Lästips:
Journalistiken, däribland här i Dalabygden, strävar alltid eller åtminstone i de flesta fall åt att vara opartisk.
Inte ta ställning åt något håll.
Inte favorisera någon eller något.
Men i vissa avseenden måste det ju finnas utrymme för undantag.
Så; jag erkänner. Detta är en opartisk text.
För. Jag kommer från Vimmerby.
Jag håller på Vimmerby.
Det är ”mitt lag”.
I onsdags ställdes ”lilla” Vimmerby, mot ”stora” Djurgården. Mesta mästarna kom till den ishall i Vimmerby som numera går under namnet VBO Arena.
Men namnet ljuger. För detta är ingen arena. Det är en ishall. I Vimmerby.
I hemmalaget spelar den allsvenska nykomlingen, som aldrig varit på den här nivån tidigare. Detta med fem egna produkter i nyckelroller på isen, och med ett gäng som vid sidan av densamma arbetar som exempelvis elevassistenter, betongarbetare och bilpolerare.
Vimmerby Hockey som förening omsätter (enligt TV4:s sammanställning) åtta miljoner kronor.
Motståndarna Djurgården, som till den här säsongen gjort en storsatsning mot SHL, har värvat in en rad meriterade och synnerligen etablerade spelare till en redan vass trupp, omsätter 88 miljoner kronor.
Det var på många sätt idrottens skilda världar som möttes, men detta i samma division.
I den första perioden var skillnaden på isen kanske inte på samma nivå som den ekonomiska skillnaden visade, men det var åtminstone ett spelmässigt jättegrepp för Djurgården spelmässigt. Målmässigt var det ett måls skillnad.
Två perioder, en förlängningsfemminutare senare var det likaläge vid två och straffläggning väntade.
I straffläggningen skickade Djurgården fram stjärntrion Linus Klasen, Tyler Kelleher och Patrick Thoresen. Hemmakeepern Robin Christoffersson (med hockeyfostran i Leksand), stoppade två av tre.
När Vimmerbys ende spelare med annat pass än det svenska; norrmannen Isak Hansen grundlurade gästernas Viktor Andrén i den tredje straffomgången var dunderskrällen ett faktum.
Det är ju detta som är en av idrottens många tjusningar.
”David” kan någon gång då och då besegra ”Goliat”.
Det händer långt ifrån alltid.
Men det händer ibland.
Detta exempelvis när Leicester vann Premier League 2016; det hände när USA:s universitetslag svarade för a Miracle on Ice mot Sovjet vid OS-hockeyn i Lake Placid 1980, eller och det hände när Steven Bradbury vann OS-guld i shorttrack 2002 (ni vet den där gången när han låg klart sist och alla andra föll i både semifinal och final).
Utan att göra någon som helst jämförelse med dessa olympiska eller premier-leagueiska superhändelser, eller för den delen torsdagens cupknall i Borås där Elfsborg besegrade Roma så visade på nytt onsdagens hockeyallsvenska skräll att storleken på löneutbetalningarna; omsättningssiffrorna eller antalet säsonger i högsta serien inte spelar någon som helst roll.
Just i detta fall var det en skräll som, åtminstone sett ur mitt perspektiv, kändes extra förträfflig. Och det är denna ovisshet, att man inte alltid vet hur det ska gå, som gör att idrotten lockar så många både som utövare och som åskådare.
På fredagskvällen kommer Vimmerby till Smidjegrav Arena, och onsdagens överraskning till trots; så är Mora storfavorit till att plocka hem de tre poängen.
Ett Mora som efter en premiärmina mot Östersund svarat för en stark inledning av säsongen, detta inte minst med tanke på att laget mönstrat ett till stora delar ”nytt” lag.
För dalalaget som finns högst upp i seriehierarkin har däremot säsongen börjat allt annat än bra. Leksand har tagit fyra poäng på sex omgångar. Och det som ser allra mest oroande ut är att de blåvita släppt in 24 mål på sex matcher. Detta klart flest av alla SHL-lag.
Där krävs en rejäl förbättring både av försvarsspelet i stort och kanske framför allt alla de misstag som gör att motståndarna gång på gång får möjlighet att vända spelet och kontra.
Avstånden uppåt för nästjumbon är fortfarande relativt små, men det kan växa snabbt om det inte blir snabb bättring. Lördagens hemmamöte med Örebro känns som en nyckelmatch för att ”välja riktning” för resterande del av säsongen.
Fredagskvällen innebär också att hockeytvåan drar igång. Tre av de tio lagen i serien kommer från Dalarna. Och två av dessa drabbar samman redan i premiären; detta då Orsa gästar Malungs ishall. För Skedvi/Säter väntar hemmamöte med Valbo.
Mårten Lång
Synpunkter? Eller tankar på vad vi borde skriva om antingen i den här spalten eller i Dalabygdens ”ordinarie” bevakning? Skicka då ett mejl till adressen nedan.
Tidigare krönikor i Dalasportmedlång
20 september – Här är förväntningarna på Leksand och Mora
27 september – Vilka konsekvenser får landslagets Skidspelsnobb?