40-talistpappan är död – rollen är i gungning

”Vi behöver förändra idén om vad en man är. Så vi inte går miste. Eller barnen går miste”

Fyrtiotalistpappan är död. Jag menar inte att alla pappor födda på 1940-talet är döda, men jag menar att sen länge har vi begravt idén om att män endast ska vara hantverkare och dra hem cash till familjen. Troligen.

När jag jobbade med föräldrautbildningar för tio år sedan var det min målsättning att döda den där jävla gubben som var utan känsloregister och som egentligen bara hade en riktig förmåga – förvärvsarbetet. Det kanske var min idé om fäder, eller det var min idé om fäder som jag ville ta bort. Det finns givetvis sympatiska 40-talistmän med båda fötterna på jorden också. Men pappans och mannens roll är i gungning, och har varit det ett tag. Nu är frågan bara vart det ska landa?

Jag har ogillat idén om att man ska kunna dra slutsatser om mig enkom för att jag är en man, särskilt i föräldrarollen. “Har du klätt ungen?”-kommentarer får det att vrida sig i magpartiet på mig för det förstärker bara den gamla idén om hur män är – och det är en man jag inte vill vara.

För tio år sen sa jag, och jag var överens med mig själv om det, att manligheten behöver utvärderas. Vad betyder det att vara man?

Varför är det lättare att vara förbannad än ledsen, och varför vill barn enligt tidningen Kamratpostens undersökning hellre prata med “ingen alls” än sin pappa när de är ledsna? Mammor fick 46% av rösterna och papporna fick 7%. Den diskussionen ska inte sluta. Den måste fortgå och den kan nog inte sluta så länge som vi lever.

Givetvis ska också män få vara precis som de vill. Det kan vara manligt att jobba på kontor eller att syssla med trädgårdsarbete. Att skjutsa till förskola eller att göra crépes på en söndag iklädd sitt finaste förkläde. Jag har inget problem med det – tvärtom så behöver vi ju förändra idén om vad en man är som jag sa innan. Så vi inte går miste. Eller barnen går miste.

Men landsbygdsfadern med ett hantverksarbete är ingen nidbild åt andra hållet heller. Vi får kolla på sport, meka med bilar och vara högljudda om vi vill det med. Problemet är inte den delen av karaktärsbeskrivningen. Men gällande att komma närmare våra egna hjärtan har vi en bit kvar, särskilt om vi tittar på genomsnittet.

/Kim Larsson, ledarskribent

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Skolmaten ska anpassas efter vetenskapen

Skolmaten är ett ämne som engagerar väldigt mycket. Det är bra tänker jag att det finns diskussioner om hur den ser ut, och vad den innehåller. Precis som nyheter och vetenskapliga framsteg måste ju maten följa med den moderna människan och anpassas efter rådande omständigheter, helt klart.

Det vore väldigt konstigt om maten hade sett precis likadan ut som för flera decennier sen. Mat är också kultur och ett sätt att närma sig andra länder. Kan man bättre sätta sig in i ett land man aldrig besökt än när man möter dess dofter och smaker i en måltid..?

Gällande vegetarisk kost däremot tycks det råda delade meningar. Jag har följt diskussioner som blommar upp mellan varven om den vegetariska kostens varande och icke varande. Några föräldrar tycker att kött är mord och därmed borde inte man få servera kött överhuvudtaget. Givetvis är dessa till fåtalet.

Men på en skala går det sen hela vägen ner till att vegetarisk kost inte innehåller tillräckligt med näringsämnen, och att barnen faktiskt inte gillar vegetarisk kost. Enligt livsmedelsverket är det meningsfullt att lära sig att äta vegetarisk kost av flera anledningar och man bedyrar att det inte brukar vara svårt att få i sig den proteinmängd som behövs trots att man avviker från köttets lustar.

Det här går givetvis att diskutera ur många synvinklar och perspektiv, men med den rådande vetenskap som existerar idag kan vi konstatera att även om man skulle ersätta alla luncher med vegetarisk kost på veckan så är det relativt riskfritt.

Faktum är att ett av problemen vi har gällande kost är att vi äter för lite frukt och grönt. Detta skulle kunna vara ett sätt att möta det problemet.

Men en annan sak som det inte pratas lika mycket om är hur viktigt det är att kunna äta olika maträtter och smaker utifrån en social synvinkel. Det är oerhört begränsande för den som måste anpassa sitt kostintag, det kan nog både den glutenintoleranta och äggallergikern intyga. Därför kanske vi ska träna barn och unga att slippa det om man inte måste. Dessutom är mat inte bara njutning. Mat är hälsa och energi. Allting måste inte vara så fruktansvärt underbart gott hela tiden.

Den vegetariska skolmatens vara och icke-varande.

Nätservicen gör mig förtvivlad – lyssna på folket!

Jag tillhör dem som börjar ledsna på Internet-samhället – att fler och fler verksamheter och vardagsbestyr skall skötas via nätet. Inte nog med det. Det går snart inte att ringa myndigheter, sjukvården och många olika företag utan att slussas vidare via åtskilliga knapptryckningar på sin hemdator.

Slutresultatet blir ofta att slussen till en eftersökt person börjar om på knapp nummer ett. Om man orkar får man försöka igen. Däremot kan jag nå statsministerns sekreterare utan tvång att gå in i en oändlig och medborgarfientlig knapptryckarkarusell på nätet!

Mina senaste erfarenheter gäller sjukvården, telesektorn samt bank- och försäkringsbranschen. Men tvingas kryssa sig fram via knapptryckningar och nåde den som trycker fel. Då får man ofta börja om från början och har man otur hör man som oftast att man placerats i telefonkön eller får börja om från sista platsen i kön igen.

Hamnar man i det läget på plats nummer 88 tappar man definitivt lusten att fortsätta. Få aktörer erbjuder idag att man ringer upp istället för att tvingas vänta i evigheter. Jag är i princip inte emot att man använder sig av medborgar- och kundkontakter via nätet men då bör det ske i rimliga former och proportioner.

Att så många myndigheter och företag använder sig av nätet beror ju inte på att man vill erbjuda bästa möjliga service. Det handlar om att spara pengar – och i andra fall att öka vinsterna!

Trots att jag har lång datorvana och ofta kan ta mig igenom krångliga och ofullständiga hemsidor för att slutligen hamna i rätt spår – som dock inte betyder att man når fram till den information man behöver – känner jag stor sympati för de medborgare som inte har en egen dator, ett fungerande nät eller inte vill anpassa sig till nätservicesamhället.

Trenden idag är ju att myndigheter och företag utvecklar denna serviceform ännu mer istället för att i dialog med medborgarna diskutera hur de som finansierar vår vardagsservice – d.v.s. svenska folket – helst vill ha sin service utformad. Risken är annars att vi de kommande åren inte bara får anpassa oss ännu mer till dagens knapptryckarservice utan även i slutändan får möta talande robotar istället för äkta personer av kött och blod – om man har tur att komma fram!

Hycklare som tar beslut bara för stunden

Det finns ett väl använt uttryck som heter städa framför egen dörr som kanske är lite typiskt svenskt. Det handlar om att man ska ta reda på sin skit innan man börjar peka på andras. Det är väl inget fel med det egentligen, tycker det är en relativt saklig idé för hur världen ska gå till.

När det gäller miljöfrågan kan det dock bli lite mer knepigt. Det beror förstås på att “egen dörr” blir hela jordklotet i den frågan. Sen får givetvis inte heller det här uttrycket syfta till att det ska se bra ut hos dig, men inte nödvändigtvis vara bra. Då fungerar inte riktigt principen.

Ett gott exempel just nu är ju avvecklingen av kärnkraft, där vi hamnar i ett läge att vi måste importera el från andra länder. Själva tanken med att importera är kanske inte fel, om det nu inte vore så att den import vi har av el faktiskt kommer från ännu smutsigare källor än just kärnkraft.

Vi har städat framför våran egen dörr antar jag, jag menar idén måste vara att kärnkraft är dåligt. Men att istället förgifta planeten på distans kan inte vara lösningen.

Lokalt har jag ett annat fullgott exempel relaterat till corona. Det handlar om smittspridning och att man stänger ner smågymmen för att motverka smittspridningen. Men egentligen gör man den värre; människor behöver träning och dom åker istället till den större tätorten för att träna vidare. Plötsligt har man istället för att hjälpa faktiskt gjort situationen värre.

När det gäller frågor som drabbar hela jordklotet kan man inte bara titta framför sin egna dörr. Det är absolut en bra början att kika vad man kan göra för att förbättra förutsättningarna lokalt, men det kan inte vara på bekostnad av någon eller något annat. Det kan definitivt inte vara för att det ska se bra ut eller för att tjäna billiga politiska poäng.

Ett ansvarstagande oavsett vad det är för fråga måste vara heltäckande, och även om jag förstår att man inte kan ändra hela världen kan man i alla fall se till att världen inte får det sämre för att du vill ha det bättre.

Men det här handlar inte bara om politiska beslut, utan om varje invånare också. Tar du ett beslut bara för att det ska se bra ut för stunden är du en hycklare. Politiker som medborgare.

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

Mer lokala medier kan stärka demokratin och landsbygden

När vi förra veckan blev informerade om att SVT öppnar fyra nya TV-redaktioner varav två på landsbygden – Sveg i Härjedalen och Fagersta i Västmanland – tändes ett hopp om början till en ny verklighet. Sex ytterligare redaktioner lär vara på gång utanför storstäderna.

Tidigare har vi under flera decennier vant oss vid att olika medier – mest dagstidningar – drar bort från stora delar av landsbygden i hela landet. Frågan är vad de nya redaktionerna kommer att betyda för medborgarna

Jag tror att det nya medielandskapet kommer att stärka landsbygden – och den lokala demokratin. Kanske inte för evigt men åtminstone några år framåt. Även tidningskoncerner som Bonnier News Local ökar sin lokala bemanning utanför de större tätorterna.

Denna utveckling har flera fördelar. Medborgarna får en tätare information om vad som händer och den ökade konkurrensen mellan fler medier stimulerar sannolikt till en mer aktiv debatt och alternativa perspektiv på våra viktiga vardagsutmaningar.

Demokratin är som alla vet inte given för alltid. Den behöver skyddas och stärkas kontinuerligt. Detta har vi på senare tid blivit varse genom händelser runt om i världen. Det som många medborgare – även i Dalarna – brottas med varje dag är att vi alltmer sällan får information om vad som är på gång i regionen eller den egna kommunen.

Med fler medier ökar chanserna att vi också får en mer kritisk och angelägen journalistik, mer djupare analyser. Det är svårt att kräva i ett läge där kanske en enda journalist i en kommun blir helt beroende av omgivande makthavare.

Under de senaste åren har vi istället för kunniga journalister mött en ökad skara av så kallade kommunikatörer som kommuner och myndigheter inte bara använder som informatörer utan inte sällan även som barriärer mellan medborgare och makthavare. Ju fler riktiga journalister hos seriösa medier, desto större chans att vi kommer närmare verkligheten och sanningen. Därför är det glädjande av SVT och några andra medier att ändra en destruktiv medietrend till dess motsats.

Om detta nya läge på mediefronten också används för att erbjuda medborgarna ökat utrymme för debatt om fler väsentliga samhällsfrågor kan det bli en efterlängtad och nödvändig väg till stärkt demokrati!

/Ronny Svensson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

En bild av sjukdomen som styrs av media

Aldrig förr har vi varit mer rädda för att dö. Som nation, som region men kanske också som värld. Det är en otrolig försiktighetsprincip som har applicerats på allting utifrån pandemin. Nu har lite drygt ett år passerat och man kan börja göra lite mer rimliga beräkningar gällande överdödligheten och covid19. Först och främst ska jag säga att inget dödsfall är värt det, det är överjävligt att folk blir långtidssjuka och att folk dör. Varje människoliv är viktigt, givetvis är det så.

När svininfluensan kom hade vi inte riktigt samma mediala bevakning, även om det fanns rädsla då också. Men i slutändan fick WHO backa ur och konstatera att det kanske inte var så allvarligt som dom först trodde. Så kommer det absolut inte bli med coronan, men när man tittar på dödstalet så förstår man att det inte riktigt är så allvarligt som den mediala bevakningen vill säga att det är. Det första som jag inte tror att dom flesta begriper, är att statistiken visar vilka som dör med covid-19, inte av.

En studie som gjordes i Region Östergötland på patienter med covid-19 som dött tittade på 122 personer och djupdök i dödsorsaken, kunde säga att ungefär 15 procent av de som dött faktiskt dött bara på grund av covid. Visserligen hade 70 procent av dödsfallen covid som bidragande orsak, men på hela 15 procent hade covid varken gjort från eller till. Jag tycker det är viktigt att komma ihåg.

Samtidigt vet vi att den ohälsa som årligen dödar uppe i vår fjällhöga nord, självmord, överätning, stillasittande, för att nämna några. Dessa är vi uppenbarligen inte lika rädda för, trots att dom garanterat kommer att drabba oss om inte annat på sikt. Vi åt 9 procent mer glass, och systembolaget sålde 28 miljoner liter alkohol mer förra året. Antalet anmälningar till socialtjänsten i Falun har ökat med 50% samma period enligt Sveriges Radio.

Visst är det så att man inte plötsligt slutar att syresätta sig för att man tar dålig hand om sig själv eller sin familj. Men det är ändå precis lika allvarligt.

Visst är det så att man fortfarande måste kunna hålla avstånd till folk som man också behåller kontakten med viktiga personer i sitt liv. Covid är jätteallvarligt, men låt oss inte bli så rädda för den sjukdomen att vi glömmer bort allting annat som är viktigt för att ha en god folkhälsa.

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent