Landets själ förvaltas på landsbygden

Det kanske var Anna Kinberg-Batras fel att benämningen “lantis” är kopplat till något negativt. Innan riksdagsvalet 1988 slaskade hon ju ur sig att ”Stockholmare är smartare än lantisar”. Hon bad om ursäkt men som bekant är det ingen rök utan eld. Hon menade det, och det var hon inte ensam om.

“Bonde” har däremot haft positiva betydelser historiskt, en person som inte är rädd för att jobba hårt och smutsa ner sina händer. Fast i stor utsträckning kan det beskriva någon som är ointelligent på något sätt. Det är nog “lantis” som används mest i dagsläget. Det är tydligen något som man inte vill vara.

Det kan säkert ur ett vetenskapligt perspektiv hittas saker som gör lantisar ”sämre” än andra människor. Gissningsvis tjänar de mindre (men deras huslån är inte på flera miljoner heller) och de har generellt lägre utbildningsnivå. ”Vi har” ska jag säga, för jag är ju också lantis.

Enligt SCB är det dubbelt så stor chans att om du träffar en storstadsbo så är denne högutbildad i jämförelse med en lantis. Siffran från statistikbyrån säger att fyra av tio i storstadsområdena är högutbildade.

Även om jag ärar utbildning och fortbildning så får vi inte sälja oss för snabbt på landet ändå. Det är givet så att dessa utbildningsfaktorer gör vårt land bättre på många sätt. Det verkar skyddande mot fördomar och det ger möjlighet till innovation och förbättringar i samhället över lag. Fast det är verkligen inte allt.

Har du testat att få tag på rätt slags bult när affärerna är stängda i en storstad? Eller fått stopp på bilen och din bärgningstjänst inte svarar i telefonen? Då är du ensam.

Bor du i en mindre ort kan du skriva ut frågan i en Facebookgrupp och snart har någon erbjudit dig både bultar och hjälp att förflytta bilen. Det finns en helt annan slags solidaritet och önskan att vara till hjälp. Även om det inte utförs gratis för den sakens skull, så är det uppenbart att servicementaliteten är det som driver många framåt – inte mängden av nollor på fakturan.

Det är sällsynt i de stora städerna.

Så inte fasen är det konstigt att stassingarna måste utbilda sig. De ska ju klara sig själva. Individualismen är kostsam både för plånbok och själ.

Men oroa er inte för det här landets själ – den förvaltar vi så väl här ute på landsbygden.