Så skapas en skola för alla i Falu kommun

Få företeelser har så många experter som skolan. Alla har vi egna upplevelser, kanske har vi haft eller har barn i skolan, kanske upplever vi nu den skola våra barnbarn går i? 

Fortfarande ser många den gamla tidens skola, mitt i byn och med fröken boende på ovanvåningen i ett skimmer. Andra minns hur utlämnade de kände sig när personkemin med den enda läraren inte fungerade.  Berättelserna är många.

Vi vill satsa på en skola för alla, där det finns gott om klasskamrater, behöriga lärare som får ett kollegialt utbyte och alla de stödresurser som krävs i dagens samhälle. I vår skola finns en balans mellan närhet och storhet som möjliggör en levande landsbygd och en bra skola för alla kommunens elever framför en skola i varje del av kommunen.

Vi ser också att en bra skola lyckas med sitt uppdrag och uppskattas av lärare, elever och föräldrar. Sågmyra och Linghed är goda exempel på skolor som är så pass framgångsrika att de är självklara skolval för en stor majoritet av eleverna som bor i och kring dessa byar. 

Vi satsar på en fortsatt utbyggnad av för- och grundskolan, F-9, i Svärdsjö och på nybyggnation av för- och grundskola, F-6, i Vika, Hälsingberg och Sundborn. Här kan vi skapa flexibla byggnader som kan anpassas efter behov; förskola eller grundskola. Här kan vi skapa lärmiljöer som är anpassade till dagens undervisning där det behövs såväl små som stora utrymmen. Här finns underlag för en närvarande ledare, för stödresurser i form av skolsköterska och kurator, för kollegialt lärande. Kort sagt en bra skola för alla elever och en attraktiv arbetsplats för vår personal.

Vi vet att personalen är den enskilt viktigaste faktorn för elevernas trivsel och studieresultat och vill därför ha en skola där större andel av resurserna läggs på personalen, såväl lärare som stödpersonal.

På det sättet skapar vi en långsiktigt hållbar skola, för alla elever!

/Elisabeth Rooth Eriksson (c) 1:e vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, Susanne Höglund (c) Ordinarie ledamot, Joacim Svensson (c) Ersättare

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Ett samtal kan skapa en avgörande skillnad

Inne i det andra året av pandemin ser vi ett fortsatt ökat tryck på till exempel stödlinjer i fråga om psykisk ohälsa. Många har utstått stora påfrestningar under pandemin, och konsekvenserna på sikt är svåröverskådliga.

Vi vet av erfarenhet att psykisk ohälsa samt våld i nära relationer och social utsatthet tenderar att öka i samband med samhällskriser. Pandemins fysiska distansering och annan långvarig påfrestning gör det svårt att upprätthålla sociala skyddsnät, hälsosamma vanor och i förlängningen känslan av mening i tillvaron. På det följer oro, ångest, depressioner och i värsta fall tankar om självmord.

Samhället har ställts inför en stor existentiell utmaning när livet hotas samtidigt som våra möjligheter att vara närvarande och stötta varandra som vi vill i kriser har begränsats. Såväl barn och unga som vuxna lider av nedstämdhet eller ofrivillig ensamhet, och kan ha svårt att se meningen med livet. Många har blivit arbetslösa, tvingats ställa in viktiga planer i livet eller förlorat närstående med begränsade möjligheter att ta farväl och få stöd i sorgearbetet.

Detta är inte nytt. Det unika är att det händer så många samtidigt, i en hel värld.

Studier visar att andelen självmord inte ökade under pandemins första månader i höginkomstländer som Sverige. Forskarna betonar dock vikten av att arbeta förebyggande och följa utvecklingen noga. I en internationell studie där forskarna sammanställt över 200 befolkningsstudier över den psykiska hälsan före och under covid-19-pandemin hade andelen i befolkningen som hade tankar om att ta sitt liv ökat från 5,8 % 2017/2018 till 11 % under pandemin.

Vid studier av hälsan hos personer med covid-19-diagnos fann forskarna att hela 33,6 % hade neurologiska eller psykiatriska diagnoser inom sex månader efter infektionen. Av dem som intensivvårdats hade nästan hälften fått en sådan diagnos inom sex månader. De vanligaste besvären var ångest (17 %) och nedstämdhet (14 %).

För att främja människors psykiska och existentiella hälsa, och minska risken för självmord i spåren av pandemin, krävs omfattande insatser och ekonomiska resurser på alla politiska nivåer. Samtidigt måste de direkta effekterna hanteras här och nu. Hälso- och sjukvården kommer att möta stora behov av terapi och traumabehandling, men glöm inte den skillnad du själv kan göra!

För en person som brottas med livets mening kan en medmänniska betyda enormt mycket. Genom att våga fråga hur människor i vår närhet mår, och att våga lyssna, kan vi skapa styrka att ta sig igenom svårigheterna. Det kan vara tunga samtal men vår erfarenhet är att de kan komma att handla lika mycket om livet som om döden. Tack vare sådana uppriktiga samtal vågar många söka också annan hjälp.

För den som saknar någon att prata med finns vi. Som civilsamhällesorganisationer nås vi även under semesterperioden. Vi vill möta hopplöshet, maktlöshet och ensamhet med närvaro, medkänsla och hopp. Vi finns bara några knapptryckningar bort.

Så kan Dalarna bidra till klimatomställningen

”Det är bråttom att ta ett helhetsgrepp!”

Förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen är två avgörande hot mot mänskligheten, som dessutom förstärker varandra. Bägge utarmar variationen av ekosystem och arter, vilket gör att vi förlorar nyttor från naturen som pollinering och luft- och vattenrening.

Övergripande är det tydligt att det som gynnar klimatet också gynnar den biologiska mångfalden, och tvärtom. Det gäller bevarande och återställande av våtmarker, kustområden och skogar. Men när man skiftar perspektiv från helheten till enskilda delar kan det verka som att man måste välja mellan klimat och biologisk mångfald.

Ett exempel är planerna på att producera fossilfritt stål i Norrbotten. Det kräver järnmalm, ren el och kalksten till stålverken – verksamheter som på goda grunder kräver miljötillstånd. Men om någon skyddad art finns där en gruva är tänkt att öppnas, en vindkraftspark anläggas eller kalksten brytas kommer verksamheten med stor sannolikhet inte få tillstånd.

Samhället måste snabbt bli bättre på att förstå hur hot mot klimat och biologisk mångfald hänger ihop. Vi ser fyra behov:

Helhetstänk vid prövning av miljöfarlig verksamhet. De verksamheter som är hållbara bör få företräde framför de som inte är det. Det bör gälla även de länkar i en värdekedja som ännu inte kan ställa om eller bli helt cirkulära. Kunskapskrav ska ställas på den som söker tillstånd att visa att den utgör en del i en sådan kedja.

Förtydliga reglerna för dispens. Det går i dag att göra undantag från artskyddsförordningen om ingreppet utgör ”ett allt överskuggande allmänintresse”. Men för näringslivsprojekt är det i praktiken omöjligt. Det måste bli möjligt att lämna dispens från artskyddet till förmån för klimatomställning och tvärtom. Det här behöver den pågående utredningen En modern och effektiv miljöprövning förtydliga.

Gemensamt lokalt ansvarstagande. Hur lång tid det tar att få ett miljötillstånd påverkas kraftigt av hur företag, myndigheter och miljöorganisationer agerar. Energimyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket har tagit fram övergripande vägledningar för att guida till hur samhällsintressen ska prioriteras i olika situationer. Här får inte det lokala perspektivet gå förlorat.

Ekologiska färdplaner från näringslivet. Flera branscher har tagit fram fossilfria färdplaner och gruv- och metallbranschen har tagit fram en färdplan för biologisk mångfald. Fler behöver följa efter – men det räcker inte. Frågorna kan inte hanteras i separata planer utan de måste integreras.

Det är bråttom att ta ett helhetsgrepp kring den avvägning som uppstår mellan global klimatnytta och lokal påverkan på biologisk mångfald. En bättre miljöprövning ger förutsättningar för ny teknologi som hjälper oss att klara både klimatomställningen och att värna den biologiska mångfalden. 

Ska vaccinvägrare straffas med samhällstjänst?

Ja vad kan sägas om de som inte vill ta en spruta med vaccin mot coronan, som kan leda till hemska smärtor och död. Inte nog med att de kan bli smittade själva, utan även andra helt oskyldiga kan bli smittade.  

Vem är ansvarig för detta?

Jo det är enkelt att förstå att det inte är de som villigt tagit sin vaccinspruta för människors bästa.

Det verkar inte finnas något sunt förnuft utan det kanske ska vara någon typ av straffbildning för vaccinvägrare. Varför inte lite samhällstjänst på en lämplig plats och där de kan smitta varandra.

Naturligtvis så bör de få sparken från sina jobb och vara extra noga med de inom serviceyrken så som vård, omsorg mm.

Det kanske inte bör vara så hårt mot de spruträdda, men det är allt viktigare att ta vaccin än att ha ett dåligt samvete för all framtid.

Företagarna: Lägg ner regionmästerskapet i kvittosamling

Tillsammans sparar företagare i Dalarna kilometervis med fysiska kvitton i pärmar varje år. Kvitton på papper av låg kvalitet som efter bara några månader ofta är oläsbara. Varför kan man undra? Svaret är lika enkelt som det är nedstämmande. För att bokföringslagstiftningen fastnat i sent 90-tal och därmed inte hängt med i de möjligheter som digitaliseringen fört med sig. Enligt bokföringslagen måste alla företagare därför spara alla fysiska kvitton i sju år efter det kalenderår då verksamhetens räkenskapsår avslutades. Även om informationen i ett fysiskt kvitto sparas digitalt måste originalkvittot fortfarande sparas under tre års tid.

Bokföring kallas ibland för företagandets språk. Den företagare som inte talar språket sägs inte heller bli framgångsrik. Dessvärre har Bokföringslagens regelverk så många år på nacken att språket blivit så pass uråldrigt att det nästan är oanvändbart i vardagliga sammanhang. Oräkneliga mängder papper sparas helt i onödan och Dalarnas företagare tvingas varje år kvala in i till regionmästerskapet i kvittosamling – helt ofrivilligt. 

För att synliggöra vad det kostar undvika att göra nödvändiga förändringar av en lag i tjugo år så har rapporten som innehåller precis vad den heter – Företagens kostnader för att bevara räkenskapsinformation i pappersformat – analyserat vilka kostnader företagens samlande av pappersfakturor och reseräkningar faktiskt medför.

Rapportens slutsatser är nedslående. Totalt kostar pappersexercisen Sveriges företagare 3,9 miljarder kronor per år. Om den summan översätts till arbetskraftskostnad motsvarar det 139 nya heltidstjänster bara i Dalarna. De administrativa processer och arkiveringsuppgifter som lagstiftningsbyråkratin kräver kostar pengar både att utföra och att upprätthålla. 

Företagare är och vill vara jobbskapare, inte pappersskyfflare. Sedan 90-talet har 4 av 5 nya jobb skapats i de mindre företagen och bara i Dalarna står småföretagen och deras anställda för 28 procent av de kommunala skatteintäkterna. Om våra folkvalda politiker på allvar vill göra vad som krävs för att skapa fler jobb i hela landet kan de inte vifta bort en lag som helt i onödan kostar svenska företag nästan 4 miljarder kronor årligen.

För att Dalaras företag ska fortsätta att vara konkurrenskraftiga nationellt och globalt så behöver den svenska lagstiftningen anpassas till dagens digitala verklighet. Ta bort det administrativa tjafset och låt de fysiska kvitton som så länge hemsökt företagarna fördrivas till den historiebok där de hör hemma.

Det krävs politiska beslut om skogen i Dalarna

Skogen är en fantastisk resurs. Bara i Dalarna finns 2 miljoner hektar med skogsmark som ger klimatsmarta produkter, biodrivmedel, binder kol, utgör hem för otaliga djur och växter och erbjuder en plats för rekreation. Men hur ska skogen räcka till allt som vi vill använda den till? Och vad är rätt väg att välja när det kommer till aktivt brukande eller ökat skydd?

Den mycket omfattande och omdiskuterade Skogsutredningen har varit ute på remiss. Tyvärr misslyckas utredningen med sin ambition att presentera en helhet eftersom flera av förslagen motverkar varandra. Hur alla de förväntningar som finns på den svenska skogen ska balanseras är lika oklart som innan.

Vi på Skogssällskapet ställer oss bakom utredningens förslag om att kartlägga statusen för den biologiska mångfalden i skogen, så att vi kan göra rätt avvägningar när det kommer till bevarande och skydd. Kunskap och mer data är bra, men nu är det varken ett vetenskapligt råd eller en bristanalys som behövs. Utredningen konstaterar att det inte finns möjlighet att både uppfylla de svenska miljömålen och tillfredsställa behovet av råvara i en växande bioekonomi. 

På Skogssällskapet vill vi inte se tillväxt och miljö som två motstående sidor, där det ena alltid sker på bekostnad av det andra. Skogssällskapet grundades för över hundra år sedan ”för skogshushållningen och naturvården”.

Ett aktivt skogsbruk är en förutsättning för att vi ska lyckas med omställningen till en bioekonomi, samtidigt som naturvård är en förutsättning för att skogen ska kunna brukas hållbart. Vår erfarenhet är att produktion och naturvård kan samverka för att den enskilda skogsägaren ska nå sina mål med skogsägandet.

Men summan av alla krav och förväntningar som ställs på skogen i dag är orealistiska. Det är helt centralt att politikerna i både riksdag och regering nu kliver fram och fattar aktiva beslut om hur den svenska skogen ska kunna göra största möjliga samhällsnytta – för ekonomi, klimat, biologisk mångfald och rekreation.

Vi behöver en väg framåt för den svenska skogen. Dalarnas riksdagsledamöter bör kräva att regeringen tar fram tydliga tillväxtmål för skogen samt ser över miljömålen.