera. Vi som jobbar med det älskar att träffas och göra olika arbetsinsatser. Man behöver inte kunna allt, men många deltar i många olika arbeten. Vi är ett riktigt härligt kompisgäng, avslutar Bengt

I Jädraås tuffar den ideella kraften på med full kraft.

Läs hela reportaget i Dalabygden 11 april.

Maj

Lars är en riktig fjällräv, man hittar honom på fjället nästan året runt. Efter flytten till Fjätervålen så guidar han besökare i Grövelsjön och även hans lediga tid spenderar han gärna på något fjäll, och gärna tillsammans med frun Elin. Och det var faktiskt hon som kom med idén om att skida från Grövelsjön till Treriksröset, eller finska Kilpisjärvi som var slutdestinationen. 

– Elin har gjort “Gröna bandet” som det heter, när man går från Grövelsjön till Treriksröset, men nu vill hon också göra det “Vita bandet”, det vill säga att man skidar samma tur på vintern. Hon har varit på mig några gånger eftersom hon inte ville göra vinterturen själv, och det kunde ju vara kul att göra detta tillsammans, så i somras bestämde vi oss, berättar Lars. 

Den 10 februari, på Lars födelsedag drog de iväg från Grövelsjön, efter en lång frukost på STF Fjällstation, och att skida i 68 dagar kräver sin träning och planering. 

Packningen var både ryggsäck och på kälke, de hade båda en varsin pulka bakom sig. 

– Man måste ha minimalt med kläder, men dunjacka, byxor, ett par skor så att man kan byta från pjäxorna. Sovsystem med liggunderlag och sovsäck. Mat och köksutrustning, som friluftskök, berättar Elin. 

– Vi har också tält med oss och lite elektronik som powerbank och första hjälpen förstås, fortsätter Lars. 

Läs hela reportaget i Dalabygden 16 maj.

Juni

För ett decennium sedan köpte Ella Logren en buss som byggdes om till en husbuss med tillhörande butiksdel. Under sju års tid reste hon runt i landet och bedrev en ambulerande bh-butik.

— Jag är sån som person som lever efter att ingenting är omöjligt. Jag hade en dröm om att göra detta, och jag ville testa på att ha en butik. Då blev det en perfekt kombination. Och under de sju somrar som jag var ute så blev det allt populärare. Som längst var jag ute i tolv dagar i rad och reste runt. Det var otroligt roligt, men samtidigt extremt mycket jobb. För jag var alltifrån bh-utprovare till mekaniker och chaufför, säger Ella Logren med ett skratt.

Nu har bussen parkerats, och sedan i maj driver Ella Logren i stället en bh-butik i Furudal.

Säg att jag som partner ska köpa en bh till min fru eller flickvän; vad behöver jag ”veta” för att det ska bli rätt?

— Jag har jobbat med detta under lång tid, och jag skulle säga att det är om inte omöjligt så åtminstone otroligt svårt att köpa en bh till en tjej eller kvinna som inte är med till butiken, så mitt förslag är att ge som present att åka och testa ut en bh som verkligen passar perfekt.

Du hittar reportaget i Dalabygden 19 juni.

Juli

– Oxfallet är den enda rökstugan i Dalarna som står på ursprunglig plats och som är intakt i sitt ursprungliga skick. Den är ett ovärderligt skogsfinskt kulturarv, berättar Alexandra Berg som är engagerad i Finnmarkens Hembygdsförening/Kroktorp och som är en av dem som brukar ta emot besökare på platsen

Till Nås finnmark kom skogsfinnarna och slog sig ner kring 1620.

– Än idag ser vi spår efter den skogsfinska kulturen, så som skogsfinska namn på kartan, släktnamn, lämningar efter finnbosättningar i våra marker, bevarade byggnader och i mattraditioner så som exempelvis ”motti”.

Den första som kom till bygden var en Mats Persson Siikainen, berättar Göran och Siv Samuelsson som har forskat om finnbygden och de människor som bodde där. Göran har sina rötter i gården på sin mormors sida.

– Han kom till Laxtjärn med sin hustru Malin Hindricsdotter och sex barn 1785. Då fanns ingen bebyggelse i den byn utan den tillkom när familjen Siikainen slog sig ner.

Oxfallet ägs idag av Vansbro kommun och förvaltas av hembygdsföreningen med Nils-Erik Jansson som stugfogde. Läs reportaget i Dalabygden i numret från 18 juli.

Augusti

Bernt Norén och frun Rita flyttade till Dalarna och Falun för 22 år sedan. I Holtäkt, norr om sjön Varpan, hittade dom sitt paradis. Där är vackert så det förslår, med de timrade stugorna, träden, blommorna och den lilla dammen med japanska Koi-fiskar.

När Bernt gick i pension kom en del rastlöshet. Vid ett tillfälle när han gick runt på gården kom frun Rita med förslaget: ”Gör en fågelholk!”

– Det här har varit mitt liv, min egen lilla värld som jag har njutit av. I min verkstad har jag sågat, snickrat, målat, dekorerat och lyssnat på radio. Helt enkelt haft det skönt och avkopplande.

Varför upphör tillverkningen?

– Jag har fått reumatism och vi ska flytta till en lägenhet. Självklart hade det varit trevligt att fortsätta eftersom det här med fågelholkarna har gett mig så mycket, fortsätter Bernt.

Vad tänker du om den här tiden med holkarna?

– Att den varit fantastisk och att min fru kom med ett så bra förslag. Jag har fått sitta i ”min lilla holk” och skapat. Det har varit underbart!

Läs reportaget i Dalabygden 8 augusti.

September

Dalfors lanthandel har funnits sedan 3 maj 1919. Dagskassan då var 625 kronor och 72 personer hade tecknat medlemskap i Dalfors Konsumtionsförening.

Det var nuvarande ägaren Jill Magnussons farfar Sigurd Magnusson som drog igång det kooperativa i byn.

Sedan landsvägen drogs om till nuvarande sträckning 1939 har Dalfors lanthandel legat just här. Och sedan dess, alltså i 105 år, har det varit försäljning av dagligvaror på den här platsen.

Just nu bor omkring ett 50-tal personer i byn Dalfors och i närområdet ”i runda slängar” 150.

Jill Magnusson tog över verksamheten efter tidigare ägaren Margareta Häll 2014, och sedan dess har det hänt en hel del i det stora huset alldeles intill Dalforsvägen:

— Utmaningen på ett sånt här ställe är utan tvekan den ekonomiska delen. Det är stora kostnader kopplat till renoveringen, och även om jag kan göra en hel del själv så måste jag ta en del hjälp av yrkespersoner. Jag håller på att ”jobba mig inåt” i byggnaden. Men jag vill göra det steg för steg och på ett bra sätt. Men jag vill utveckla med flera sittplatser; en drinkbar och en restaurangdel. Det är väldigt hårda byggregler, men jag läser in mig på paragraferna för att verkligen ha koll och göra rätt, säger Jill Magnusson.

Läs reportaget i Dalabygden 4 september.

Oktober

Under året som gått har två populära butiker stängt i Särna, Särna-affär’n som hade det mesta i sortimentet och Särna Sko och klädeshandel. Men nu har nya idéer fötts och det blir en plats där unga kan träffas.

Samuel och Emma Lundström bor i Särna sedan tre och ett halvt år och Emma har sina rötter i Särna. När Samuel blev av med sitt jobb på Konsum och började plugga till socialpedagog så började de prata om vad man kunde göra för gänget och då slog det dem att Särna-affär´n skulle bli en perfekt lokal för att skapa något för ungdomarna.

— Det skulle kunna bli en plats att umgås och hänga på. Vi berättade om våra idéer för Laila och gav henne betänketid, men hon sa ja direkt, berättar Samuel.

Mötesplatsen ska inte bara vara för de yngre, alla är välkomna. Men de är de yngre som ska vara med och forma vad som ska göras i lokalen.

— Fikadelen som Laila haft kommer att finnas kvar, det har sedan länge varit en naturlig mötesplats i Särna. I andra delen av lokalen blir den pingisbord, pyssel och andra aktiviteter. Det kan också fungera som öppna förskolan och då kan man plocka fram några leksaker. Syftet är att det blir en mötesplats för alla, , säger Samuel.

Läs reportaget i Dalabygden 2 oktober.

November

— Jag kände en sockerdrickskänsla från tårna upp till huvudet på höger sida. Jag skickade ett meddelande till min kompis Niklas att ”om jag inte lever om en timme får du kolla mig”, säger Monica Bergstedt.

Hon ställde sig för att laga mat, efter timme kom kompisen dit. Monica levde. De gick ut med hundarna på en promenad så som de brukar göra. De mötte en granne som efteråt berättat att hon tyckte att Monica inte var sig lik, att hon betedde sig som en berusad fast hon knappt dricker alkohol.

Monica har i efterhand räknat ut när hon fick propparna. Vid de tillfällena blev hon extremt trött och hon orkade knappt gå uppför en liten backe. Den behandling hon fick var blodförtunnande- och kolesterolsänkande mediciner och hon fick bilförbud i tre och en halv månad. Monica hade en tuff tid framför sig.

— Jag skämdes, jag tyckte att det bara var äldre som fick stroke. Jag sa att jag var sjuk men jag sa inte vad det var. Jag som varit stålkvinnan i hela mitt liv!

De men hon fick av stroken var bland annat hjärntrötthet, dåligt minne och dålig balans, siffror som bytte plats, ett sluddrande tal, depression på hösten och en sockerdrickskänsla på höger sida.

Läs reportaget i Dalabygden 6 november.

December

Hon är som ett konstverk där mitt på sjön i Navardalen, långt från civilisationen. Majestätiskt på ett sätt, och nästan osynlig på ett annat. Det nya, lyxiga boendet ska nu locka besökare från hela världen till vildmarksbyn utanför Älvdalen.

– Jag fick en vision om att komplettera Navaradalen med ett unikt och exklusivt boende. Jag spånade på olika idéer om vad det kunde vara, jag såg först platsen, att bo mitt på Navardalssjön och inte själva byggnaden. Från början var det ett växthus på en flotte, jag såg hur snyggt det kunde vara. Men sen kom pappa in med realistiskt tänkande och sa att folk kommer att kokas levande, säger Lina Karlsson och skrattar.

Linas familj har varit delaktiga från start och det var pappa Anders Karlsson som utvecklade Linas idé om ett flytande växthus till ett hus.

–Vi hittade en boendeflotte i Älvdalen, som supervisionären Åke Brandin gjorde runt 2012. Den saknade dock en glasad del och vi tänkte först bygga om den. Men det slutade med att vi lyfte av huset och enbart använde pontonerna, medan huset ska få en ny plats i Navardalen, berättar Anders.

Den gjordes om igen för att sedan börja byggas under vintern 2023. Våren 2024 sjösattes det lyxiga boendet som fått namnet Raven, som betyder korp på svenska.

–Det är en stuga på 27 kvm man kliver in i, med vedeldad kamin, förvaring, förbränningstoalett och plats för att umgås vid både matbord och soffa, berättar Lina.

Läs reportaget i Dalabygden 4 december.