En gammal livsmedelsbutik i Äppelbo är nu förvandlad till krukmakeri och presentbod. Sedan drygt tio år huserar Ingela Gyllenvåg i lokalen, Lyckospira, som är fylld av hennes keramik i olika stadier.
Lästips:
Här finns staplar av lera, skålar som torkar i väntan på att brännas, skröjbrända alster som är brända en första gång och färdiga föremål som lyser av glasyrer i olika färger och nyanser.
Halva lokalen fungerar som krukmakeri med sex drejskivor och en brännugn.
– Intresset för att hålla på med lera och dreja har växt under de senaste åren och att hålla kurser och prova-på-dagar är ett av mina ben utöver min egen produktion.
Härlig känsla skapa med händerna
Att få skapa med sina händer är något som lockar allt fler.
– Det är en så härlig känsla att skapa något som du sedan kan använda i din vardag. En kopp du dricker ditt kaffe i eller en ljusstake du ser på köksbordet varje dag.
En anledning till att Ingela tycker om att hålla kurser är att hon ser när lusten väcks hos deltagarna.
– Oh, jag måste skaffa mig en drejskiva, säger de. Då har jag nått fram, känner jag. Något som nog också har bidragit till det ökade intresset är att det har varit tv-program om keramik och drejning.
Många idag lever ett stressigt liv och behöver lugna ner sig.
– När man håller på med leran måste man vara här och nu och kan inte tänka på en massa andra saker.
Som ett Kinderägg
När Ingela började med sina kurser var det 99 procent kvinnor mellan 20 och 50 år.
– Nu har jag nästan lika många män och många är äldre. Man kommer som par, hela familjer eller morföräldrar med barnbarn och provar på. Det är roligt när en nioårig tjej är på samma nivå som sin morfar. Jag brukar likna det vid ett Kinderägg. Man får en upplevelse, man får en sak med sig och så kan man förvara eller dricka choklad ur den.
Att vända sig till företag är nästa steg i planen.
– Jag har börjat med grupper som har varit här på ”after work” och det har varit lyckat. Flera av dem har sedan kommit tillbaka för att gå en kurs.
Ingela bor inte långt från lokalen, nära kyrkan, tillsammans med sin man Ola Gyllenvåg och ett barn som fortfarande bor hemma. En dotter har flyttat ut.
– Jag är ju den där galna stockholmaren som flyttade hit för kärlekens skull, startade krukmakeri och skaffade alpackor. Jag är ingen hästtjej så alpackor passade bättre. De är häftiga djur, betar fint och är lättskötta.
Skulle aldrig flytta till Äppelbo
Att flytta till Äppelbo var från början otänkbart för Ingela.
– Vad som än händer kommer jag aldrig att flytta till Äppelbo, sa jag till Ola när vi träffades 1998. Då bodde vi i Södertälje. Sedan tog det 15 år innan vi flyttade hit för vi ville ge barnen en tryggare uppväxt.
Långt innan flytten började Ingelas kärlek till keramiken.
– Jag gick en kvällskurs och blev helt förälskad i lera. Jag tyckte det var så häftigt material. Efter det har jag gått i lära hos andra keramiker. Dessutom har jag varje år unnat mig en sommarkurs, bland annat på Leksands folkhögskola. I år ska jag åka till Mullsjö och lära mig dreja tekannor.
Mentor från Vansbro
Att skapa en vacker glasering på keramiken är en konst i sig och Ingela har lärt sig av en mästare i Vansbro.
– Lasse Östman var min mentor och lärde mig jättemycket om glasering. När han gick bort för några år sedan fick jag Lasses glasyrer av hans son.
Ingela har alltid föredragit att jobba med stengods framför lergods.
– Man bränner stengods vid en högre temperatur och det blir mer hållbart. Därför passar det bättre till bruksföremål och man kan köra dem i diskmaskinen.