Alla är ju inte masar och kullor i Dalarna

Om förakt mot ett ”tredje kön”.

Vad är man om man varken är mas eller kulla? Det var ett diskussionsämne på radion för ett tag sen och diskussionen har liksom följt med mig i olika sammanhang. Eller snarare har jag hört den pratas om på flera olika ställen. Det är spännande.

På min arbetsplats möter jag människor som precis kommer från en kamp mot att sitta hemma, eller någon vars ångest har hindrat skolgången tidigare. En annan person har kommit hit från ett annat land och kämpar med en och ett. En tredje har en bondgård och är livrädd för åska. En fjärde har siktet inställt på högskolan och kämpar med varenda synaps för att klara kurserna.

Alla är människor och när allt kommer omkring är de rätt lika – och samtidigt väldigt olika.

När vi lyfter liknande frågor i det sällskapet så är det inga direkta motsättningar. Tvärtom ser jag hur intresset ökar för de svårigheter som andra individer möjligen kan ha och läran att veta mer. Någon mer i gruppen påpekar att de känner igen den här typen av svårigheter och gör plats för den som möjligen inte tillhör normen.

Men under en diskussion gällande transpersoner på ett helt annat ställe, med helt andra människor, hör jag bara förakt. “Det finns för fan inget tredje kön” påpekar någon.

Turners syndrom, Klinefelters syndrom är två exempel där könet inte är solklart om man tittar på kromosomnivå. Men givetvis finns också variationer som inte har namn. Enligt Karolinska institutet upplever ett barn av 1500 ”DSD, disorder of sex development”, ett problem som angriper både kropp och själ.

Det är oftast män som reagerar starkast. Män som vill att stereotyperna ska vara som förr. Ändå är det bara mentaliteten de har kvar från grottmänniskan. Axelbredden eller förmågan att besegra motståndare med fysisk kraft har de inte.

Är det därifrån motståndet för att människor ska få vara som de känner sig kommer ifrån, eller är de rädda att de själva ska krypa över gränsen och känna sig lite mer som damer? Jag vet inte. Men jag vet att om någon vill att jag ska se dem som en tjej, eller som en kille, så är det helt oproblematiskt för mig. Det borde vara det för alla. Kanske beror det på att jag är trygg med mitt kön. Eller så beror det på att jag har lyssnat på andra människor. Jag vet inte.

/Kim Larsson, ledarskribent

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Den prestigestyrda planen för framtiden

De myndigheter och företag som säger att de planerar för framtiden har en benägenhet att påstå att den framtid de har i sikte är den ”självklara”, ”den rätta” eller ”den enda”! Man är ofta så entusiastisk över sitt eget arbete och sina visioner att man sällan kritiskt granskar sina utgångspunkter.

Många kommuner har planerat efter osannolikt höga befolkningstal, myndigheter över- eller underskattat efterfrågan på varor och tjänster och företag utan att ta hänsyn till ny teknik.

När verkligheten inte blir som de tänkt eller önskat är det nästan inte någon av dem som erkänner att planerna var orealistiska och byggda på alltför lösan sand. Deras framtidsplaner var inte heller som regel kompletterade med alternativa framtidsbilder – en plan B eller C.

Det är inte fel att ha planer för längre perioder framåt men i det fallet behövs också ”reservplaner” och ett planerat system för successiv korrigering. Detta ser man sällan. Låt mig ta ett par exempel.

Nu finns det flera intressenter som säger att vi måste planera för att i framtiden bygga ut kärnkraften trots att vi dels har ett kraftigt överskott av elenergi och dels ny fossilfri energiteknik på gång som utvecklad miljövänlig vågkraft och aldrig sinande solkraft.

Det vi inte diskuterar i detta läge är att pröva hur mycket en kraftfull besparing kan minska behovet av ny el. Tidigare forskning har visat att vi kan spara upp till 50 % av nuvarande energiförbrukning vilket trots ökat behov av t.ex. el skulle klara målet att bara nyttja fossilfri energi i Sverige.

Ett annat exempel handlar om de höghastighetståg som storstäderna kraftigt vurmar för. Om vi bortser från att investeringarna sannolikt blir dubbelt så höga mot planerade 205-230 miljarder kronor och att de får negativa konsekvenser för vägar och järnvägar i övriga landet, gäller numera nya villkor för resandet som helt negligeras.

Pandemin har visat att en stor del av dagens pendlare, som de nya tågen skulle betjäna mellan de största städerna, nu i stor utsträckning har erfarit att man kan arbeta hemifrån utan att pendla varje dag. IT-systemet har ersätt det fysiska resandet. De som planerar de nya tågen vill dock inte tänka om. Så fungerar den prestigestyrda planeringen!

Skolmaten ska anpassas efter vetenskapen

Skolmaten är ett ämne som engagerar väldigt mycket. Det är bra tänker jag att det finns diskussioner om hur den ser ut, och vad den innehåller. Precis som nyheter och vetenskapliga framsteg måste ju maten följa med den moderna människan och anpassas efter rådande omständigheter, helt klart.

Det vore väldigt konstigt om maten hade sett precis likadan ut som för flera decennier sen. Mat är också kultur och ett sätt att närma sig andra länder. Kan man bättre sätta sig in i ett land man aldrig besökt än när man möter dess dofter och smaker i en måltid..?

Gällande vegetarisk kost däremot tycks det råda delade meningar. Jag har följt diskussioner som blommar upp mellan varven om den vegetariska kostens varande och icke varande. Några föräldrar tycker att kött är mord och därmed borde inte man få servera kött överhuvudtaget. Givetvis är dessa till fåtalet.

Men på en skala går det sen hela vägen ner till att vegetarisk kost inte innehåller tillräckligt med näringsämnen, och att barnen faktiskt inte gillar vegetarisk kost. Enligt livsmedelsverket är det meningsfullt att lära sig att äta vegetarisk kost av flera anledningar och man bedyrar att det inte brukar vara svårt att få i sig den proteinmängd som behövs trots att man avviker från köttets lustar.

Det här går givetvis att diskutera ur många synvinklar och perspektiv, men med den rådande vetenskap som existerar idag kan vi konstatera att även om man skulle ersätta alla luncher med vegetarisk kost på veckan så är det relativt riskfritt.

Faktum är att ett av problemen vi har gällande kost är att vi äter för lite frukt och grönt. Detta skulle kunna vara ett sätt att möta det problemet.

Men en annan sak som det inte pratas lika mycket om är hur viktigt det är att kunna äta olika maträtter och smaker utifrån en social synvinkel. Det är oerhört begränsande för den som måste anpassa sitt kostintag, det kan nog både den glutenintoleranta och äggallergikern intyga. Därför kanske vi ska träna barn och unga att slippa det om man inte måste. Dessutom är mat inte bara njutning. Mat är hälsa och energi. Allting måste inte vara så fruktansvärt underbart gott hela tiden.

Den vegetariska skolmatens vara och icke-varande.

Nätservicen gör mig förtvivlad – lyssna på folket!

Jag tillhör dem som börjar ledsna på Internet-samhället – att fler och fler verksamheter och vardagsbestyr skall skötas via nätet. Inte nog med det. Det går snart inte att ringa myndigheter, sjukvården och många olika företag utan att slussas vidare via åtskilliga knapptryckningar på sin hemdator.

Slutresultatet blir ofta att slussen till en eftersökt person börjar om på knapp nummer ett. Om man orkar får man försöka igen. Däremot kan jag nå statsministerns sekreterare utan tvång att gå in i en oändlig och medborgarfientlig knapptryckarkarusell på nätet!

Mina senaste erfarenheter gäller sjukvården, telesektorn samt bank- och försäkringsbranschen. Men tvingas kryssa sig fram via knapptryckningar och nåde den som trycker fel. Då får man ofta börja om från början och har man otur hör man som oftast att man placerats i telefonkön eller får börja om från sista platsen i kön igen.

Hamnar man i det läget på plats nummer 88 tappar man definitivt lusten att fortsätta. Få aktörer erbjuder idag att man ringer upp istället för att tvingas vänta i evigheter. Jag är i princip inte emot att man använder sig av medborgar- och kundkontakter via nätet men då bör det ske i rimliga former och proportioner.

Att så många myndigheter och företag använder sig av nätet beror ju inte på att man vill erbjuda bästa möjliga service. Det handlar om att spara pengar – och i andra fall att öka vinsterna!

Trots att jag har lång datorvana och ofta kan ta mig igenom krångliga och ofullständiga hemsidor för att slutligen hamna i rätt spår – som dock inte betyder att man når fram till den information man behöver – känner jag stor sympati för de medborgare som inte har en egen dator, ett fungerande nät eller inte vill anpassa sig till nätservicesamhället.

Trenden idag är ju att myndigheter och företag utvecklar denna serviceform ännu mer istället för att i dialog med medborgarna diskutera hur de som finansierar vår vardagsservice – d.v.s. svenska folket – helst vill ha sin service utformad. Risken är annars att vi de kommande åren inte bara får anpassa oss ännu mer till dagens knapptryckarservice utan även i slutändan får möta talande robotar istället för äkta personer av kött och blod – om man har tur att komma fram!

Hycklare som tar beslut bara för stunden

Det finns ett väl använt uttryck som heter städa framför egen dörr som kanske är lite typiskt svenskt. Det handlar om att man ska ta reda på sin skit innan man börjar peka på andras. Det är väl inget fel med det egentligen, tycker det är en relativt saklig idé för hur världen ska gå till.

När det gäller miljöfrågan kan det dock bli lite mer knepigt. Det beror förstås på att “egen dörr” blir hela jordklotet i den frågan. Sen får givetvis inte heller det här uttrycket syfta till att det ska se bra ut hos dig, men inte nödvändigtvis vara bra. Då fungerar inte riktigt principen.

Ett gott exempel just nu är ju avvecklingen av kärnkraft, där vi hamnar i ett läge att vi måste importera el från andra länder. Själva tanken med att importera är kanske inte fel, om det nu inte vore så att den import vi har av el faktiskt kommer från ännu smutsigare källor än just kärnkraft.

Vi har städat framför våran egen dörr antar jag, jag menar idén måste vara att kärnkraft är dåligt. Men att istället förgifta planeten på distans kan inte vara lösningen.

Lokalt har jag ett annat fullgott exempel relaterat till corona. Det handlar om smittspridning och att man stänger ner smågymmen för att motverka smittspridningen. Men egentligen gör man den värre; människor behöver träning och dom åker istället till den större tätorten för att träna vidare. Plötsligt har man istället för att hjälpa faktiskt gjort situationen värre.

När det gäller frågor som drabbar hela jordklotet kan man inte bara titta framför sin egna dörr. Det är absolut en bra början att kika vad man kan göra för att förbättra förutsättningarna lokalt, men det kan inte vara på bekostnad av någon eller något annat. Det kan definitivt inte vara för att det ska se bra ut eller för att tjäna billiga politiska poäng.

Ett ansvarstagande oavsett vad det är för fråga måste vara heltäckande, och även om jag förstår att man inte kan ändra hela världen kan man i alla fall se till att världen inte får det sämre för att du vill ha det bättre.

Men det här handlar inte bara om politiska beslut, utan om varje invånare också. Tar du ett beslut bara för att det ska se bra ut för stunden är du en hycklare. Politiker som medborgare.

/Kim Larsson, partipolitiskt oberoende ledarskribent

Mer lokala medier kan stärka demokratin och landsbygden

När vi förra veckan blev informerade om att SVT öppnar fyra nya TV-redaktioner varav två på landsbygden – Sveg i Härjedalen och Fagersta i Västmanland – tändes ett hopp om början till en ny verklighet. Sex ytterligare redaktioner lär vara på gång utanför storstäderna.

Tidigare har vi under flera decennier vant oss vid att olika medier – mest dagstidningar – drar bort från stora delar av landsbygden i hela landet. Frågan är vad de nya redaktionerna kommer att betyda för medborgarna

Jag tror att det nya medielandskapet kommer att stärka landsbygden – och den lokala demokratin. Kanske inte för evigt men åtminstone några år framåt. Även tidningskoncerner som Bonnier News Local ökar sin lokala bemanning utanför de större tätorterna.

Denna utveckling har flera fördelar. Medborgarna får en tätare information om vad som händer och den ökade konkurrensen mellan fler medier stimulerar sannolikt till en mer aktiv debatt och alternativa perspektiv på våra viktiga vardagsutmaningar.

Demokratin är som alla vet inte given för alltid. Den behöver skyddas och stärkas kontinuerligt. Detta har vi på senare tid blivit varse genom händelser runt om i världen. Det som många medborgare – även i Dalarna – brottas med varje dag är att vi alltmer sällan får information om vad som är på gång i regionen eller den egna kommunen.

Med fler medier ökar chanserna att vi också får en mer kritisk och angelägen journalistik, mer djupare analyser. Det är svårt att kräva i ett läge där kanske en enda journalist i en kommun blir helt beroende av omgivande makthavare.

Under de senaste åren har vi istället för kunniga journalister mött en ökad skara av så kallade kommunikatörer som kommuner och myndigheter inte bara använder som informatörer utan inte sällan även som barriärer mellan medborgare och makthavare. Ju fler riktiga journalister hos seriösa medier, desto större chans att vi kommer närmare verkligheten och sanningen. Därför är det glädjande av SVT och några andra medier att ändra en destruktiv medietrend till dess motsats.

Om detta nya läge på mediefronten också används för att erbjuda medborgarna ökat utrymme för debatt om fler väsentliga samhällsfrågor kan det bli en efterlängtad och nödvändig väg till stärkt demokrati!

/Ronny Svensson, partipolitiskt oberoende ledarskribent