I byn Sveden bor Byns Mats Larsson i sin släktgård. Två gamla Land Rover står långtidsparkerade där och på gården har han också en loge som ibland blir konsertlokal. Att slå sig ner vid köksbordet med Mats är som att sätta sig vid en lägereld med en berättare. Historierna kommer den ena efter den andra, man glömmer tid och rum och bara lyssnar.
Många historier handlar om människor och händelser i Nås men också anekdoter från Mats långa artistliv. Då och då färglägger han sina historier med att sjunga en fras eller imitera någon han berättar om.
– Min farfar Lars var min idol när jag växte upp, säger Mats. Han och hans tvillingbror Erik var berättare av rang. När de två började berätta samlades skaror runt om dem för de var så fascinerande. När den ene drog efter andan tog den andre över, och så höll de på.
– När de berättade var man tillbaka på 1800-talet, för deras farfar som också var en god berättare var född 1845 och levde till 1936.
Mats minns en historia som hans farfar berättade.
– När den första från Bergslaget kom till dessa trakter skulle han köpa mastvirke och öster om Ilnen där växte det tallar som var så höga att när farfar var där för att skjuta tjäder i topp var han tvungen att skjuta två smällar för att nå upp.
Mats berättade förstås på nåsmål.
Berättartalangen har gjort att Mats fått många uppdrag som konferencier. Senast på visfestivalen i Malungsfors.
– Jag är nervös innan och förbereder mig noga. När jag väl kommer igång är det bara roligt.
Det är annars som vissångare han blivit mest känd.
– Det började med kommunala musikskolan i Vansbro och jag har alltid varit intresserad av gitarr. När jag gjorde lumpen i Falun var vi hem till en kille som spelade klassisk gitarr och jag blev alldeles häpen över att man kunde spela gitarr på det viset.
Mats återvände till kommunala musikskolan i Vansbro och studerade klassisk gitarr i nästan två år.
– Så frågade Anna Eiding mig om jag kunde kompa henne på hennes konserter, och det gjorde jag. Ungefär samtidigt gick jag med i manskören och kyrkokören. Det var min sångarutbildning.
När Anna och Mats gjorde konserter fick han sjunga ett par låter.
– Då hade jag lyssnat på Fred Åkerström och kände att så ska en visa sjungas.
I början av 1980-talet träffade Mats dragspelaren Jonas Hansson på en spelmansstämma i Lindesnäs.
– Jag stod och sjöng och alltid kom det en sådan där dragspelsterrorist och spelade så jag inte ens hörde mig själv. Men en dag kom det en ung pojk som släppte lite fina toner ur spelet och det lät så väldigt fint. Jag sa att han skulle komma hem till mig så kunde vi spela tillsammans.
– Han kom med dragspelet på ryggen på sin lättviktare. Sedan dess har vi spelat tillsammans.
Så småningom blev de fler som spelade tillsammans.
– Helena Tenstam som spelade tvärflöjt absolut rent och tänkte ut stämmor och så Martin Lissjanis som spelade ståbas. Då blev det en visgrupp – Mylla. Sedan ramlade det på bara!
Ingmarsspelen har alltid varit en viktig del av Mats liv.
– Jag har sett spelet sedan jag var liten och kunde varenda replik. Jag tänkte att om jag någon gång skulle ha en roll där så skulle det vara som bruksförvaltaren, det var en lagom roll. Men jag fick frågan om jag skulle kunna tänka mig att spela Tims Halvar – den svikaren som drog iväg till Jerusalem.
Året var 2001 och Mats tackade trots invändningen ja till rollen.
– Jag blev den första som talade nåsmål i spelet och sedan dess har jag gjort Tims Halvar.