Vi är mer lika än vi kanske tror

Förvinter. Finns det ordet egentligen? Tiden på året när det åter börjar bli dags att plocka fram isskrapan och fundera på när bästa tiden är för att sätta på vinterdäcken. För egen del är allahelgonhelgen en påminnelse om att mörkare tider väntar. Att åka till graven för att minnas och att tända ljus för att visa respekt för det som varit är en viktig tradition som jag delar med många. När jag ser alla ljus som lyser upp på en gravplats förstår jag att sorg är en del av livet som jag delar med många.

Alla har vi vår egen historia och hur man upplever sorg och hanterar den kan skilja sig, men den finns alltid där i någon form en helg då så många åker ut till sina gravar, ibland till familjegravar, ibland till minneslunden. Någon kommer ensam för att tända ljuset, andra kommer i grupp stannar och är tysta en stund men alla bär de på minnen.

Att vi alla bär med oss en historia, en berättelse och en personlighet har jag många gånger fått klart för mig i mitt yrkesliv inom rehabiliteringsområdet. Där har det ofta handlat om att man som anställd är en del i ett sammanhang men på grund av olika skäl har man hamnat i sådan situation att man inte klarar de arbetsuppgifter man tidigare hade.

Att vår uppväxt påverkar oss och formar oss blir tydligt i vårt yrkesliv där vi måste umgås och samarbeta med andra med kanske helt andra referenser. En del av oss har och har haft en tydlig dröm om vad man vill göra inom yrkeslivet, men även när det gäller i livet i stort. Andra följer familjetraditioner eller vad som förväntas vara rätt i den kontext där man har sin uppväxt. För andra är det talang eller begåvning som styr mot en viss inriktning. Gemensamt för alla är att man vill finnas där det finns ett tydligt sammanhang och man vet att man är en del av det sammanhanget, Att vara en del i en grupp eller att vara del av något man brinner för som anställd eller egenföretagare är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för både företag och individ.

Perspektivet på arbetslivet som man får när man som jag är pensionär och tittar tillbaka på de arbetsplatser som jag jobbat på, är att många konflikter som uppstått kommer av att man varit otydlig och inte tagit hänsyn till våra olikheter som vi bär med oss och vad vi vill med vårt engagemang i det arbete vi utför. Självklarheter för den ene kan vara något helt annat för den andre.

I grunden söker vi alla efter samma saker, vi är mer lika än vi någonsin trott när vi verkligen börjar samtala med varandra på djupet.

Från min balkong kan jag varje morgon se hur folk tar sig till jobbet för att göra sin insats för att samhället ska fungera och förundras över att de som myror i en myrstack gör en uppgift som bär det samhälle som vi vill leva i.

Allt som vi har gemensamt måste vi värdera högt om det så är traditioner som allahelgon, ortens hockeylag eller den förening vi är en del. Det som förenar oss är alltid så mycket mer och större än de skiljaktigheter som ibland kan förgifta en bra relation oavsett sammanhang. Ta vara på varandra!

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil