Från de djupa älvdalsskogarna kommer grillkolet som får mästerkockarna att jubla. Med ett brinnande intresse för att grilla och med stor uppfinningsrikedom har vännerna Jörgen Schröder och Peter Emilsson tagit sitt intresse till en ny nivå – och levererade 1,5 ton grillkol förra året.
Lästips:
På en skogstomt i byn Karlsarvet utanför Älvdalen ryker det ur skorstenen på den egenbyggda kolugnen. Samtidigt kapas och klyvs det björkved på löpande band. Processen för att producera den så populära ”Övdalskuolen” (Älvdalskolen) är ett kretslopp, där man till och med återanvänder kolgasen.
Jörgen Schröder har sina rötter från ett white guide-klassat restaurangkök, och jobbade senare hos en grossist av varor till restauranger. Det var då han fick frågan om det fanns bra grillkol att få tag i.
– Jag letade och hittade då ett företag i Norrbotten som gjorde svensk kol av bra kvalitet, men som inte hade någon mer kol att sälja. Det visade sig att svenska kolen bara står för 3 procent av marknaden, 97 procent av all grillkol importeras från Polen och Baltikum, berättar Jörgen.
Trött på dålig kol
Jörgen var dessutom trött på den dåliga kolen, som det var svårt att få fart på, och som brann ut för fort. Tillsammans med kompisen Peter Emilsson började de googla hur man gör bra grillkol.
– Jag hade funderat lite kring kolning tidigare, så när Jörgen frågade mig så blev det kul att testa. Vi byggde en prototyp, där vi fuskbyggde lite, men det blev fantastiskt bra kol i den, berättar Peter.
Första gången de skulle testa kolning var de hemma hos Jörgen och fick förvarna brandkåren, ifall det skulle ryka mycket, vilket det också gjorde.
– Det var på väg att bli eldningsförbud då, och det rykte som sjutton. Men vi upptäckte att vi hade byggt den så att den inte fungerade, den kom aldrig upp i rätt temperatur, som är långt över 500 grader.
Bäst med björk
Peter som jobbar i skogen hade full koll på att det var björk som skulle ge den bästa kolen. Den ger både bäst hetta och enkelt att få tag i.
– Björk är ett hårt träslag med hög densitet som ger mycket energi. Vi tar ner egna björkar och ibland köper vi björk, sen kapar vi den här och lägger den i säckar. Man måste ligga steget före så att veden är torr när man ska kola, berättar Peter.
Peter klättrar upp på kolugnen med hjälp av en stege för att kolla temperaturen, den är uppe i lite över 400 grader, så än är många timmar kvar innan dagens kolning är klar.
– Man proppar ugnen full, det går in cirka 2,5 kubik björkved för en kolning. Sen värmer man tunnan, det blir en syrefri process, en så kallad pyrolytisk process, genom att elda under tunnan med ved. När man kommit över en viss temperatur så återför man gaser ner i eldkammaren, då använder vi bara gaserna till uppvärmningen. Vi får ut cirka 200 kg grillkol på en kolning.
Byggde ugn med hjälp av Youtube
Ugnen har de byggt själva genom läsa på nätet och titta på Youtube, det tog ungefär att halvår att bygga. När kolningen är klar och ugnen har svalnat ska kolet sorteras, och även kolsorteraren är byggd av Jörgen och Peter.
– Vi fick tag i en gammal sorteringsmaskin för potatis. Förr i tiden köpte byar ofta in en sån tillsammans, eftersom de var så dyra. Från början hade den en vev, men det blev för jobbigt för oss när vi gör så stora volymer. Jag byggde om en motor från en snöslunga som jag fick av min svåger, jag skruvade bort motorn och gjorde ett aggregat som kan gå på kolgas. Det blir lite mindre effekt än om man skulle köra på bensin, man får ut ungefär hälften av hästkrafterna, men det duger gott för att rensa kol. Och så är det bättre för miljön, säger Jörgen.
Flera återförsäljare i landet
Det som först bara skulle bli bra grillkol till deras egna grillkvällar hemma har nu blivit ”Övdalskuol” med flera återförsäljare runt om i landet. Cirka 1,5 ton kol lämnar den lilla skogstomten varje år, för att ge oss en bättre grillupplevelse – med kol av björk som kommer från Älvdalens skogar.
– Det är fortfarande en hobby, men vi hoppas kunna växa så att vi kan jobba med detta några månader per år. Vi har också fler produkter på gång, just nu har vi tjärvedstickor på test. Vi vill ju absolut inte att man ska tända vårt kol med tändvätska, de ger både bismak och är också en produkt som importeras och inte är särskilt bra för miljön. Tjärvedsstickor kommer från tall, de doftar gott och brinner bättre än tändvätska, berättar Peter.
Och mjölet från kolet som blir över efter kolningen säljer de till hemodlare, för att ha i rabatterna. Det håller kvar näringen i jorden. Så vi kan nog räkna med fler produkter från Övdalskuol.
– Det roligaste är att det är en sån udda produkt som väcker intresse, och något som folk tycker om. Vi vill tillhandahålla något som är riktigt bra, det sporrar oss. Och så vill vi såklart få med älvdalskan, det är viktigt att det är lokalt, precis som vår råvara, avslutar Jörgen.