I min förra ledare polemiserade jag mot en barnläkare vid storsjukhuset i Örebro som önskade storregioner för att få bättre sjukvård, mer forskning och ”en jämställd vård för alla”. Läkaren tillhör alla dem – mest centralbyråkrater – som tror att större regioner eller beslutsområden alltid leder till bättre resultat, större resurser och högre kvalitet. Det något lustiga i detta resonemang är att det knappast finns någon verklighet i exempelvis Sverige som bevisar läkarens tes.
I verkligheten är det snarare tvärtom! Se vad som hänt med Karolinska storsjukhuset i Stockholmsregionen och Sahlgrenska dito i Göteborgsregionen. Ett större resursslöseri än det vid Karolinska är svårt att finna – en verklig multiskandal. Sämre ekonomisk skötsel under många år än det vid Sahlgrenska är på samma sätt svårt att finna sin like till.
I verkligheten är det dessutom så att inte ens större regioner räcker till för att lösa svåra sjukvårdsutmaningar. Vi har redan i landet koncentrerat behandlingen av vissa krävande sjukdomar/allvarliga skador till enstaka eller ett par större sjukhus. Örebroläkarens förslag om sex storregioner räcker inte ens till på långa vägar.
Inom andra områden har vi sett att centraliseringen inom polisen knappast löst problemen (under långa perioder) med obefintliga poliser på landsbygden eller att fler miljarder till Trafikverket gett glest bebyggda regioner påtagligt bättre vägar. I båda fallen utlovades bättre lösningar för landsbygden.
Det som oftast händer när vi får större beslutsområden, som Örebroläkaren önskedrömmer om, är att det folkliga inflytande kraftigt minskar och att resurserna går till de största orterna. Besluten blir svårare att kontrollera för både partier och medborgare. Det tycks också bli så att koncentrerade resurser till färre regioner skapar nya värderingar där framtid och tillväxt förknippas med större städer.
För oss som vill ha en utvecklad demokrati och bättre sjukvård kan man med samverkan över olika gränser nå de mål som andra vill skapa genom större beslutsområden – storregioner. Ta våra kommuner på landsbygden som exempel. Genom omfattande samarbete har vi kvar lokal makt och lokalt inflytande och en bra miljö att bo och leva i.