Anna Vild

Halloween – den glömda historien

”Ett ord som fångat min uppmärksamhet, så till den milda grad att hela mitt arbete under hösten nu fått en ny riktning, är ordet HEL”

Orden är, utöver den centrala delen av mitt konstnärskap, också ett av mina vassaste verktyg som folkmedicinsk och historisk detektiv.

Genom att spåra ett ords ursprung, sk etymologi, är stora upptäckter alltid möjliga.

Parallellt med mitt arbete för att lyfta intresset och kunskapen kring vårt lands största rättskandal (häxprocessen ”Det stora oväsendet” 1668-76), vars rot vi finner i Dalarna, har jag kommit att studera vissa specifika ord som lämnat djupa avtryck hos mig.Däribland ordet TROLL och HÄXA. Ett ord som dock fångat min uppmärksamhet, så till den milda grad att hela mitt arbete under hösten nu fått en ny riktning, är ordet HEL.

Lingvistiker och Dr. Arnold Wadler skriver i sin bok ”Der turm von Babel”, följande:

”Formeln H-L-L förefaller oss som skelett för ordet Helle och Hall, men ändå pulserar i dem liv och ljus. I Forn-Peru, Aymara, betecknade HALI stjärnfall, baskerna kallade månen för HILL och araberna HILLAL. Hebreerna kallar morgonstjärnan (Venus) HELEL, grekernas namn på solen är HELIOS och kelterna kallade denna himlakropp för HEOL. Vi märker i detta namn en mäktig förvandling av kosmiskt vetande parat med djupa kultiska metamorfoser”.

Här i norr finner vi också mystiska fenomen kring formeln av just dessa bokstäver, som ett aktat ting förbundet med ett högre vetande och stjärnorna.

Ordet har förflyttat mitt fokus ända tillbaka till den tid då kylan fortfarande höll Norden i ett isande grepp. Tiden då klippan, hällen och grottan var avgörande för livets existens.

Vi finner hur den fornnordiska beteckningen för STEN var Hall, Hella och Halendi.

Och vi finner hur man tillbett och hedrat just stenen, den trygga klippan att luta sig mot, uttrycket som än idag är levande för oss.

Stenen.

Vi har rest den och placerat den i formationer, ristat på den och begravts under den. Stenen. Hällen. Hel.

Den forntida heligheten.

Det berättas att ”All saints day”, från början kallades ”All hallows day”, åtminstone hos folket omkring de idag brittiska öarna.

Och där – spinner min analytiska språktanke iväg genom tidsrymden.

Och jag tänker.

Halloween.

[All] hallows eve[ning]All hallows.All.. Hal, hol, hel..

Alla HELgons dag.

Pusselbiten faller på plats och plötsligt betyder den gångna HELgens högtid något HELt annat för mig.

Hur känner du?

/Anna Vild, krönikör

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Drottningen av omsorg fyller 80 år

När jag var i skolåldern och skulle till skolan på morgonen, ville jag inte ha mössa på mig i kylan.

När blir byggprojektet färdigt Jon?

Blir ett hus någonsin färdigt? Det är den fråga jag ställer mig efter att vårt hus varit en byggarbetsplats i

Ett annorlunda OS drar igång – jag lider med de aktiva

Om bara några dagar drar de 32:a olympiska sommarspelen igång. Men festen i Tokyo kan bli avslagen. Spelen hålls till

Den värsta sortens ensamhet

Ensamhet bygger ångest. Samma med förväntningar. Förhoppningar. Krav från andra eller dig själv. Eller från hur det borde vara. Som alla andra har det. Eller har dom det så? Facebook-lyckan. Finns den?

Ska vi inte helt enkelt lägga ner midsommar/jul/middag/semester?

Ensamheten tär. Oavsett om det är som ensamstående eller inte. Eller enastående som jag kallar det. Värsta sorten är bland andra. Där andra har ett sammanhang där man inte ingår trots att man står en halvmeter därifrån. Spelar ingen roll om det är midsommar/jul/middag/semester.
Du kan vara med. Men aldrig varit så ensam.

Mitt uppvaknande var när jag och sonen, tvåfamiljen som han sa när han var sex år, gjorde vår första utlandssemester. Vi bokade hotell med allt. Utspädda drinkar, chicky bits för barnen på buffé, en ljudnivå som gränsade till JAS 39 Gripen och självklart ett par figurer som skulle skapa sammanhållning bland barnen. Eller? Var det för att skapa tid åt föräldrarna? Jag tror på det senaste.

”Lollo & Bernie!” ekade över hotellkomplexet som sällan lämnades av någon.

Men det gjorde det. Av oss. För efter andra kvällen på restaurangen som erbjöd all inclusive och lyssnande till symfonin av barngråt och föräldrar som krävde att det minsann skulle vara kul, lommade vi iväg.

Jag såg blickarna. Blickarna på dom som inte passade in. Eller så tror jag att jag gjorde. Vet inte.

Det vara bara min son som var där som ensamt barn. Bara han som bara hade en förälder med sig. Bara jag som var den där ensamma pappan.

Vi, eller jag givetvis, trodde att vi skulle kunna umgås med andra. Att sonen skulle kunna leka med andra barn. Att jag skulle kunna prata med någon. Det var därför vi bokade. Och det är därför vi aldrig gjort om det. Ensamhet bland andra är den värsta sorten.

Vi har varit ute på många äventyr sedan dess. Idag, när det här skrivs, så var vi som vanligt på en fjälltopp. Vi har hittat vår grej. Där vi är tillsammans men inte ensamma. För vi har varandra och behöver inte anpassa oss efter andras traditioner, förväntningar eller förhoppningar. Vi har bilat och tågat runt Europa, åkt vilse i okända länder, bott på obskyra hotell i Hamburg helt fria från Lollo, Bernie, chicky bits och blickar från dom där som såg oss som dom som inte passade in. Varför? Jo, för att vi inte är ensamma där trots att vi är det.

Nu gör vi som kungen och vänder blad.

Vi växlar upp tvåfamiljen till en femfamilj. Bonus-style. Vi får se vad dom tycker om att göra. Vi kommer att skapa nya traditioner. Midsommar i år firades fjällvandrandes i Åre. Kanske det blir vår tradition? Kanske inte. Vem vet?

Det jag vill skicka med är att var aldrig ensam. Oavsett om det är i en relation, på semestern, jul, midsommar, semester eller vad det kan vara. Skapa dina egna traditioner. Bjud in. Välj bort det som inte känns bra. Välj bara det som känns bra. Strunta i andras traditioner. Bygg dina egna. Det kommer jag att göra. Tillsammans med några jag har valt att vara med. Tillsammans.

Anna Vild

Den så viktiga ceremonin i Mora

“Till alla dessa människors upprättelse, till deras minne och till en påminnelse för vår egen samtid, för oss själva och