Dags att boende på landsbygden säger stopp

Det blev 140 procent dyrare för en resenär att åka buss per månad i byn där jag bor. Det är Dalatrafik som ska göra sitt system “lättare att förstå” enligt dem själva. Det är möjligt att det är så. Jag kan inte svara för hur svårt bussystemet är, eller borde vara, men måste det ständigt drabba den som bor på landsbygden?

Bokbussen är ytterligare ett exempel på att landsbygden får stå tillbaka för att resurserna måste gå till annat, och det betyder i praktiken till andra ställen som inte är landsbygden. Det är helt enkelt inte tillräckligt många människor som nyttjar en viss tjänst och då behöver man göra det på ett annat sätt, heter det. Det finns säkert fördelar med bokbussen också, men återigen är det en insats som primärt handlar om att spara kronor och ören, och som drabbar den som bor icke-centralt.

Flera ungdomsgårdar går samma öde till mötes, där vi i vår kommun också har någon slags ambulerande verksamhet som jag inte är särskilt insatt i. Det jag vet är att lokalerna där det tidigare var (otillräckligt till antalet) ungdomar som hade fritidsaktiviteter, nu är oftast nedsläckt och tomt. Det är svårt att inte se på det med en viss sorg.

Det är ju redan andra saker som direkt blir svårare för oss som bor på mindre ställen. Idrottsverksamhet är klurigare när man inte alls har samma antal spelare exempelvis. Nu har de flesta seriösa förbund justerat sina regelverk så att inte bara året man är född styr, och det gör att det blir mer möjligt att delta trots att man bor på landet. Det är en fin insats, men det tillhör ju inte vanligheterna att byalagen (när man kommit så långt att man räknar mål) ligger i toppstriden ändå. När 50 ungdomar vill spela i samma lag jämfört med 12 i det andra laget, varav tre blivit mutade till det, så är det klart att det blir klasskillnad. Oavsett ålder.

Fördelarna överväger nackdelarna ändå, det gör det. Men vi som bor på platser där det faktiskt är avstånd mellan husen kanske ska bli lite mer obekväma. Det kanske inte ska vara så enkelt att göra indragningar på oss. Jag säger inte att vi ska ta fram högafflarna, men det är något i mig som vaknar när jag hör om bondeupproret i Europa.

Jag vet inte om jag skulle elda däck på kommungränsen, men nog behöver vi säga stopp.