En kamp bakom könskorrigering helt i det tysta

Ingen har väl missat den fantastiska resan som Lee Christiernsson gjort. Lee föddes som man men har på senare tid börjat sin resa mot att vara kvinna. Hen är känd bland annat från programmet Äntligen hemma på TV. Nu är hen väl ännu mer känd just för sin könskorrigering. En intressant och spännande resa. Dessutom en viktig diskussion att ha där ute i stugorna. Inte minst för de äldre generationerna, som troligen skulle gynnas ganska mycket av att förändra sina stereotypiska idéer om vad kön är.

“Det finns bara två kön” brukar vara ett av ledorden för de som inte är intresserade av att förstå sig på människor som rör sig utanför könsnormerna. Det är dock bara sant utifrån en juridisk mening. Där kan människor bara ses som män och kvinnor.

Utifrån ett fysiologiskt perspektiv däremot finns det variationer i detta. Bara i Sverige föds 20 barn varje år där man inte kan bestämma könet. Det är förstås enkelt att se som ett undantag. Turners syndrom är vanligare (1 på 2500), och det är bara ett av flera exempel på tillstånd med könskromosomavvikelser. Tittar man på kön utifrån ett socialt perspektiv finns ännu mer variationer, men vi ska inte fastna i det.

Däremot kan man fundera på värdet i att fokusera så mycket på den här berättelsen. En känd person från en TV-show som har det sociala och mediala stödet och dessutom ekonomin att göra den här förändringen kan nog inte riktigt jämföra sig med varje människa ute i vårt land.

Att hitta sig själv behöver inte vara något som varken intresserar andra människor eller är särskilt spektakulärt utifrån ett medialt perspektiv. Visar det sig att du inser att du vill byta kön, eller att du kommer på vilken typ av utbildning du faktiskt vill fokusera på, så handlar båda exemplen om en resa där man strävar efter att hitta sig själv. Det är en fantastisk sak. Det är något att vara oerhört stolt över.

Men visst är Björn eller Lee fantastiskt modig och fin. Det kan ingen ta ifrån hen. Jag vill bara att vi ska komma ihåg att unga människor överallt i det här landet kämpar dagligen med vilka de är. I bästa fall har de en förälder som bryr sig, men de får inga TV-program. Trots det är deras resor och deras arbeten precis lika viktiga.