Vid gränsen finns kraft för ett stärkt inland

I ett historiskt perspektiv kan man konstatera att det är två politiska partier som under efterkrigstiden haft störst engagemang och gjort de mest omfattande satsningarna för landsbygden i Norge och Sverige. Det är under perioder där Socialdemokraterna och Centerpartierna i de båda länderna haft makten tillsammans som viktig infrastruktur och medborgarservice byggts ut på tvärs mot marknadskrafternas tendens att koncentrera viktiga resurser till större städer. Frågan är om Inlandet äntligen kan komma i politikens fokus?

I Norge är ett regeringssamarbete mellan de båda partierna på gång och i Sverige finns det en samverkan i annan form sedan 2019. Skulle en sådan maktstruktur kunna användas till att äntligen lyfta vår Inlandsregionen (från Arvika i söder till Tornedalen i norr) till den nivå området förtjänar – och Sverige behöver?

Båda partierna har i sina aktuella program inför valet nästa år föreslagit fler och starkare landsbygdsinsatser i hela landet, vilket också sägs från regeringsförhandlingarna i grannlandet. Detta kan bilda en grund för ett unikt samarbete över gränsen.

När partierna i Sverige talar om satsningar i norr menar de ofta investeringar efter kusten mellan och i de större städerna. Även om vi är många som är positiva till gjorda och planerade investeringar i norra Sverige måste vi konstatera att det stora Inlandet i stort sett legat i skuggan av satsningarna efter kusten norr om Mälardalen.

Att en rad ledande politiker nu helhjärtat ställer upp på en storsatsning på Inlandsbanan är en bra början på en tänkbar ny era (se min förra ledare). Men vad kan vi göra mer tillsammans med Norge?

Att rusta upp Inlandsvägen (E 45) och Inlandsbanan med bibanor och vägar till Norge borde vara ett grundläggande projekt i likhet med att göra universiteten i Trondheim, Bodö och Tromsö lättillgängliga för svenska studenter. Om vägar och järnvägar i de gemensamma inlanden ägs eller sköts och utvecklas via en gemensam budget skulle fördelarna vara stora för båda länderna.

Gränskommunerna skulle kunna leda framtidsplaneringen med stöd av regeringarna, engagerade företag och lokala banker i allehanda gröna projekt. Befolkningen i Inlandet är redan med på noterna. Vad väntar vi på?