Man kan formulera åtskilliga kommentarer om det politiska läget just nu i Europa. Att påstå att läget är oroande är att ta till i underkant. Utöver ett mycket hotfullt krig i Ukraina har vi fått ännu ett stort land i EU som styrs av partier som utöver att hylla de styrande i länder som Polen och Ungern även vill ha goda relationer till – ja till och med att stödja – Putin.
Att Italien nu kommer att regeras av ett parti med rötter i Mussolinis tanke- och handlingsgods skapar osäkerhet om inte bara fredens möjligheter utan även demokratins framtida ställning inom EU och världen i sin helhet.
Enligt EIU:s (Economist Intelligence Unit) demokratiindex för 165 oberoende stater från 2021 klassas bara 21 länder som ”fullgoda” demokratier med Norge i topp. 53 länder klassas som ”bristfälliga” demokratier och resten som demokratiska/auktoritära eller auktoritära stater.
Det betyder i praktiken att endast en person av 15 på vår glob lever i ”fullgoda” demokratier. De nordiska länderna ligger alla nära Norge i rankingens topp. Trots de nordiska ländernas positiva status känns läget ändå högst bekymmersamt. Demokratins framtid styrs ju av helheten och hur världen i stort utvecklas. Vi blir ju mer och mer beroende av varandra.
Vi får innerligt hoppas att EU:s majoritet av 27 länder kan stå emot de antidemokratiska krafterna i nämnda EU-länder. För min del, och där tror jag majoriteten av svenska folket befinner sig, ser jag det som både fördelaktigt och nödvändigt att fördjupa och förankra de demokratiska principerna ännu djupare i både vår lagstiftning och demokratiska praktik.
För att lyckas med det i sin tur behöver vi få betydligt fler mänskor att delta praktiskt i demokratins utövande. Det räcker inte med att lägga en röstsedel i urnan vart fjärde år.
Bland möjliga vägar att gå vill jag pröva kommundelsnämnder, ungdomsfullmäktige, utvecklad elevdemokrati i skolorna, fler kommunala nämnder, fler engagerade i regionala dialogfora, tätt samarbete mellan ideella föreningar och kommunstyrelserna samt andra uppslag.
Vi bör pröva olika lösningar i skilda kommuner innan nya demokratisystem sätts i drift. Det brådskar! En av 15 personer räcker inte för att rädda och stärka demokratin!