Efter en mästerskapsfri säsong är det åter dags för längdåkarna att ge sig ut i tävlingsspåren i jakt på medaljer.
Och det är ett häftigt mästerskap som väntar. 27 februari inleds medaljfajterna på Granåsen Skisenter strax utanför Trondheim i vårt skidtokiga västra grannland.
9 mars avrundas mästerskapet med damernas historiska femmil, detta med en comebackande Therese Johaug i en förmodad huvudroll.
En mästerskapsvinter är det mästerskapet som är säsongens klart viktigaste tävling för världens bästa skidåkare. Det ligger liksom i sakens natur.
Detta innebär att världscupen petas ett snäpp nedåt i prioriteringshierarkin.
Kommande världscupsäsong inleds i finländska Ruka 29 november, och därefter rullar det vidare med totalt 31 tävlingar på totalt elva olika tävlingsplatser.
En av dessa är i Sverige.
En av dessa är den arena där VM-medaljerna kommer att delas ut 2027.
En av dessa är alltså Lugnet i Falun, som står som värd för VM-genrepsveckoslutet 14-16 februari.
Och där talar det mesta för att Sverige, vilket Expressen var först med att rapportera om, kommer att mönstra en uppställning utan majoriteten av de svenska stjärnorna.
De befinner sig på höghöjdsläger i Italien för att förbereda sig inför VM i Trondheim.
Och återigen; jag fattar, och tycker också att ett mästerskap är det klart tyngsta under en VM-säsong. Men att det svenska landslaget väljer att nedprioritera vinterns enda världscuptävlingar på hemmaplan inför den, åtminstone i vanliga fall, så stora publiken på Lugnet är för att uttrycka sig milt inte speciellt lyckat.
För frågan är vilka signaler detta skickar till den kommande VM-publiken, till arrangörer och funktionärer; till sponsorer och inte minst till kommande generationers skidåkare som jag antar verkligen hade velat se de svenska stjärnorna på hemmaplan.
Och vad kommer detta att innebära ekonomiskt för Svenska Skidspelen när många av de svenska affischnamnen inte finns på plats?
Sen finns det svenska åkare som redan nu slagit fast att de kommer; för Oskar Svensson finns, enligt SVT ”inte på kartan att stå över Falun”, och Calle Halfvarsson är i Falu-Kuriren inne på ett liknande resonemang.
Det är bara att hoppas att fler av de svenska stjärnorna väljer att VM-ladda på lågland och därmed kunna köra Skidspelen.
För en förhållandevis liten sport, som längdåkningen ändå är i ett internationellt perspektiv, behöver ta alla chanser för stjärnorna att stå på gemensamma startlinjer för att göra upp om de ädlaste placeringarna.
Då är det frågan om de på längre sikt har råd att ta beslut om att lägga VM-förberedelseläger parallellt med vinterns enda världscuptävlingar på svensk snö.
+++++++
På tal om tävlingar på Lugnet så var Stina Nilsson en av de absolut största stjärnorna vid VM 2015. Tre andraplatser blev det den 21-åriga Malungstjejen, som där och då blev Silver-Stina med svenska folket.
När hon fyra år senare avslutade sin satsning på de traditionella längddistanserna hade hon bland mycket annat vunnit såväl VM- som OS-guld.
Hon hängde på sig bössan, och även om inte skidskyttesatsningen inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna så tog hon sig ändå hela vägen till en individuell pallplats i världscupen.
I somras kom ytterligare en karriärmässig omsvängning när hon förkunnade att hon nu ställer om siktet mot långloppsåkningens Ski Classics.
Hon var, när jag intervjuade henne för en månad sedan (för skidsajten langd.se), minst sagt osäker på hur hon stod sig mot andra:
”Ni får ha lite tålamod med förväntningar för jag vet inte själv vilka förväntningar man kan ha på mig. Jag har fortfarande inte tränat ett enda pass med någon tjej, så jag vet verkligen inte hur jag står mig mot det det motstånd som väntar till vinter”, sa hon då.
Den gångna helgen ställdes hon för första gången på en långloppsstartlinje mot ett stort antal av de hon kommer att tampas mot kommande säsong (hon körde och vann visserligen två långlopp i vintras, Skinnarloppet och Idre-Särnaloppet, men där fanns inte långloppsåkningens tuffaste motståndare på plats).
Jag vet att det handlade om rullskidor, och att tempot under stora delar av de nio milen på Klarälvsloppet inte höll högsta tempo.
Men klart är att Nilsson ställdes mot den gångna säsongens stora dominant Emilie Fleten.
Och Nilsson avgjorde med en rykande spurt.
Det betyder inte att Stina Nilsson redan nu seglar upp som vinterns stora favorit.
Men det visar på att hon definitivt är på rätt väg, och att hon kommer att bli att räkna med redan under sin premiärsäsong.
Om inte tidigare till det till stora delar flacka niomilalopp som avgörs mellan Berga by och Mora den första söndagen i mars.
MÅRTEN LÅNG
marten.lang@sveagruppenmedia.se
Synpunkter? Eller tankar på vad vi borde skriva om antingen i den här spalten eller i Dalabygdens ”ordinarie” bevakning? Skicka då ett mejl till adressen nedan.
Tidigare krönikor i Dalasportmedlång
20 september – Här är förväntningarna på Leksand och Mora