Det pekar onekligen uppåt för Västerdalarnas Flygklubb. Under året försvarade klubben på nytt SM-guldet i lagtävlingen i segelflygning: — Bra luftfrum, kuperad terräng, bra flygplan och fantastiskt duktiga piloter, berömmer klubbens ordförande Ola Andersson.
1936 bildades Västerdalarnas Flygklubb. Klubben med sin geografiska bas bara några hundra meter från Dala-Järnas centrala delar har nu 200 medlemmar och ett 50-tal av dessa är aktiva flygare inom antingen modell-, segel- eller motorflyg.
— Du kan börja din segelflygutbildning från att du är 14 år, men många börjar som modellflygare, och det finns det väl egentligen ingen nedre gräns för åldersmässigt. Men där kommer det ungdomar till oss från kanske tioårsåldern, säger Ola Andersson, ordförande i Västerdalarnas Flygklubb.
Hur ser rekryteringen ut?
— Som sagt modellflyg är en bra inkörsport. Vi har byggt en ny lokal där man kan bygga modellflygplan och där har vi också en simulator där man kan testa på att ”spaka”. Under somrarna stänger vi på tisdagarna flygfältet för all trafik bortsett från modellflygplan och då kommer det modellentusiaster från hela Dalarna. När det gäller flygning i luften så är det som kommer mer och mer det så kallade UL-flyget. Där är vi på gång med en kurs med fyra elever.
UL står för ultralätt flyg. Det handlar om tvåsitsiga motorflygplan med en maximal startvikt på 650 kilo. En av de stora fördelarna med dessa plan är att de drar cirka 16 liter bensin i timmen att jämföra med ett fyrsitsigt plan som drar omkring 32 liter.
Klubben förfogar över totalt sex flygplan (fyra segelflygplan, ett fyrsitsigt motorflygplan och ett ultralätt tvåsitsigt plan).
Och med dessa har klubben flugit hem en hel skrälldus med medaljer under året.
Detta bland annat då kvintetten Jari Niskanen, Johan Gustafsson, Kjell Dalsheim, Axel Johansson, LG Uhr och Philip Blom vann lag-SM.
— Vi har bra luftfrum, kuperad terräng, bra flytplan och fantastiskt duktiga piloter, berömmer ordförande Andersson.
Hur går en tävling till?
— Alla lag tävlar från ”sitt hemmaflygfält” och bestämmer en bana som är från tio mil och uppåt. Du bestämmer att du exempelvis ska flyga till Lima kyrka via Gagnefs flygfält och hem igen, sedan loggas din flygning med gps och du får ut din hastighet på sträckan. Sen finns det flera olika tävlingsgrenar (bland annat höjdvinst, distans).
När är det flygsäsong?
— Från april till september funkar det bra att flyga. Sen får det inte vara för mycket vind, för blåser det för mycket så blåser termiken (läs i faktaruta) sönder. Det vi nyttjar oss av i flygningen är den varmluft som stiger som man ”hänger med i”.
Hur mycket ”John Pohlman” (tidigare känd tv-meteorolog) måste man vara?
— Det handlar väldigt mycket om att läsa och förstå vädret och se vartåt det barkar. Du läser mycket på molnen, och genom de fina cumulusmolnen kan du läsa mycket på och förstå var det stiger. Ibland kan du behöva ta omvägar runt ”blåa områden”. Sen har du instrument där du ser hur mycket höjd du behöver ”tanka” för att ta dig tillbaka till ditt hemmaflygfält.
Flygningen sker som lägst på 800 meter över marken och sen styr molnens höjd den övre nivån, men det kan bli upp till 3 000 meter.
Hur ofta händer det att du behöver landa någon annanstans än där du hade velat?
— Har du en höåker som är kanske 300 meter lång så går det galant att landa. Sen får du gå till bonden och bekänna sina synder. Och det kan bli långa dagar om du inte landar där du hade tänkt dig, haha. Men det är sällsynt numera, säger ordförande Andersson.
I sommar arrangerar klubben på nytt Flygfesten som lockar upp emot 40 000 besökare under arrangemangets tre dagar. Mer om dessa planer kommer i nästa nummer av Dalabygden.