Det skulle bli en semestertripp. Vår resa skulle gå till Norrland längs den vackra Vildmarksvägen från Vilhelmina till Strömsund.
Trippen skulle ta ett antal dagar och vi skulle färdas i något helt nytt för mig, nämligen en husbil.
En ny värld skulle öppnas för mig, bara till det positiva.
Nu skulle det förberedas och packas och redan här började balansgången: vad skulle tas med och inte?
Jag började skriva listor redan några veckor innan det skulle bära i väg;
en lista för vad som skulle packas ned och en lista över inköp innan avfärd.
Ingenting fick bli bortglömt.
Veckan innan var det extrapris på bredbart smör i vår lokala butik och ovetandes om varandra
hade både jag och min karl köpt smör på varsitt håll. Nu fanns fem stora askar bland de andra varorna i kylen. Det fanns då smör inför resan. Den saken var klar.
Så kom dagen för avfärd. Jag packade de saker jag skrivit upp och strök vartefter på listan.
Varor från skafferi och kylskåp packades ner och bars ut och jag kontrollerade flera gånger så
inget blivit glömt. Allt packades in i husbilen och så for husbilen iväg norröver.
Det var häftigt att sitta högt upp i bilen och se ut över naturen och växtligheten och varje gång vi
mötte ett liknande ekipage hejade de för fullt, så det var bara att heja tillbaka.
Jag lärde mig också ett nytt ord: ställplats. Det var där man fick parkera husbilen och det var inte vilka platser som helst, utan fint belägna vid en sjö eller en fjällcamping och där fanns ordnat med toalett och ibland till och med dusch och andra faciliteter.
När vi vaknade första morgonen i Klövsjö sken solen från en klarblå himmel. Vilken start på
semestern! Nu skulle här ätas frukost utomhus, innan resan gick vidare upp mot Vildmarksvägen. Campingstolarna ställdes fram, kaffet bryggdes, mjölk, flingor, yoghurt, bröd och pålägg bars ut men något fattades – smöret!
Jag gick in för att hämta det och kollade i kylskåpet; bakom varor, under varor, i lådor, men inget
smör så långt ögat kunde nå. Det var bara att konstatera: Smöret hade blivit kvarglömt
hemma trots alla paket i kylen.
Sedan gick färden vidare och jag har aldrig sett maken till fantastiskt landskap med sjöar, fjäll,
forsar, vattenfall och vidunderliga vyer. Varenda dag när man stannade till gjordes nya bekantskaper med andra semesterfirare från hela Sverige.
Det märkligaste var dock vid Stekenjokk, nästan 70 mil hemifrån, när bilen bredvid på
parkeringen visade sig vara ett äldre par från grannorten. Tänk att åka så långt och av ren slump parkera precis bredvid folk som bor nästgårds.
Nå, hur gick det då med smöret under resten av resan? Jo, i Vilhelmina gick jag givetvis in och köpte ett smörpaket. I vanliga fall brukar man mötas av ett tomt kylskåp när man kommer hem från en semester, men inte denna gång.
När kylskåpsdörren öppnades fanns där fem stora smörpaket, som hälsade oss välkomna hem.