När ska regeringen förstå att det är de små jordbruken som behöver stöd?

Nyheten härom veckan om antalet konkurser inom jordbruk och fiske, liksom insändaren i Dalabygden den 28 januari, gav följande reflektioner:

Antalet konkurser inom jordbruk och fiske har ökat med 37 procent på ett år. Det är skrämmande. Den kunskapen borde öka insikten att regeringens och EU:s vanvettiga jordbrukspolitik ökar världssvälten.

Utan rovfiske och livsmedelsimport (bl a från fattiga länder) skulle storstädernas befolkningar få svälta, för där produceras väl inga livsmedel!?

Kan det väcka vår regering till insikt om att det är de små jordbruken som behöver stöd istället för de stora industrijordbruken?

Vi lever ju alla av allt som jorden ger, både indirekt och direkt! Och vi kan inte äta pengar.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Sätt stopp för social dumpning och utsugningen av landsbygden

Den sociala dumpningen i småorterna runt omkring i Ludvika kommun fortsätter att skapa rubriker i riksmedia. Nu har SVT åter igen visat hur dåligt det står till med en del fastigheter i Fredriksberg och Blötberget dit storstadsregionerna dumpar sina invånare som behöver extra mycket stöd. Trasiga värmesystem och vattenledningar gör att hyresgästerna tvingas bo i 5-10 grader och stå för extrakostnaden gällande värmen själva.

Vi menar att det här är ytterligare ett uttryck för hur resurserna rinner från landsbygden till städerna. Inte nog med att de kostnader som är kopplade till det individer som tvingas ut i dessa fastigheter faller på Ludvikas skattebetalare. Det sitter dessutom en privat fastighetsägare i Stockholm och tjänar pengar på detta!

Om det nu betalas någon skatt på vinsterna man gör genom att tvinga in människor i misär så tillfaller dessa skattepengarna storstadskommunerna – inte Ludvika eller landsbygden. Det är på samma sätt som nästan all skog i Ludvika ägs av Stora Enso och beskattas i huvudstaden. Kostnaderna dumpas på landsbygden men pengarna rullar till Stockholm.

Det här är givetvis en helt galen ordning. Storstäderna måste ta hand om sina egna invånare, även de som hamnar i problem och behöver hjälp. Att den privatiserade och avreglerade bostadsmarknaden i städerna inte önskar ha dessa som hyresgäster i sina hus är bara ytterligare ett uttryck för galenskapen. Ludvika kommuns politiker måste sätta ner foten. Det här har pågått länge nog.

Både storstads och landsbygdskommunerna måste ta ett större ansvar för detta. Se till att kasta ut dessa giriga fastighetsägare med huvudet först. Se till att fastigheterna antingen är kommunalt ägda eller drivs av lokala bolag så pengarna stannar på bygden och att det finns någons dörr att knacka på när det missköts.

Fredriksberg och Blötberget är inte storstädernas kolonier där man kan dumpa sånt man helst vill slippa ta i och samtidigt tjäna pengar på byarnas fastigheter. 

Du som läser det här, tycker du att vi ska ha det på det här viset?

Sätt Dalarna i rörelse igen

När dalaborna förhoppningsvis ser ett ljus i tunneln med coronavaccinet måste idrotten börja se bortom pandemin och in i framtiden. Krisen har blixtbelyst den betydelse idrotten har. Nu måste ett gemensamt ansvar från idrottsrörelsen, kommuner och idrottsföräldrar utmynna i lösningar på hur vi upprätthåller idrottens kraft när vardagen så småningom återgår till det normala.

Idrotten berör och inkluderar tusentals människor i Dalarna. Vi som är engagerade inom innebandy vill kunna erbjuda alla som vill rolig, utvecklande och hälsofrämjande fysisk aktivitet och social gemenskap. Tyvärr har de ambitionerna tvingats pausas under coronapandemin.

Trots att pandemin är allt annat än över måste vi orka blicka framåt. Nu när vaccineringen är igång kan – och bör – vi börja drömma om att det kommer en vardag igen. En vardag där idrotten, precis som tidigare, fyller en viktig funktion i mångas liv.

Men vi måste vara realistiska och inse att idrotten på kort sikt riskerar att tappa utövare. Barn och ungdomar har hittat annat att sysselsätta sig med när träningar och matcher varit inställda. På lång sikt kommer det tappet att innebära en försämrad folkhälsa för svenskar. Det är ett mardrömsscenario och allt annat än vad innebandyn strävar efter.

Lokalpolitikerna i Dalarna måste förstå behovet och stödja de ansträngningar som behöver göras för att idrotten åter ska bli en viktig del av folkhälsoarbetet. Att det till exempel finns moderna idrottshallar för alla som vill idrotta är oerhört viktigt och borde stå på agendan vid varje kommunfullmäktigemöte.

Svensk innebandy fyller 40 år i år och kommer att göra många satsningar framöver. Därför är det en självklarhet för oss att även satsa oss ur pandemin. Vi vill att kommuner, andra idrotter och engagerade är öppna för dialog, för att vi tillsammans ska kunna hitta de bästa sätten att göra idrotten attraktiv och locka tillbaka utövarna. Fokus måste ligga på nyskapande, samverkan och inkludering. 

Vi vill samtidigt vända oss till alla de föräldrar som har aktiva barn och unga i idrottsverksamheter. Fortsätt uppmuntra till träning och delaktighet i föreningar. Fortsätt att skjutsa, tvätta och hjälpa till. Vi inser att det är lätt att förändra sina vanor och att det kan kännas motigt att dra igång igen. Men er betydelse för att få unga att fortsätta idrotta kan inte nog understrykas. Hjälp oss att sätta Dalarna i rörelse igen.

Håll ”vindkraft-maffian” borta från Dalarna!

Sverige har haft en kylig vinter, något som medfört påfrestningar på elförsörjningen. Trots att vindkraften producerat ”hyggligt” har vi höga energipriser och tvingats importera ”ful-el” från Polen och Tyskland. Vindkraften har med andra ord svikit. Hade det varit riktigt illa hade det inte blåst något alls (vanligt vid högtrycksväder), en kärnkraftreaktor stått still, och det dessutom varit ett torrår, så hade vi kanske producerat uppemot 5 Giga Watt mindre el-effekt. En katastrof!!

Vi skulle behållit baskraft i form av kärnkraft. Trots detta fortsätter ”vindkraftsmaffian” att skönmåla energiframtiden bara vi satsar på så kallade ”hållbara” energikällor som solpaneler och vindkraft. 

Det har gått så långt som att Malungs kommun är beredd att sälja ut folkviljan för en vattvälling i form av några årliga miljoner i subventioner av ”vindkraftmaffian” som vill sätta upp nya vindsnurror. 

Miljöpartisten Bolund vill inskränka det kommunala vetot och köra över folkviljan för att satsa på meningslös vindkraft!

Hur hållbar är vindkraften?

Ett vindkraftverk har en beräknad livslängd på runt 20 år. Sedan skrotas det. Kvar blir ett betongfundament av gigantiska mått. Ingen skall inbilla mig att ”vindkraftmaffians” förespråkare rycker ut med hammare och slägga för att pulvrisera och transportera bort fundamenten. Avsätts pengar för återställningen? Förmodligen inte. Rovdrift på naturen med andra ord. Påstådd hållbarhet skall betalas med priset av påverkad natur. Här kommer det inte att växa skog framöver om betongen får ligga kvar. Dessutom släpps så mycket koldioxid ut vid gjutningen att den inte tjänas in under verkets livslängd! Ingen minskning av koldioxidutsläppen med vindkraft med andra ord.

Generatordelen innehåller åtråvärda metaller, som det är brist på, och som kan återvinnas, liksom tornet som bär upp det hela. Rotorbladen återvinns inte, utan läggs på deponi! Vad händer med denna deponi framöver, och vari ligger hållbarheten att deponera plaster som är svåra att bryta ner. Hur påverkar det naturen framöver? Frågorna är många, svaren efterlyses.

Solpaneler

Solpaneler sägs vara en viktig del i den ”hållbara” energiförsörjningen. En solpanel håller också i storleksordningen 20 år. Kostnaden för återvinningen är 10 gånger så stor som värdet på det återvunna. Vem tar på sig en sådan uppgift? Reserverar ägarna av solpanelerna säg en krona per utvunnen kWh till återvinning av panelen? Förmodligen inte. Då hamnar även dessa på deponi, och farliga ämnen kommer att hamna i naturen på sikt. Var finns hållbarheten i detta?

Mot denna bakgrund skall man se Anders Wijkmans m.fl. inlägg i Dalabygden nr. 6. Med förföriska locktoner försöker man lura folket i Dalarna om en spännande energiframtid i hållbarhetens tecken. Rent lögnaktigt.

Håll ”vindkraftmaffian” borta från Dalarna!

Kommunal konkurrens kan försämra Arbetsförmedlingen!

Den genomgripande reformeringen av Arbetsförmedlingen ska vara helt klar nästa år. Många delar av reformen är lovvärda, men nu föreslår regeringen att kommuner ska kunna konkurrera med privata leverantörer i Arbetsförmedlingens upphandlingar. Det är ett dåligt förslag anser vi!

Coronakrisen slår hårt mot jobben i Dalarnas län. 10 600 personer är nu inskrivna vid Arbetsförmedlingen, en ökning med 21 procent på ett år. 

Det är unga vuxna som tar den största smällen när krisen slår mot bland annat restauranger och handel. I vårt län har arbetslösheten i åldern 18–24 år ökat med 24 procent på ett år.

Att minska den höga arbetslösheten är en av våra viktigaste utmaningar. Tyvärr riskerar regeringen nya förslag att göra utmaningen ännu tuffare när de vill ge kommuner ökade möjligheter att konkurrera med privata arbetsförmedlingsföretag.

Bakgrunden är den stora omdaningen av Arbetsförmedlingen. Januariavtalet slår fast att de privata inslagen ska öka, att myndighetsuppdraget ska tydliggöras och att en mer kostnadseffektiv förmedling ska komma på plats.

Omvandlingen ska vara klar under 2022. Då ska leverantörer rankas, rangordnas och få ersättning efter resultat. De med goda resultat ska premieras, medan de med sämre prestation ska gallras ut. 

Med tiden kommer både kvalité och effektivitet öka. Arbetslösa får både välja och välja bort förmedlingsaktörer. Detta leder till bättre kompetensförsörjning, lägre kostnader och färre arbetslösa. 

Därför är det oroväckande att regeringen med sitt nya förslag håller på att underminera reformen. Förslaget bygger på en oro för att det ska uppstå ”vita fläckar” i det reformerade systemet, det vill säga att fristående aktörer inte etablerar sig på glesbygd.

Men det är en obefogad oro. En färsk granskning från Riksrevisionen visar att hela 99 procent av den arbetsföra befolkningen bor i ett område där det redan idag finns fristående leverantörer. 

Till detta kommer att arbetsmarknadens parters egna omställningsorganisationer på ett mycket bra sätt att gett stöd och hjälp för uppsagda medarbetare via TRR och TSL. Dessutom har Coronakrisen visat att digitala kanaler kan möta behov som uppstår även på glesbefolkade platser i Dalarna.

Det finns flera problem med förslaget: Kommuner kan inte gå i konkurs, de har parallell myndighetsutövning Skall en kommun verkligen ha som uppdrag att konkurrera med privata företag i upphandlingar om arbetsförmedlande! Förslaget öppnar upp för en kommunalisering av den aktiva arbetsmarknadspolitiken

Därmed går det inte att uppnå en konkurrens på lika villkor. Fristående aktörer riskerar att sakta men säkert försvinna igen och så är vi tillbaka till ruta ett innan reformeringen av arbetsförmedlingen.

Vi på Svenskt Näringsliv är inte ensamma om att vara kritiska. Även LO dömer ut centrala delar av förslaget. Några av Sveriges främsta upphandlingsjurister vid Uppsala Universitet likaså. 

Hela den viktiga reformen av Arbetsförmedlingen riskeras om kommuner släpps in i upphandlingarna på villkor som inte är likvärdiga. Det vore synd, eftersom så mycket annat med reformen är rätt. Därför måste förslaget stoppas.

/Henrik Navjord, regionchef Svenskt Näringsliv Dalarna, Edward Hamilton, arbetsmarknadsexpert Svenskt Näringsliv

Når de storslagna målen om ett stärkt företagsklimat i Dalarna fram?

I stort sett alla kommuner i Dalarna har som mål om att förbättra sitt företagsklimat. Fler och växande företag betyder fler jobb, ökade skatteintäkter och därmed ett ökat välstånd i kommunen.  Regelförbättring, förutsägbarhet, samt minskade kostnader till följd av regler och kortade handläggningstider är viktigt för tillväxten och företagsklimatet. I färska rapporter från Näringslivets regelnämnd (NNR) kring kommunernas regeltillämpning målas en tydlig bild upp kring de skillnader som finns, både inom Dalarna och inom landet. 

Når de storslagna målen om ett stärkt företagsklimat, väl förankrade hos politik och kommunledning, fram till handläggare som möter företagen i deras vardag? Nej, inte i den utsträckning man kan tro eller hoppas. I undersökningen om livsmedelskontroller framkom att i så mycket som en tredjedel av kommunerna uppgav sig livsmedelsinspektörer vara säkra på att inget tydligt näringslivsfrämjande arbete bedrivs i kommunen.

Rättvik och Vansbro är dock exempel på kommuner där handläggarna inom både Livsmedelskontroll och Serveringstillstånd arbetar utifrån kommunens näringslivsfrämjande policy.

Men, det är runt 60 procent av de svarande kommunerna i hela Sverige som är säkra på att ingen arbetstid går förlorad för företagaren, varken före under eller efter ett kontrollbesök. Kommunens kontrollfunktioner är en del av kommunens samspel med näringslivet och påverkar förstås hela företagsklimatet.

Vidare undersöks möjligheten till hjälp vid nyetableringar. Det borde inte spela någon roll vilken kommun i Dalarna ett företag väljer att starta i, men skillnaderna i företagsklimat är stora. 17 procent av kommunerna i länet säger sig kunna lämna ett besked om totalkostnaderna vid första kontakt med kommunen, eller åtminstone innan ansökningshandlingarna skickas in. Dessutom lämnar 36 procent av kommunerna i riket besked först efter särskild förfrågan eller bara genom utskick av fakturorna.  Det här försvårar etableringar, tid är nämligen pengar och kostnader för lokaler, personal och varor pausar inte bara för att besluten dröjer hos kommunerna.

Coronakrisens effekter och efterverkningar kommer att ställa extra stora krav på effektiviteten i de kommunala förvaltningarna framgent. Ska kommunerna uppnå ett gott företagsklimat, underlätta investeringsbeslut och främja att livskraftiga företag byggs upp igen efter krisen, måste insatser i form av bland annat effektiviserad och höjd myndighetsservice göras. Dessutom påverkar en minskning av regelbördan antalet arbetstillfällen – och därmed kommunernas skatteintäkter – positivt.

Vill kommunerna i Dalarna vara en attraktiv plats för företagen, finns det anledningar att granska just hur företagen bemöts, hur tillstånd hanteras och hur tillsyn utförs. Här kan alla bli lite bättre. Vi hjälper er gärna!

/August Liljeqvist, rapportförfattare, Näringslivets Regelnämnd,

Henrik Navjord, regionchef, Svenskt Näringsliv Dalarna,

Eva Cooper, regionchef, Företagarna Dalarna,

Sara Anderson, regionansvarig, Visita Mellersta,

Helena Åkerberg Hammarström, regionchef LRF Dalarna