Anna Vild

Halloween – den glömda historien

”Ett ord som fångat min uppmärksamhet, så till den milda grad att hela mitt arbete under hösten nu fått en ny riktning, är ordet HEL”

Orden är, utöver den centrala delen av mitt konstnärskap, också ett av mina vassaste verktyg som folkmedicinsk och historisk detektiv.

Genom att spåra ett ords ursprung, sk etymologi, är stora upptäckter alltid möjliga.

Parallellt med mitt arbete för att lyfta intresset och kunskapen kring vårt lands största rättskandal (häxprocessen ”Det stora oväsendet” 1668-76), vars rot vi finner i Dalarna, har jag kommit att studera vissa specifika ord som lämnat djupa avtryck hos mig.Däribland ordet TROLL och HÄXA. Ett ord som dock fångat min uppmärksamhet, så till den milda grad att hela mitt arbete under hösten nu fått en ny riktning, är ordet HEL.

Lingvistiker och Dr. Arnold Wadler skriver i sin bok ”Der turm von Babel”, följande:

”Formeln H-L-L förefaller oss som skelett för ordet Helle och Hall, men ändå pulserar i dem liv och ljus. I Forn-Peru, Aymara, betecknade HALI stjärnfall, baskerna kallade månen för HILL och araberna HILLAL. Hebreerna kallar morgonstjärnan (Venus) HELEL, grekernas namn på solen är HELIOS och kelterna kallade denna himlakropp för HEOL. Vi märker i detta namn en mäktig förvandling av kosmiskt vetande parat med djupa kultiska metamorfoser”.

Här i norr finner vi också mystiska fenomen kring formeln av just dessa bokstäver, som ett aktat ting förbundet med ett högre vetande och stjärnorna.

Ordet har förflyttat mitt fokus ända tillbaka till den tid då kylan fortfarande höll Norden i ett isande grepp. Tiden då klippan, hällen och grottan var avgörande för livets existens.

Vi finner hur den fornnordiska beteckningen för STEN var Hall, Hella och Halendi.

Och vi finner hur man tillbett och hedrat just stenen, den trygga klippan att luta sig mot, uttrycket som än idag är levande för oss.

Stenen.

Vi har rest den och placerat den i formationer, ristat på den och begravts under den. Stenen. Hällen. Hel.

Den forntida heligheten.

Det berättas att ”All saints day”, från början kallades ”All hallows day”, åtminstone hos folket omkring de idag brittiska öarna.

Och där – spinner min analytiska språktanke iväg genom tidsrymden.

Och jag tänker.

Halloween.

[All] hallows eve[ning]All hallows.All.. Hal, hol, hel..

Alla HELgons dag.

Pusselbiten faller på plats och plötsligt betyder den gångna HELgens högtid något HELt annat för mig.

Hur känner du?

/Anna Vild, krönikör

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Den blåvita ballongen flyger mot allt högre höjder

Tänk er en stor, mäktig, marinblå ballong, dekorerad med vitt och lite gult. Plötsligt sticker något hål på den… Men

När barn ser sina föräldrar bli….vuxna?

Tänk om jag som ung hade förstått att det som hände inför mina ögon var att mina föräldrar också växte upp. Det var inte bara föräldrarna som såg sitt barn växa upp. Lika mycket åt andra hållet. Som för alla barn, men det förstår man inte då, för föräldrarna är ju gamla. Dom är vuxna. Dom kan allt och vet allt. Dom är tryggheten. Eller borde vara i alla fall. Mina var det.
Men när man, eller jag, blir äldre och börjar kunna dra paralleller blir det kortslutning i huvudet.

Tänk alla nya låtar som mamma kunde nynna på. Hur kunde hon det? Hon hade hört dom i tidigare versioner. Inget är nytt. Trodde aldrig på henne för hon var ju gammal. Men nu nynnar jag på sonens låtar han spelar för mig. Har ju hört dom tidigare. Inget är nytt. Nya jeans som var tajta, vida, långa, korta. Allt är nytt. Inget är nytt.

Den där festen när pappa fyllde 40. Den hade jag för mig själv för snart åtta år sedan. När mamma fyllde 50. Det är två år kvar för mig. Komplett ofattbart för dom var ju vuxna. Kunde allt och visste allt. Var tryggheten. Är det vad som förväntas av mig i dag? Är det så min son ser mig? Som vuxen? Den som kan allt och vet allt. Antagligen är det så och det skrämmer mig. Mycket.

Tänk om man som ung hade förstått att föräldrarna gick igenom precis samma saker som en själv. Osäkerhet. Brist på självförtroende. Funderingar och kval. Det hade inte fungerat. För föräldrar ska vara den stabila klippan. Axeln att luta sig mot. Den som alltid finns där och vet allt. Stödet i livet.

Det är nu den insikten kommer. Att det nog inte var så. För om deras känsla var som min är i dag så är det mer rädsla för att göra fel än en bägare fylld av självförtroende.

Det värsta ögonblicket i mitt liv var dagen då jag skulle berätta för min då sexåriga son att hans mamma och jag skulle skilja oss.

Jag lyfte upp honom i mitt knä och sa som det var.

Lite försiktigt men även med den pragmatiska inställningen jag har till livet.

Han tittade på mig och sa med darrande underläpp: ”Pappa, jag lovar att inte börja gråta”. Där blev jag vuxen. Han var starkare än jag var för jag grät hejdlöst. Inte för det som hade varit och nu var slut utan för hans skull.

I dag kan jag se tillbaka på det som varit och tänka på hur bra vi skötte allt. Den där tiden runt 2013. Då allt gick sönder och nya möjligheter föddes.

Inte ett ont ord har fällts. Vänskapen finns kvar. En trygghet i att sonen alltid kommer att ha två föräldrar även om dom inte var menade att bo ihop. Vi växte upp. Blev vuxna.

Nu ser jag mot horisonten och framtiden med glädje. Det finns något nytt. Något spännande och underbart bara rumt hörnet. En ny start på livet som jag aldrig kunde tänka mig. Knarkar Hemnet. Förlorar budgivningar. Drömmer om dagar, kvällar och nätter tillsammans. Drömmer om att bli vuxen. Att bli den där personen som med självsäkerhet känner att låtarna är gamla och kan nynna dom.

Som blir vuxen. Tillsammans med någon. Som vågar börja om. Börja på nytt. Ett nytt vi.

Bor du fortfarande kvar i Grycksbo?

– Du pratar då med allt och alla, får jag höra ibland. Och visst, det stämmer nog om jag riktigt
Anna Vild

Tragiken när hon frågade om vi visste

”Förändring till det bättre har sällan varit bekvämt genom historien.” De senaste åren har livliga diskussioner väckts kring den svarta

En gnagande oro över utbyggnaden

Att jobba är inte slitsamt, det är oron som tar på krafterna. Under hösten hade vi en vattenskada i vårt