Hur mår den demokratiske hundraåringen?

Den svenska demokratin fyller 100 år i år efter den allmänna rösträttens fulla acceptans 1921 då även kvinnorna fick rösta och väljas till Riksdagen. Efter dessa tio decennier av relativt brett folkligt inflytande över samhällets utveckling finns det anledning att kommentera läget just nu och demokratins vidare utveckling.

Det finns ljuspunkter men även en del mörka moln på himlen! Utvecklingen i omvärlden inger onekligen en hel del oro kring demokratins hållbarhet. Eftersom en kortfattad ledare inte kan omfamna särskilt många frågor åt gången fokuserar jag mitt resonemang på några aktuella spörsmål kring den ”vardagliga” demokratin.

Samtidigt som flera kommuner minskat eller håller på att krympa antalet ledamöter i sina fullmäktigeförsamlingar diskuterar man på andra håll att öka medborgarnas inflytande i skilda beslutsorgan. Antalet nya lokala partier i kommunerna och mängder av kritiska opinionsyttringar i skilda sakfrågor ger en fingervisning om att folket vill vara med och påverka. Formerna för detta varierar.

På 1980-talet hade vi s.k. frikommunförsök där ett antal kommuner fick pröva nya former för att stärka och bredda inflytandet över de lokala frågorna. Det resulterade bl.a. i lokala styrelser vid skolor och servicecentra och skilda kommundelsnämnder. Efter ett antal år försvann emellertid dessa praktiska försök att utveckla den lokala demokratin istället för att i nya former försöka på nytt.

Motståndare till nyordningarna fanns inte minst bland kommunernas egna tjänstemän – som inte kunde styra på samma sätt som tidigare – och statliga byråkrater som inte ville släppa ifrån sig delar av sin centrala makt. Det som hänt efter 1980-talet är inte minst att ledande tjänstemän i kommuner och regioner ökat sin makt på de förtroendevalda politikernas och medborgarnas bekostnad.

Nu är jag rädd för att en ny statlig utredning (tillsatt 3:e nov i år) som vill öka kommunernas ”effektivitet och innovation” stimulerar samma fenomen – ökad byråkratmakt. Att stärka den lokala demokratin finns inte med i utredningens direktiv. Hela Sverige skall leva-rörelsen visar ju tydligt att medborgarna vill delta i bygget av det framtida Sverige. Hur skall vi annars få en hållbar och inkluderande demokrati?

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil