– Det har varit hjärtskärande och hemskt. Det säger Solveig Wallenberg och Mia Tenlén från Vansbro och Mora som precis kommit hem efter en vecka i Przemysl i södra Polen, en mil från ukrainska gränden.
– Vi har jobbat för en organisation som heter Operation Aid på en flyktingförläggning som fungerar som sluss vidare ut i Europa för människor på flykt från kriget, säger Solveig.
För henne och Mia var det ingen tvekan om att åka och hjälpa till. Solveig var även i Lesbos 2015 och har erfarenheter med sig därifrån.
– Om det är det här lilla vi kan göra, då vill vi göra det, säger Solveig och Mia.
De har även ver gränsen till Ukraina med en transport, men i övrig har det handlat om att hjälpa och lindra så mycket det gått på plats i den lilla polska byn.
– Människor flyr i panik i tofflor och pyjamas, det är fruktansvärda trauman vi får dela, berättar de.
– Kvinnor som kommer över gränsen ber om dagen-efter-piller då många av dem har blivit våldtagna av militären, berättar Mia.
Frivilliga bidrag
De har köpt alla resväskor de kunde hitta i och i närheten av byn och flera hundra par skor.
– Det är lite lättare att resa om de har en ordentlig väska och ett par bra skor, säger de.
Pengar till väskor och skor, och lite leksaker till barnen, har samlats in från vänner och bekanta hemma i Sverige.
– Det har kommit mycket mer frivilliga bidrag än vi någonsin kunde drömma om, säger Solveig.
– Det är otroligt vad en resväska kan betyda. Vi har fått pussar och kramar och mötts med så mycket tacksamhet, säger hon.
Fred på jorden
Det är mest kvinnor som flyr då männen blir kvar i landet för att ingå i armén. Män kan fly landet om de har minst tre barn.
– Vi har tårar i ögonen hela tiden av allt vi får se och höra, säger Solveig.
– En ung tjej sa att hon önskar sig fred på jorden och en fin himmel mest av allt.
Flyktinarna får välja vart de ska åka, men de flesta har inga anhöriga eller vänner i något annat land och vet därför inte vad de ska välja.
– Många väljer Tyskland, men egentligen vill alla bara hem igen, eller vara kvar i Polen, säger Solveig.
Många har bristfälliga kunskaper i engelska som gör det extra svårt att kommunicera.
– Vi pratar med varandra via Google translation (översättningsprogram på internet, red:s anmärkning), berättar hon.
Gräsrotsorganisation
Mia har en ukrainsk familj boende hos sig hemma i Mora och hon har fått erfara vilka svårigheter de stöter på när de kommit till ett annat land som flyktingar.
– Det är långa handläggningstider hos Migrationsverket och sedan ska de leva på ett bidrag på 70 kronor per dag, berättar hon.
Att det blev just Operation Aid som Solveig och Mia valde att hjälpa till igenom beror på att det är en gräsrotsorganisation som finns på plats.
– Jag har försökt komma iväg i flera veckor och allt löste sig när jag hittade den här organisationen genom ett par bekanta, säger hon.
– Det är samma organisation som Carola Häggqvist reste med för att hjälpa för en tid sedan, säger hon.
De är förvånade att inga av de större hjälporganisationerna fanns på plats.
– Vi ville hjälpa till så snabbt som möjligt, inte vänta på grund av en massa administration som kanske de större fastnar i, säger Solveig.