Och den ljusnande framtid är er?

Sommaren tar sina första stapplande steg samtidigt som det strax är dags för nybakade studenter att göra detsamma i vuxenlivet. Stegen ut i det okända där så mycket väntar. Kärlek, utmaningar, sorg, arbete, mer studier, arbetslöshet och allt som hör livet efter gymnasiet till.

Var du förberedd? Kan man vara det? Självklart inte då man inte vet vad man ska förbereda sig för. Jag var det inte.

Jag har förmånen att arbeta med ungdomar som är i det härliga skedet i livet. Där allt är möjligt. Där inget känns för svårt. Där tiden inte jobbar emot utan för. Där allt komma skall. Och man är säker på att det gör det.

Det är viktigt att påminnas om hur det en gång var och ställa sig frågan varför det inte kan vara så fortfarande. För det kan det!

Varför målar vi upp problem istället för att se möjligheter? Så länge vi andas finns möjligheterna att göra det där vi vill. Ut med huvudet genom kupéfönstret för det kan faktiskt vara så att det är fartvinden som känns och att tågmötet inte sker just då.

Våga sök utbildningen fastän du är 47 år ung. Våga satsa på kärleken. Våga byta jobb. Våga säga ifrån. Våga.

Livet består av så mycket. Och går så fort. Känn fartvinden. Och njut.

För tre år sedan fick jag dela ut ett pris till en ung tjej som tog studenten vid Leksands gymnasium. Det var en dag som inte förtjänas att kallas sommar. Snålblåsten ven. Kvicksilvret orkade sig kanske upp över tolv grader. Och till råga på allt fastnade flaggan som skulle hissas på halv stång.

Där stod dom. Studenterna med blicken mot framtiden. Med den unika framtidstron som man bara har där och då.

En lite försiktig tjej tog emot priset.

Idag, när det här skrivs är det nationaldag, såg jag henne hålla nationaldagstal 500 år efter att Dalarnas Allmoge och Bergsmän framgångsrikt utkämpade slaget vid Brunnbäck.

På plats men digitalt sänt som så mycket annat idag under pandemins andra år.

Hon utmanar sig själv varje dag. Vi jobbar ihop nu så jag vet. Den utvecklingen.

Det är därför jag gör det jag gör. För att få se just det.

Våra unga har haft en jobbig tid. Och har. Och kommer att ha. Distansundervisning är inte för alla. Dom har missat den tid i livet som kanske är den roligaste. Där man formas. Istället för studentflak är det Teams, Zoom och Skype.

I allt tragiskt som händer så kanske det inte känns så hårt. Men deras tid i pandemin är så mycket längre sett till levd tid än min. Tänk när ni var unga. Sommarlovet kändes oändligt. Semestern idag är en grisblink. Det är just därför. För att levd tid då var kort i jämförelse med det som händer nu. Och så ska dom ut i en tid där instegsjobben har försvunnit. Restaurang, butik, besöksnäring. Tomt. Stängt. Det är tufft nu.

Nåja, vad är väl en studentbal på slottet? Den kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar. Det får dom aldrig veta.

Men det vi vet är att livet är precis så. Ta hand om det. Satsa. Kom ihåg känslan från ungdomen när allt var möjligt.

Så blir den ljusnande framtiden vår.

Nu kör vi!

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Rektorns nödrop: ”Mayday mayday: Vi måste stänga skolan”

Klockan är 07.15. Jag sitter i bilen på väg till jobbet. Det är min man som kör. Jag lägger märke till att han inte längre bär skjorta. T-shirt och tröja duger numera. Han åker tillbaka till hemmakontoret när han har släppt av mig på skolan.

Sverige har beslutat att skolorna ska hållas öppna trots pandemin. Barnens rätt till utbildning och välmående i sociala sammanhang värderas högt. Vi som jobbar på Hosjöskolan är fast beslutna att göra allt vi kan för att utföra det uppdraget på bästa sätt.

Successivt förändras dock villkoren. Att klara bemanningen utifrån varierande personella förutsättningar blir under våren allt svårare. Varje morgon kl. 06.00 droppar nya sjukanmälningar in. Och varje pling i telefonen betyder att vi är en person mindre för dagen.

Otroligt nog klarar vi det ändå. Vi organiserar om, lägger ihop, byter plats, ändrar planeringar, springer emellan, kortar ner här, förlänger där, tar bort för idag, kompenserar imorgon, stannar lite längre osv. Vi upplever det som någon form av utmaning och belönas med den goda känslan på kvällen att ha klarat det en dag till.

Och våra elever? De överraskar oss! De utvecklar tolerans för förändringar, öppnar upp för okända personer och visar ödmjukhet inför skollunchens alltmer enformiga meny – potatisbullar. Tro mig! Vi har ätit många potatisbullar under det senaste året!

I mars ökar smittspridningen i Falun ännu mer. Nya åtgärder sätts in i skolan. Ändå – efter ett år med covid-19 runt omkring oss – knackar viruset på Hosjöskolans dörr. Inom en vecka insjuknar vi en efter en. Att jag själv ska drabbas räknar jag märkligt nog inte med. Men här ligger jag. Utslagen och matt av huvudvärk, feberfrossa och illamående.

Med den orken som finns kvar inom mig skriver jag till kommunens pandemisamordnare. Mayday, mayday. Vi måste stänga skolan! Ett tungt beslut för mig. Till en början känns det som ett nederlag. Trots att det är det enda rätta. Vi är för få friska kvar. Och de som inte har drabbats av covid-19 ännu måste nu skyddas.

Efter beslutet undervisas några klasser på distans. Andra är lediga på obestämd tid. En grupp fritidspedagoger håller öppet för att ta hand om barnen vars föräldrar måste vara på arbetsplatsen. Jag fokuserar på att informera elevernas föräldrar om läget på skolan. Efter varje mail förväntar jag mig att någon blir arg över att skolan är stängd och att villkoren för hemarbete försvåras pga. av spralliga, rastlösa barn som inte får vara på skolan.

Men ingen visar ilska. Istället fylls mailboxen med hejarop och fina ord som uttrycker förståelse för situationen och tacksamhet över vår arbetsinsats under de senaste 13 månaderna. Det är inte längre febern som värmer utan insikten att något fint väntar på andra sidan av denna svåra tid.

Filosofen Jonna Bornemark skriver att kriser innebär ångest. På andra sidan ångesten finns en frihet. Friheten att upptäcka nytt. Kanske handlar upptäckten om det genuina ömsesidiga förtroendet, dvs. vetskapen om att vi alla alltid vill barnens bästa.

En bra ledare har många följare

En bra ledare, vad definierar en bra ledare? Ett CV fyllt av betyg från olika utbildningar är självklart bra, men
Anna Vild

Vi majar stången, men inte källan?

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor – med årets möjlighet, för oss att greppa ogräset vid fötterna,

Ta bort den dumma ”lellon”

”Plötsligt, från ingenstans, dök det upp ett stort kattdjur vid bilens högra sida och började jaga mig.” För en tid

När tiden är inne för att somna

”Hej då Buster. Vi ses efter skolan, hade hon sagt. Kramade om sin nallebjörn för sista gången, och stängde dörren.”