En svensk mjölkgård med tillhörande växtodling behövde 1996 förhålla sig till 278 regler. Trots att flera landsbygdsministrar och myndigheter har pratat om regelförenklingar så hade reglerna på kort tid till 2021 ökat för mjölkgårdar till 654 som tillsammans hanterades av 15 myndigheter.
En av reglerna som kan förenklas handlar om biotopskydd. Biotopskyddsområden är typer av element som på grund av sina egenskaper är värdefulla miljöer för hotade djur- eller växtarter. Det fastslår Miljöbalkens 7kap 11§. Åkerholmar och odlingsrösen i jordbrukslandskapet räknas som sådana. Vi delar den uppfattningen och tillägger att många av de biotopskyddade elementen är miljöer som historiskt skapats av markägare själva. ”tex stenar som lagts i en hög när man rensat åkermarken, som sedan blir ett biotopskyddat röse”.
Det är i dag möjligt för markägare att bli beviljad dispens från det generella biotopskyddet för att få göra vissa åtgärder, såsom igenläggning av diken, om det anses finnas särskilda skäl. Men processen kring en dispensansökan är komplicerad och långdragen. Dessutom är reglerna om generella biotopskydd stundtals försvårande för möjligheterna att bedriva en rationell och aktiv jordbruksverksamhet och kan även vara ett påtagligt hinder för många lantbrukare och innebär en rättsosäkerhet.
Problemet ligger i att det är otydligt vad som i praktiken omfattas av det generella biotopskyddet och att definitionerna är svåra att tolka i verkligheten. Det är problematiskt om en enskild lantbrukare inte kan avgöra om en åtgärd strider mot det generella biotopskyddet och i så fall kräver att dispens meddelas. Det kan behövas bilagor på detaljerade kartor och fotografier. I vissa fall kan ansökan innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Lägg till det dispensavgift. Det behövs tydligare klassificering av diken som markägare kan känna sig trygg med till att göra rätt bedömning, till exempel, vilka krav behövs på maxvattenföring, vilken vegetation kan finnas i närområdet, hur brett diket behöver vara osv.
LRF Dalarna anser att vägen framåt är ett generellt undantag från dispenskravet för igenläggning av mindre diken. Ett rätat och erosionsbenäget mindre dike som inte är vattenförande till stora delar av året, hyser inte höga naturvärden och saknar den mångfald som lagen avser att skydda. Dessa diken försvårar livsmedelsproduktionen samt bidrar till ett onödigt näringsläckage. Det går att tillgodose biotopskyddets syfte och samtidigt rörlägga delar av dessa diken.
Det finns lägen då markägare kommer att behöva ta hänsyn till kultur och naturvärden och då dispenser krävs från länsstyrelsen. Därför behövs tydlighet i bedömning av mindre diken. Det måste bli lättare att göra rätt och genom det minska administration och regelbörda.