Nätservicen gör mig förtvivlad – lyssna på folket!

Jag tillhör dem som börjar ledsna på Internet-samhället – att fler och fler verksamheter och vardagsbestyr skall skötas via nätet. Inte nog med det. Det går snart inte att ringa myndigheter, sjukvården och många olika företag utan att slussas vidare via åtskilliga knapptryckningar på sin hemdator.

Slutresultatet blir ofta att slussen till en eftersökt person börjar om på knapp nummer ett. Om man orkar får man försöka igen. Däremot kan jag nå statsministerns sekreterare utan tvång att gå in i en oändlig och medborgarfientlig knapptryckarkarusell på nätet!

Mina senaste erfarenheter gäller sjukvården, telesektorn samt bank- och försäkringsbranschen. Men tvingas kryssa sig fram via knapptryckningar och nåde den som trycker fel. Då får man ofta börja om från början och har man otur hör man som oftast att man placerats i telefonkön eller får börja om från sista platsen i kön igen.

Hamnar man i det läget på plats nummer 88 tappar man definitivt lusten att fortsätta. Få aktörer erbjuder idag att man ringer upp istället för att tvingas vänta i evigheter. Jag är i princip inte emot att man använder sig av medborgar- och kundkontakter via nätet men då bör det ske i rimliga former och proportioner.

Att så många myndigheter och företag använder sig av nätet beror ju inte på att man vill erbjuda bästa möjliga service. Det handlar om att spara pengar – och i andra fall att öka vinsterna!

Trots att jag har lång datorvana och ofta kan ta mig igenom krångliga och ofullständiga hemsidor för att slutligen hamna i rätt spår – som dock inte betyder att man når fram till den information man behöver – känner jag stor sympati för de medborgare som inte har en egen dator, ett fungerande nät eller inte vill anpassa sig till nätservicesamhället.

Trenden idag är ju att myndigheter och företag utvecklar denna serviceform ännu mer istället för att i dialog med medborgarna diskutera hur de som finansierar vår vardagsservice – d.v.s. svenska folket – helst vill ha sin service utformad. Risken är annars att vi de kommande åren inte bara får anpassa oss ännu mer till dagens knapptryckarservice utan även i slutändan får möta talande robotar istället för äkta personer av kött och blod – om man har tur att komma fram!

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Hycklare som tar beslut bara för stunden

Det finns ett väl använt uttryck som heter städa framför egen dörr som kanske är lite typiskt svenskt. Det handlar om att man ska ta reda på sin skit innan man börjar peka på andras. Det är väl inget fel med det egentligen, tycker det är en relativt saklig idé för hur världen ska gå till.

När det gäller miljöfrågan kan det dock bli lite mer knepigt. Det beror förstås på att “egen dörr” blir hela jordklotet i den frågan. Sen får givetvis inte heller det här uttrycket syfta till att det ska se bra ut hos dig, men inte nödvändigtvis vara bra. Då fungerar inte riktigt principen.

Ett gott exempel just nu är ju avvecklingen av kärnkraft, där vi hamnar i ett läge att vi måste importera el från andra länder. Själva tanken med att importera är kanske inte fel, om det nu inte vore så att den import vi har av el faktiskt kommer från ännu smutsigare källor än just kärnkraft.

Vi har städat framför våran egen dörr antar jag, jag menar idén måste vara att kärnkraft är dåligt. Men att istället förgifta planeten på distans kan inte vara lösningen.

Lokalt har jag ett annat fullgott exempel relaterat till corona. Det handlar om smittspridning och att man stänger ner smågymmen för att motverka smittspridningen. Men egentligen gör man den värre; människor behöver träning och dom åker istället till den större tätorten för att träna vidare. Plötsligt har man istället för att hjälpa faktiskt gjort situationen värre.

När det gäller frågor som drabbar hela jordklotet kan man inte bara titta framför sin egna dörr. Det är absolut en bra början att kika vad man kan göra för att förbättra förutsättningarna lokalt, men det kan inte vara på bekostnad av någon eller något annat. Det kan definitivt inte vara för att det ska se bra ut eller för att tjäna billiga politiska poäng.

Ett ansvarstagande oavsett vad det är för fråga måste vara heltäckande, och även om jag förstår att man inte kan ändra hela världen kan man i alla fall se till att världen inte får det sämre för att du vill ha det bättre.

Men det här handlar inte bara om politiska beslut, utan om varje invånare också. Tar du ett beslut bara för att det ska se bra ut för stunden är du en hycklare. Politiker som medborgare.

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

Mer lokala medier kan stärka demokratin och landsbygden

När vi förra veckan blev informerade om att SVT öppnar fyra nya TV-redaktioner varav två på landsbygden – Sveg i Härjedalen och Fagersta i Västmanland – tändes ett hopp om början till en ny verklighet. Sex ytterligare redaktioner lär vara på gång utanför storstäderna.

Tidigare har vi under flera decennier vant oss vid att olika medier – mest dagstidningar – drar bort från stora delar av landsbygden i hela landet. Frågan är vad de nya redaktionerna kommer att betyda för medborgarna

Jag tror att det nya medielandskapet kommer att stärka landsbygden – och den lokala demokratin. Kanske inte för evigt men åtminstone några år framåt. Även tidningskoncerner som Bonnier News Local ökar sin lokala bemanning utanför de större tätorterna.

Denna utveckling har flera fördelar. Medborgarna får en tätare information om vad som händer och den ökade konkurrensen mellan fler medier stimulerar sannolikt till en mer aktiv debatt och alternativa perspektiv på våra viktiga vardagsutmaningar.

Demokratin är som alla vet inte given för alltid. Den behöver skyddas och stärkas kontinuerligt. Detta har vi på senare tid blivit varse genom händelser runt om i världen. Det som många medborgare – även i Dalarna – brottas med varje dag är att vi alltmer sällan får information om vad som är på gång i regionen eller den egna kommunen.

Med fler medier ökar chanserna att vi också får en mer kritisk och angelägen journalistik, mer djupare analyser. Det är svårt att kräva i ett läge där kanske en enda journalist i en kommun blir helt beroende av omgivande makthavare.

Under de senaste åren har vi istället för kunniga journalister mött en ökad skara av så kallade kommunikatörer som kommuner och myndigheter inte bara använder som informatörer utan inte sällan även som barriärer mellan medborgare och makthavare. Ju fler riktiga journalister hos seriösa medier, desto större chans att vi kommer närmare verkligheten och sanningen. Därför är det glädjande av SVT och några andra medier att ändra en destruktiv medietrend till dess motsats.

Om detta nya läge på mediefronten också används för att erbjuda medborgarna ökat utrymme för debatt om fler väsentliga samhällsfrågor kan det bli en efterlängtad och nödvändig väg till stärkt demokrati!

/Ronny Svensson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

En bild av sjukdomen som styrs av media

Aldrig förr har vi varit mer rädda för att dö. Som nation, som region men kanske också som värld. Det är en otrolig försiktighetsprincip som har applicerats på allting utifrån pandemin. Nu har lite drygt ett år passerat och man kan börja göra lite mer rimliga beräkningar gällande överdödligheten och covid19. Först och främst ska jag säga att inget dödsfall är värt det, det är överjävligt att folk blir långtidssjuka och att folk dör. Varje människoliv är viktigt, givetvis är det så.

När svininfluensan kom hade vi inte riktigt samma mediala bevakning, även om det fanns rädsla då också. Men i slutändan fick WHO backa ur och konstatera att det kanske inte var så allvarligt som dom först trodde. Så kommer det absolut inte bli med coronan, men när man tittar på dödstalet så förstår man att det inte riktigt är så allvarligt som den mediala bevakningen vill säga att det är. Det första som jag inte tror att dom flesta begriper, är att statistiken visar vilka som dör med covid-19, inte av.

En studie som gjordes i Region Östergötland på patienter med covid-19 som dött tittade på 122 personer och djupdök i dödsorsaken, kunde säga att ungefär 15 procent av de som dött faktiskt dött bara på grund av covid. Visserligen hade 70 procent av dödsfallen covid som bidragande orsak, men på hela 15 procent hade covid varken gjort från eller till. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg.

Samtidigt vet vi att den ohälsa som årligen dödar uppe i vår fjällhöga nord, självmord, överätning, stillasittande, för att nämna några. Dessa är vi uppenbarligen inte lika rädda för, trots att dom garanterat kommer att drabba oss om inte annat på sikt. Vi åt 9 procent mer glass, och systembolaget sålde 28 miljoner liter alkohol mer förra året. Antalet anmälningar till socialtjänsten i Falun har ökat med 50% samma period enligt Sveriges Radio.

Visst är det så att man inte plötsligt slutar att syresätta sig för att man tar dålig hand om sig själv eller sin familj. Men det är ändå precis lika allvarligt.

Visst är det så att man fortfarande måste kunna hålla avstånd till folk som man också behåller kontakten med viktiga personer i sitt liv. Covid är jätteallvarligt, men låt oss inte bli så rädda för den sjukdomen att vi glömmer bort allting annat som är viktigt för att ha en god folkhälsa.

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

Dalastrategin 2030 – för vem eller för vilka?

Dalfolket bjöds aldrig in

Dalarna har med skilda huvudmän publicerat något som kallas Dalastrategin (eller motsv.) från 1960-talet fram till nutid. Målet med strategin har varit att peka ut i första hand olika önskvärda satsningar för att stärka och utveckla länet/regionen. Det gäller bl.a. att uppnå bättre samhällsservice, fler företag och fler jobb.

Nu håller dagens framtidsspanare inom Region Dalarna på med Dalastrategin 2030 som i underlaget till skrivningarna bl.a. säger att ”Vi utövar ett ledarskap som kännetecknas av tillit och möjliggörande” och ”Vi tar tillvara människors drivkraft, kompetens och engagemang”. Det låter ju tjusigt och frågan är hur det skall tolkas i konkreta handlingar och beslut

Innan man påbörjar ett nytt programarbete bör man självklart analysera erfarenheterna av det som länet önskat göra enligt tidigare strategier. För att få kunskap om tidigare decenniers arbete behövs utvärderingar av det som gjorts, lyckats, misslyckats och orsakerna bakom olika resultat. Någon sådan analys finns inte vad gäller Dalarna. Risken är att man går in med nya visioner och konkreta förslag för de kommande tio åren utan kunskap om viktiga villkor för att nå uppsatta mål.

En stor fara med strategier av det här slaget är att de inte är förankrade i regionens medborgare, organisationer och företag – d.v.s. de krafter utan vars engagemang och resurser inte något viktigt framtidsprojekt kan lyckas. Trots att skrivningarna i strategins inledning (se ovan) om vikten av ”människors drivkraft, kompetens och engagemang” har Dalastrategin 2030 inte skapats genom många människors medverkan. Dalastrategin 2030 är i huvudsak ett verk av regionens byråkratiska apparat.

Den korta remisstiden kring dokumentet på 31 sidor gör det inte heller möjligt att inbjuda länets invånare och folkliga organisationer till en seriös debatt om strategins mål och olika förslag. Detta borgar för att även dalastrategin 2030 riskerar att bli en papperstiger utan förmåga att styra Dalarnas verkliga framtid.

Ett av demokratins viktigaste fundament är att ha befolkningen på sin sida när samhället skall utvecklas och förändras. Utan dess medverkan är det inte möjligt att vare sig lösa klimatkrisen eller uppnå det hållbara samhälle!

/Ronny Svensson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

Gallimattias som sprids om vaccinfrågan – vilka källor litar du på?

Jag har aldrig sett ett starkare vaccinationsmotstånd än jag sett i år. Teorierna är olika. Allt från de som sakligen kanske blev skraja efter narkolepsibiverkningen från förra vaccinet, till de som tror att regeringen ska plantera in små microchip i kropparna på oss för att sen kontrollera oss.

Det var absolut de som fick narkolepsi av vaccinet mot svininfluensan. Enligt SVT handlar det om ca 440 personer. Totalt blev 60% av hela landet vaccinerat, ungefär 5,3 miljoner människor. En allvarlig biverkning givetvis, men få drabbades av den. Har man i åtanke hur många människor som får allvarliga konsekvenser av coronaviruset så behöver man inte vara någon stor matematiker för att förstå att faran med viruset är många många gånger större. Så är det en saklig oro för risker så bör man vaccinera sig också baserat på det.

Vi måste också komma ihåg att vi redan testat detta vaccinet på väldigt många människor; över 17 miljoner människor har fått det när jag skriver den här texten. Det är en hyfsat stor grupp som faktiskt testats innan oss. Jag vet att några i Sverige redan fått, men den stora massan har ännu inte hunnit med att få det. När så många människor får en åtgärd så spelar det ingen som helst roll vilken åtgärd det är.

Säger man till en miljon människor att ta en promenad så kommer folk att dö, bli tokiga eller gravida också. Det betyder inte att det handlade om promenaden. Det här är väldigt viktigt att komma ihåg.

Att vilja veta vad som sprutas in i ens kropp tycker jag däremot är sakligt – fråga och ta reda på – men ha i åtanke att det sprids otroligt mycket gallimatias kring det här ämnet, och du behöver vara noggrann med vilka källor du använder. Givetvis tjänar läkemedelsbolaget pengar på att du tar vaccinet. På samma sätt som din tandläkare tjänar pengar på att du får hål, eller mekanikern på att bilen går sönder. Då ska man vara kritisk, det är helt korrekt. Men om du åker långt förbi kamremsbytet för att du inte litar på din mekaniker så är det du som får betala priset för din rasade motor i slutändan.

Det kan vara din läxa. Skippar du vaccinet däremot blir det en läxa inte bara för dig, utan också för oss runt omkring dig.

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent