Mer lokala medier kan stärka demokratin och landsbygden

När vi förra veckan blev informerade om att SVT öppnar fyra nya TV-redaktioner varav två på landsbygden – Sveg i Härjedalen och Fagersta i Västmanland – tändes ett hopp om början till en ny verklighet. Sex ytterligare redaktioner lär vara på gång utanför storstäderna.

Tidigare har vi under flera decennier vant oss vid att olika medier – mest dagstidningar – drar bort från stora delar av landsbygden i hela landet. Frågan är vad de nya redaktionerna kommer att betyda för medborgarna

Jag tror att det nya medielandskapet kommer att stärka landsbygden – och den lokala demokratin. Kanske inte för evigt men åtminstone några år framåt. Även tidningskoncerner som Bonnier News Local ökar sin lokala bemanning utanför de större tätorterna.

Denna utveckling har flera fördelar. Medborgarna får en tätare information om vad som händer och den ökade konkurrensen mellan fler medier stimulerar sannolikt till en mer aktiv debatt och alternativa perspektiv på våra viktiga vardagsutmaningar.

Demokratin är som alla vet inte given för alltid. Den behöver skyddas och stärkas kontinuerligt. Detta har vi på senare tid blivit varse genom händelser runt om i världen. Det som många medborgare – även i Dalarna – brottas med varje dag är att vi alltmer sällan får information om vad som är på gång i regionen eller den egna kommunen.

Med fler medier ökar chanserna att vi också får en mer kritisk och angelägen journalistik, mer djupare analyser. Det är svårt att kräva i ett läge där kanske en enda journalist i en kommun blir helt beroende av omgivande makthavare.

Under de senaste åren har vi istället för kunniga journalister mött en ökad skara av så kallade kommunikatörer som kommuner och myndigheter inte bara använder som informatörer utan inte sällan även som barriärer mellan medborgare och makthavare. Ju fler riktiga journalister hos seriösa medier, desto större chans att vi kommer närmare verkligheten och sanningen. Därför är det glädjande av SVT och några andra medier att ändra en destruktiv medietrend till dess motsats.

Om detta nya läge på mediefronten också används för att erbjuda medborgarna ökat utrymme för debatt om fler väsentliga samhällsfrågor kan det bli en efterlängtad och nödvändig väg till stärkt demokrati!

/Ronny Svensson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Speedokalsonger för män en bra idé på OS-arenor?

Svenska landslaget i fotboll har i skrivandets stund plockat nio poäng i sin grupp i OS och vunnit fem av fem matcher. En plats i finalen är säkrad. Laget har gjort 13 mål på dessa matcher och släppt in tre. Otroligt nog så har i stort sätt varje spelare som varit uttagen till laget faktiskt också fått matchtid. Ändå är snittsvensken inte särskilt intresserad av damfotboll.

Det är intressant att höra diskussionerna gällande mycket damidrott, eftersom det är tydligt att det fortfarande är krafter som försöker påverka det här med kön och idrott. När man tittar på reglementet för beachhandboll så behöver man ju inte vara särskilt feministisk för att förstå att det finns systematiska fel i idrotten, som drabbar primärt kvinnor. Det är inte tillåtet att ha för långa shorts i dessa idrotter, det ska vara tighta bikinitrosor och detta står alltså med i reglerna. Det är inte valfritt på något sätt.

Självklart kunde det ha varit så att männen haft samma regler, att speedo-kalsonger är obligatoriskt hade gjort att OS-reglementets sexualisering av kvinnor försvunnit, men så är det inte. Männen får ha långa short, det handlar inte om att sporten behöver korta trosor utan att någon arrangör som tittar behöver det på kvinnorna.

Men det är inte bara arrangörerna som behöver justera regler för att idrott ska bli jämlik. Alltså, det handlar ju väldigt mycket om attityder. Jag anser att det är självklart att idrott ska utföras i klasser, och att man ska hitta sätt att tävla på som gör att fler personer kan delta, och att det blir riktigt jämnt i själva sporten.

Det är lika självklart för mig att det finns viktklasser, som att det finns indelningar av kön, och det är också helt naturligt att förstå att 60-kilosboxaren inte slår lika hårt som 120-kilosboxaren. Det gör att sporten är olika på många sätt men man måste kika på den med rätt premisser för att uppskatta den.

Sen kan man ju undra om herrarnas match mot Spanien i EM borde ha haft fler tittare än svenskornas match mot USA nu i OS. Ingen av tjejerna ligger kvar på planen, ingen kastar sig och låtsas som att de blivit skadade, och laget spelar för vinst. Inte att rensa bollen från straffområdet i 90 minuter, trots att de möter världens bästa lag i sin klass.

OECD tar parti för Sveriges landsbygd!

Jag blev minst sagt förvånad när jag för några dagar sedan såg en rapport från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD där man sa att Sverige måste satsa mer på att utveckla servicen i våra landsbygdsområden och mindre gynnade regioner. I annat fall ökar enligt OECD de ekonomiska klyftorna ännu mer i landet. Kors i taket!

OECD säger vidare att skatteutjämningssystemet borde förbättras för att omfördela fler skattemiljarder till våra ”fattigare regioner” och att exempelvis LSS-systemet borde finansieras fullt ut av staten.

OECD säger i sin rapport att det behövs fler poliser och bättre Af-service i regionerna utanför storstäderna och att de lokala högskolorna som de i Gävleborg och Dalarna ges en viktigare roll för att stödja den ekonomiska utvecklingen i närregionen.

För en gångs skull håller jag i huvudsak helt med OECD-experterna även om de regionala ekonomiska klyftorna är mycket större och angelägnare att lösa i flertalet av de övriga 37 medlemsländerna – som i Syd- och Nordamerika och större delen av EU-Europa. Jag är dock överens med OECD att vi radikalt behöver minska de regionala skillnaderna också i Sverige.

Sett över en längre period har dock Sverige och Norge varit de länder i den rika världen som satsat mest på regional ekonomisk omfördelning och utveckling. Den positiva utvecklingen i Sverige fick tyvärr ett stort avbräck efter bank- och finanskrisen i början på 1990-talet. Särskilt den offentliga sektorn i norra Sverige fick då stryka på foten som i första hand drabbade kvinnornas traditionella arbetsmarknad.

Vårt inträde i EU 1995 följdes sorgligt nog av minskat statligt intresse för regional utveckling i främst regionerna norr om Mälardalen.

Att OECD – som är en internationell organisation med syftet att stödja medlemmarnas ekonomiska och demokratiska utveckling och som bildades 1961 i spåren efter Marshallplanen insatser efter andra världskriget – har synpunkter på de problem och behov som i vanliga fall i första hand kommuner och lokala organisationer kämpar för, känns uppmuntrande.

Kanske kommer kraven och förslagen från en mäktig organisation där Sverige är medlem att bryta de negativa kurvorna för landsbygdens jobb, service och infrastruktur. Håll tummarna!

Varför så dyrt ladda elbilen vid ”kommunala” laddstolpar?

Det finns oerhört tunga instanser som satsar på att Sverige ska bli ett fossilfritt, plastfritt, kärnkraftsfritt och köttfritt land. För miljöns skull. Men det som har intresserat mig på slutet är elbilarna. Jag har införskaffat mig en sådan och har fått en god insyn i detta spektakel.

Vid inköp av elbil erbjuder staten ett kraftigt bidrag. 70 000 kronor kommer ”landet lagom” att erbjuda kunden som väljer att gå fossilfritt per 2021 och det ger förstås en avsevärd sänkning av totalpriset på bilen. Vill man sedan ha en installation av laddare i hemmet kan man åtnjuta upp till 50 000 kr i bidrag förutsatt att installationen kostar 100 000 kr. Halva installationspriset alltså. (En laddstolpe hemma kostar ca 20 000 kr i normalfallet, varav staten då betalar 10 000.)

Dessa bidrag gör det förstås långt mycket lättare för den som vill ha en elbil hemma. Det är dock inte annat än att jag blir lite fundersam, för själva byggandet av bilen är ju faktiskt väldigt problematiskt för miljön. Det tar lång tid innan en elbil börjar vara bra för miljön. Jag minns att man pratade om siffran 20 000 mil innan den gynnar miljön, men den har reviderats.

Mats-Ola Larsson på Svenska Miljöinstitutet menar att det tar ca 4 år, eller 8000 mil innan en elbil har ett mindre avtryck än både dieselbilar och bensinbilar. Men det är sant att just i början när du får nyckeln till en ny bil, så har elbilen gjort ett mycket större avtryck än bensinaren.

Hur är det då med drivmedel? Att “tanka” bilen hemma kommer att kosta från 50 öre upp till en krona per khw på sommarhalvåret om du har rörliga elpriser. Ändå kostar samma mängd el på en av Falu Energi och Vattens stolpar 3-4 kr. Solleftekraft tog 5kr per kwh när jag laddade där.

I Enviken finns det en endaste stolpe, och den har inte ens hälften av den kraft som en snabbladdare har. Sollefteå som får fungera som mitt andra exempel hade visserligen fler laddare, men endast en sk snabbladdare och den var positionerad på ett sånt sätt att man inte ens kunde göra ärenden samtidigt som man laddade bilen.

Det är upp till tio gånger så dyrt att tanka bilen på en stolpe på stan som det är att göra det hemma. Jag är ett stort fan av den fria marknaden, men det kanske hade varit på sin plats att staten kikade något på detta. Varför ska de kommunala elbolagen ha en sån vinstmarginal om vi nu verkligen vill att folk ska åka på el?

Kan Älvdalen kullkasta SCB:s framtidsprognos?

Landsbygdens pessimister är i likhet med SCB:s senaste långtidsprognos (se förra ledaren om Älvdalen) övertygade om att storstäderna vinner framtidens befolkningskamp. Man ser den minskade befolkningen och de färre jobben inom bl.a. den tunga industrin, skogsnäringen och jordbruket under efterkrigstiden som ett tecken även för framtiden.

Min tanke i det läget är att analysera om det finns fenomen i Sverige och världen i övrigt som pekar åt andra hållet. Kan de senare i så fall helt ändra landsbygdens möjligheter att till och med kanske bli ett inflyttningsområde?

De kommuner som SCB-prognosen pekar ut som krympningsmiljöer – de flesta kommuner i de mellansvenska landskapen – har i decennier kämpat med att försöka vända de negativa trenderna. I flera avseenden har dock många av dem lyckats väl. Det stora antalet nya småföretag skapade av lokala entreprenörer i många branscher är anmärkningsvärt. En del av expansionen kommer från utflyttade storstadsbor som tagit företaget med sig i flyttlasset.

Den starka expansionen av turismen i flertalet län i Mellansverige har påtagligt ökat sysselsättningen. Byggandet av fritidshus – inte bara i Malung/Sälen, Idreregionen och norra Värmland – nya lokala livsmedelsföretag och byggsektorn i sin helhet har också stärkt landsbygdens näringsliv tillsammans med ett växande antal lokala serviceföretag.

De privata tjänstenäringarna med ett stort antal kvalificerade tjänster har gjort sitt breda intåg i hela vårt område tack vare bredbandsutbyggnaden. Kommunerna har i stort kunnat behålla en bra kvalitet på sina välfärdstjänster trots en kärv ekonomi vilket gynnat vår arbetsmarknad.

Pandemin har onekligen haft en god sida sett med landsbygdsögon trots farsotens svåra mänskliga följder. Flera tusen medborgare har redan flyttat ut sitt storstadsnära kontorsarbete till våra landskap och chansen är stor att det inte minst kommer att gynna de små kommunerna.

Önskan att leva mer miljövänligt, minska hushållens fasta kostnader, själv odla mer av maten och ägna mer tid åt ombyggnader och reparationer kan bli en början till att uppvärdera boende och arbete på landsbygden. Det kan bli en del av den nya plattform som gör bl.a. Älvdalen till en vinnare!

Ni vaccinvägrare som bara tänker på er själva

Nu öppnar vi upp landet, och covid19-diskussionerna börjar avta. Debatten om vaccination verkar dock ligga kvar som ett grått hölje över landet fortfarande.

När det gäller vaccinationsmotstånd så har jag hört både sakliga och icke sakliga argument. Helt klart finns där resonemang som är meningsfulla också, det är inte det jag säger. Någon tycker att man varit för kvick med detta, att det kanske har missats saker eftersom det gått så otroligt snabbt att ta fram.

Det argumentet håller om man inte sätter sig in i andelen forskning som gjorts innan detta, utan bara tänker att detta kom från 0 – 100 under loppet av en pandemi. Det gjorde det givetvis inte.

Att Katalin Karikó redan 1973 befann sig i Szeged i Ungern och forskade på RNA-molekyler innan hon slutade 1985, vet givetvis inte allmänheten om. Det går att läsa om förstås men det kräver efterforskning.

Det har blandats känsloargument med argument som delvis eller helt har poänger, men hittills har jag inte hittat något som skulle resultera i att jag skippade att ta sprutorna.

Det som många vaccinmotståndare hävdar är ju att de mest udda sakerna har skett efter att man tagit vaccinet. Det kan t.ex vara någon som hävdar att de dött av vaccinet – sen säger läkemedelsbolaget att det inte stämmer, och det ger ännu mer eld åt misstron för dessa bolag givetvis. Särskilt hos den oinsatte.

Men faktum är att när så många människor gör en sak, i detta fall vaccinerar sig, och sedan själva får rapportera biverkningar kring detta, så händer intressanta saker.

Enligt socialstyrelsen drabbades t ex 27 500 personer av stroke 2019. Runt 90 000 personer dog samma år. Dessa personer kan vara de som tar vaccinet. Som helt enkelt hade fått stroke eller dött ändå. Läkemedelsbolagets uppgift är att titta på om det berodde på deras spruta. Hittar man såna kopplingar kommer man inte fortsätta att vaccinera. Titta bara på vad som hände med Astras vaccin.

Men nu öppnar landet upp, och man kan få sin vaccination bevisad. Nu får alla ta konsekvenserna av sitt handlande gällande vaccination. Jag vet att jag kan resa när det blir aktuellt, och kanske får ni andra stanna hemma. Det är en viss tröst eftersom ni inte varit beredda att ta ett solidariskt ansvar, utan bara tänkt på er själva.