Mycket talar för att kommande år blir tufft för många hushåll och småföretag men också för landsbygdens små och medelstora kommuner. Orsakerna känner vi till med bland annat fortsatt höga räntor, ökad arbetslöshet, många företagskonkurser och stor brist på överkomliga bostäder. För att inte tala om klimatkrisen och dess otaliga konsekvenser.
Även om Sverige globalt sett tillhör en liten grupp gynnade länder och har en hög materiell standard är vi ändå på väg mot en period med för oss relativt stora ekonomiska och andra svårigheter. Här vill jag främst beröra problemen i våra många kommuner på landsbygden. Den traditionella processen i sådana lägen brukar vara att kommun-ledningarna kräver dramatiska besparingar som förvaltningarna senare ska klä i exempelvis färre skolor, inköp av billigare varor till kommunens kök, sämre bemanning inom äldreomsorgen, minskat vägunderhåll, färre och framskjutna investeringar och en hel del annat.
Inte sällan drivs processen framåt med hög fart och överraskar medborgarna med dramatiska rubriker i medierna om vad som sannolikt kommer att drabba dem inom kort. Att de plötsligt får veta att kommunens ledning planerar dramatiska förändringar beror på att få medborgare (de aktiva i partierna) deltar i arbetet med en ny budget och plan för kommunens utveckling. På denna punkt finns mycket som talar för att det är extra viktigt att ha med sig en stor majoritet av invånarna – redan från början av låt oss kalla det processen för krislösningar.
Få kommuner har gjort aktiva insatser för att få med sig befolkningen i ett sådant arbete. Det man kan göra är bland annat att hålla flera lokala öppna möten i byarna och stormöten för hela kommunen. Man kan samla de ideella organisationerna och ge dem uppgiften att klarlägga behov och möjligheter inom skilda sektorer där de har speciell kunskap. Huvudsaken är att få invånarnas kunskaper och engagemang som underlättar att pröva mer smarta och mer önskade förändringar och lösningar.
Det handlar i slutändan om demokratins innehåll. Befolkningen i Sverige har aldrig varit så kunnig och kompetent i skilda avseenden som idag. Om man tar till vara denna resurs skapas vi-anda och framtidstro.
Varför inte pröva detta inför 2025?