Lästips:
Jag hade känt på tanken ganska länge, och tyckte att det lät både kittlande och långt bortom den så kallade bekvämlighetszonen. Första gången jag hörde talas om tränings- och hälsokonceptet ”16 weeks of hell” var faktiskt genom en artikel här i Dalabygden. Jon Norberg var reporter och hade hälsat på träningsprofilen, föreläsaren och inspiratören Lars Erlman i Leksand, inför det att han skulle ta sig an konceptet.
16 veckor, av hård träning varje dag, och ett strikt och kompromisslöst matschema in i minsta detalj. Ett ”matfönster” varje dygn på åtta timmar – resten av tiden kallas proteinfasta. I alla fall en del av träningsperioden. Och olika extra tuffa faser som ska gås igenom under det nästan fyra månader långa ”träningslägret”.
Ibland är hjärnan märklig, eller hjärtat, men det var en söndag två veckor innan programmet skulle dra igång, som jag inte längre kunde hitta några rimliga skäl till att inte trycka på knappen, och anmäla mig. Och förra måndagmorgonen klockan 05:00 ringde klockan för att välkomna mig till dag 1 av 112. Det var en morgon utan frukost, men med ett tidigt träningspass – en power walk på en timme i det högsta tempo som man mäktade med, var direktiven, och senare under dagen ett gympass. Merparten av dagarna är det gymmet som gäller utifrån olika men väldigt strikta träningsprogram. Och precis varje dag förväntas man göra en power walk.
Jag inser snart att en PW är ett perfekt sätt att börja dagen på. Att snabbt vakna till liv, och att få lyssna på radio, poddar eller ljudböcker. Det som har fått PW-timmarna att gå extra snabbt har varit Radiosportens OS-sändningar, olika sportdokumentärer via den fantastiska SR-appen och så några poddar under rubriken ”Så in i själen”, med Agneta Sjödin.
Den sista timmen, fram till det att dagens matfönster börjar, var jag under de första dagarna energilös, innan jag fick äta för fulla muggar. Men efter ett par dagar så vande sig kroppen vid det nya. Massor av proteinrik och nyttig kost, men inga såser, inte någon bulle till det svarta kaffet, och absolut inget fusk med sånt som inte står med på schemat.
– Men du kan väl fuska lite. Det är ju ingen som märker, var ett välment råd som jag fick. Men JAG skulle ju veta om mitt fusk. Så då är det lika bra att hålla sig till reglementet och gå ”all in”, tänker jag för mig själv….. Kanske händer det saker på vägen och att ett plötsligt sötsug tar över min hjärna och ber mig själv att blunda en kortis. Men det känns helt osannolikt.
Konceptet ”16 weeks of hell” är skapat av en träningsprofil och framgångsrik entreprenör från Köping. Kanske har ni sett honom titta uppfordrande på deltagarna i ”Den stora hälsoresan” som har sänts under två säsonger på Kanal 5, med bland andra Kalle Moraeus som en av deltagarna. Den då 57-årige Orsabon sa i programmet att han skulle komma i sitt livs form, och han lyckades med bravur. Så varför skulle då inte en 51-åring från Falun lyckas?
Visserligen har träning varit en viktig del av livet för mig under de senaste 10 – 12 åren, men på en helt annan nivå än det här.
– Men varför gör du det här egentligen, frågade en kompis.
Kanske just för att komma i mitt livs form, som Kalle sa. Men också möjligtvis en känsla av att ha varit lite uttråkad efter två år med pandemin. Och så är det en lite kittlande känsla att kasta sig ut i något som för mig ter sig skönt galet, och spännande på samma gång, samtidigt som vi går mot ljusare tider. Jag får nu testa mina gränser, och förhoppningsvis stärka både kropp och själ på samma gång. Det räcker som motiv för mig. Flera gånger om!