Vi befinner oss i ett utomordentligt allvarligt läge när det gäller den grova organiserade brottsligheten. Det dödliga skjutvapenvåldet har tredubblats över tio år. Förra året hade Sverige nio gånger fler dödsskjutningar än Norge, Danmark och Finland tillsammans. Och antalet sprängningar i fjol är det högsta som noterats i Sverige.
Vi har en situation idag där de som skjuter och spränger är helt likgiltiga för hur deras handlingar drabbar andra. Den här brottsligheten drabbar i allt högre utsträckning enskilda. Vanliga, hårt arbetande människor som känner sig otrygga i sina bostadsområden, som har fått sina hem totalförstörda i sprängdåd eller som i värsta fall fått sätta livet till.
Vi kan inte acceptera detta. Regeringen har därför gjort det till en av sina viktigaste uppgifter att trycka tillbaka den grova organiserad brottsligheten och återupprätta tryggheten i Sverige.
Säkerhetszonerna är en del i detta arbete, och vi går nu fram med skarpa lagförslag. I det allvarliga läge som vi befinner oss i måste vi pröva nya åtgärder för att trycka tillbaka gängrelaterade brottsligheten. För en sak är säker – om vi gör som vi hittills har gjort kommer det att gå som det hittills har gått.
Vi har dessutom all anledning att tro att ett system med säkerhetszoner kommer vara ett effektivt verktyg. I Danmark har det under 20 års tid varit ett viktigt verktyg för att kyla ned pågående konflikter och förebygga impulsiva våldsbrott, hämndaktioner och våldsspiraler. Men vi måste förstås skapa oss vår egen erfarenhet här i Sverige.
I det allvarliga läge som vi befinner oss i har vi som beslutsfattare också en skyldighet att agera för att skydda medborgarna från ytterligare våld. Samma mänskliga rättigheter som skyddar enskilda mot staten, ger staten en skyldighet att förhindra, utreda och lagföra brott. Regeringens viktigaste uppgift är att skydda sina medborgare.
Utredaren har noggrant övervägt riskerna med detta och utrustat förslaget med flera robusta rättssäkerhetsgarantier för att minska risken för diskriminering. Inte minst kommer ett zonbeslut kunna domstolsprövas. Dessutom kan alla polisens ingripanden granskas, och nu när vi arbetar med regeringens förslag säkerställer vi att det här systemet utvärderas noggrant.
Zonerna kan användas var som helst i landet, inte bara i utsatta områden. Det är risken för skjutningar eller sprängningar som avgör. Låt oss till exempel titta på Danmark, där visitationszoner under de senaste åren har använts i centrala Köpenhamn efter allvarliga våldsdåd.
Ett system med säkerhetszoner är ett nytt kraftfullt verktyg som kan användas i allvarliga lägen där det finns stor risk för allvarlig brottslighet. Vi vet att konflikterna i stor utsträckning ofta övergår till långvariga våldsspiraler där tidigare våldshandlingar föder fram nya.
Genom en säkerhetszon kan man trygga ett område eftersom det blir uppenbart för de gängkriminella att polisen är där och kan ta deras vapen. Från årsskiftet har vi också dubbla minimistraff för kriminella som hanterar vapen och sprängmedel. Med säkerhetszoner får vi alltså en kraftigt ökad upptäcktsrisk, och rejält höjda straff för den som åker fast med vapen eller sprängmedel.
Genom att införa en säkerhetszon blir det också säkrare för den stora majoriteten av vanliga hederliga medborgare som bor i området. Barn kan gå till skolan, mamma och pappa kan gå till jobbet med mindre oro. Jag tror det är särskilt viktigt i utsatta områden – att samhället aktivt återupprättar tryggheten för de som behöver det som allra mest.
Det allvarliga läget vi befinner oss i har utvecklats under lång tid. Det här systemet borde redan ha varit på plats.