Vad har vi egentligen för relation till SJ? Jag tycker det är väldigt intressant hur det kommer sig att vi på något sätt som nation har accepterat hur SJ faktiskt fungerar.
Jag minns när jag var liten. Jag bodde då i Yttermalung, en liten by som hade knappt 200 invånare. Då fick man vända en skylt mot tågets färdriktning. Annars passerade tåget utan att plocka upp den som ville med. Stationen var så liten så det fungerade på det sättet. Men jag minns inte att det var väldigt mycket förseningar och missade avgångar.
Vi behöver inte fastna på om det var bättre förr. Istället kanske vi kan prata om hur läget är just nu. Det är kanske inte SJ som är problemet. Det kanske handlar om rälsen? Enligt tågexperternas statistik var punktligheten 76 procent på alla tåg i deras statistik under december månad. SJ låg på 52 procent samma period.
Det har väl visserligen varit lite problematiskt för dem av olika skäl denna månad, så rättvist är väl också att titta på november. Där var den totala punktligheten 83 procent och SJ hade 68 procent av sina tåg som gick som de skulle den månaden. Man kan jämföra med Mälardalstrafik som hade 76 procent och TÅGAB på 79.
Det är alltså en slantsingling, femtio-femtio på att ett tåg kommer fram som det ska om det är märkt med bokstäverna S och J. I alla fall i december då.
Dessutom har jag noterat att de flesta på något sätt har funnit sig i det här. Det är som det är. Ungefär som att vädret är som det är, eller att man ibland vaknar med ont i magen.
Enligt svensk kollektivtrafik så släpper en person som tar bilen istället för lokaltrafiken (om den är eldriven) ut 45 000 gånger så mycket koldioxid. Landsbygden får alltid en rejäl känga när drivmedelspriserna går upp, och vad har vi för alternativ egentligen, när så många tåg blir försenade eller inte ens avgår?
Det känns lite som en släkting, som man gett upp på för länge sedan. Relationen vi har till tågen och kanske speciellt till SJ då. Vi vet att det inte är något att lita på, och vi har accepterat det. Det är snudd på resenärens dumhet om det är så att denne inte kommer fram som den ska och har valt tåget som resesätt.
Vi pratar mycket om miljö, men det här verkar inte vara en fråga som ligger särskilt högt upp i prioriteringslistan. Och värst av allt; Vi har funnit oss i det.