Tidigare i april fanns ett inlägg i en storstadstidning om landsbygden och dess befolkning vilken inte bör bli okommenterat. Skribenten hade hört en radiodebatt där några unga musiker från Hälsingland beskrev en del av de särskilda villkoren för boende på landsbygden. De påtalade det som de flesta landsbygdsboende känner till – långt till viktig service, bristande kollektivtrafik, krympt statlig service som post och polis, krav på två familjebilar och så vidare.
Den viktigaste repliken i artikeln av storstadsskribenten var ordagrant ”Flytta om du tycker att det är hemskt att bo i glesbygd”. Därefter raljerar krönikören med att de boende på landsbygden har mängder av fördelar som borde få dem att ”sluta gnälla”.
Landsbygdsborna har ju nära till naturen, frihet från buller, nära till stränder där man kan bada naken, stor tillgång till bär och svamp och att kunna fiska.
Att landsbygdens mänskor har positiva tillgångar och kvaliteter är i och för sig något som de flesta uppskattar och i som högsta grad bidrar till fortsatt boende och verksamhet inom många näringar. Det som skribenten sedan säger handlar i princip om att storstadsborna har så höga hyror och andra stora besvärligheter att det mer än väl väger upp storstädernas påstådda ekonomiska och andra fördelar. Som läsare undrade man över varför inte storstadsborna i större utsträckning flyttar ut på landet eftersom det är så hemskt att bo i stora städer.
Denna typ av inlägg om villkoren på landsbygden kontra storstaden bidrar knappast till att få en bred förståelse för – i detta fall – villkoren för att bo och verka på landsbygden.
Även om det finns uppenbara och många kvaliteter i våra landsbygdsregioner – områden i Sverige som är minst lika nödvändiga att mångsidigt utveckla som större städer – utgör ju bristen på vissa fundamentala servicefunktioner och inte minst långa geografiska avstånd till arbetsplatser och skolor ett stort hinder för befolkningen.
Min självklara utgångspunkt är att landsbygd och större städer behöver varandra och är minst lika produktiva och nödvändiga för samhällets utveckling och omvandling till ett hållbart samhälle.
Nonsensdebatter ger inget bidrag till framtidens Sverige!