Hög tid att skydda det som är kvar av den svenska livsmedelsindustrin

Lantmännen och LRF i gemensamt debattinlägg

Kommuners byggande av nya bostadsområden och annan expansion utgör ett hot mot Sveriges livsmedelsberedskap, då flera av landets få kvarvarande och strategiskt viktiga livsmedelsindustrier kan tvingas bort. Det finns ett akut behov av att stärka skyddet för dessa anläggningar.

Frågan om en trygg livsmedelsförsörjning vid kris har börjat diskuteras allt mer, inte minst i samband med coronapandemin, då Sveriges bristfälliga beredskap blottlades. Det stora importberoendet av livsmedel och förnödenheter uppmärksammades som ett trängande problem. Beredskapslager saknas helt och det tar endast några dagar innan maten tar slut i butikerna om leveranserna uteblir. En viktig länk för en fungerande livsmedelsförsörjning som dock inte uppmärksammats är att det saknas en strategi och lagstiftning för hur man ska skydda den livsmedelsindustri som finns kvar i Sverige, trots att livsmedelssektorn klassas som samhällsviktig verksamhet.

Utan en fungerande livsmedels- och förädlingsindustri där råvarorna från jordbruket blir till färdiga, säkra och ätbara livsmedel, så kommer befolkningen bli utan mat om nya kriser skulle drabba oss. Finns det inga mejerier, kvarnar, sockerbruk, slakterier, barnmatsfabriker, bagerier, pastafabriker eller foderfabriker med tillhörande lager och logistik, så kvittar det hur mycket mjölk, vete, sockerbetor eller grisar som produceras på landets lantbruk. Råvarorna måste ju transporteras, lagras och vidareförädlas innan de utgör livsmedel av fullgod kvalitet.

Det har på kort tid skett en omfattande konsolidering och koncentration av den svenska livsmedelsindustrin och för de flesta livsmedelsprodukter finns det numera endast några få nyckelanläggningar kvar i landet. För vissa produkter finns det förvisso ibland mindre lokala förädlingsanläggningar, men ska tio miljoner svenskar ska få tillräckligt med mat, så är de större anläggningarna helt avgörande.

Ett aktuellt problem är att vissa kommuner vill få bort exempelvis stadsnära livsmedels- och spannmålsanläggningar för att göra plats åt exklusiva bostadsprojekt. Två exempel på detta är att Lantmännen nyligen tvingats lägga ner sina viktiga spannmåls- och kvarnanläggningar i Ystad och Uppsala

.Inte nog med att det finns få livsmedelsindustrier kvar i landet, det finns inte heller någon överkapacitet eller anläggningar i malpåse som kan användas vid kris. Allt detta är en synnerligen stor brist i den svenska ambitionen att bygga upp ett totalförsvar och livsmedelsberedskap som kan förse befolkningen med mat vid olika typer av kriser. Denna brist rimmar också väldigt illa med den av Riksdagen antagna livsmedelsstrategin, som bland annat har som mål att öka produktionen av högkvalitativa och hållbart producerade livsmedel i Sverige.

Kommunerna har med sina planmonopol mycket stor makt, men beaktar sällan i sina planer vilken effekt deras beslut får på den regionala eller nationella livsmedelsförsörjningen. Därför är det oerhört viktigt att landets politiker och beslutfattare snabbt skyddar den viktiga livsmedelsförädling och -industri som ännu finns kvar i landet. Regeringen och Riksdagen måste säkerställa att samtliga aktörer agerar i linje med livsmedelsstrategin, även på kommunal nivå. Beslut om nya bostäder i ett hamnområde som innebär att en livsmedelsanläggning måste läggas ned, får ödesdigra konsekvenser för stora delar av Sveriges livsmedelsförsörjning.

/Per Lindahl, styrelseordförande, Lantmännen, Palle Borgström, förbundsordförande, Lantbrukarnas Riksförbund

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Gårdsförsäljning av alkohol skapar fler jobb i Dalarna

Tack vare Centerpartiet och januariavtalet beslutade regeringen härom veckan om en utredning som ska se över hur gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker kan införas i hela landet. Utredningen är en viktig delseger för Dalarna. Gårdsförsäljning har inte bara potential att göra Sverige till en dryckesnation av rang, det bidrar även till en växande besöksnäring med inriktning på lokal mat- och dryckeshantverk. 

När vi besöker mikrobryggerier eller vingårdar i andra länder tar vi för givet att vi ska kunna köpa med oss några flaskor hem som reseminne eller för provsmakning. I Sverige kan du som besökare i bästa fall hoppas på ett artikelnummer och en vägbeskrivning till närmaste Systembolag för att köpa produkten. 

I Dalarna har lokala hantverksbryggerier vuxit fram i hela länet och vi har vant oss vid att kunna njuta av bland annat DALA-IPA, Sahlins Brygghus Pilsner eller Stjernsund Winter Ale. Dryckerna är inte bara utmärkta alternativ till importerade och storskaligt producerat öl. De är också viktiga för sysselsättningen i Dalarna. 

Enligt uppgift sysselsätter småskaliga vingårdar, mikrobryggerier och destillerier runt om i landet drygt 5 500 personer. Lägg därtill alla underleverantörer i form av lantbrukare och råvaruleverantörer med flera. Genom att tillåta gårdsförsäljning av alkohol kan jobben i Dalarna bli betydligt fler.  

Centerpartiet har under lång tid drivit frågan att lokala producenter av öl, vin och andra alkoholhaltiga drycker ska ges möjlighet att sälja en mindre volym till besökare i samband med visning och provsmakning. Det betyder inte att vi vill avskaffa Systembolaget, som vissa illvilliga röster vill göra gällande. Tvärtom! Centerpartiet värnar detaljhandelsmonopolet och ser gårdsförsäljning som ett komplement till Systembolaget. Det framgår också i direktiven för den nytillsatta utredningen.

Tajmingen för att införa gårdsförsäljning är väldigt bra. Intresset för närproducerad mat och dryck av hög kvalitet har ökat de senaste åren liksom intresset för mikrobryggerier. Nu är det dags att låta Dalarna skörda frukterna av det intresset! 

/Göte Persson (C), Aspeboda

Dalarnas kommuner måste växla upp sina inköp från lokala företag

Det finns en bild att de flesta kommuner är väldigt små. Det är inte sant. Som arbetsgivare är de jättar, särskilt om man jämför med storleken på andra aktörer. Här i Dalarna är till exempel kommunen den största arbetsgivaren i alla länets kommuner förutom Ludvika. och så ser det ut i nästan hela Sverige.

Därför är det viktigt hur kommunen agerar på marknaden. Den som är mycket stor måste också vara mycket snäll. Företag runt om i landet är beroende av kommunens inköp.  Under pandemin har också fler företag blivit intresserade av offentliga kontrakt, eftersom det offentligas behov är inte lika utsatt för marknadens nycker.

För kommunen kan det finnas många fördelar med att upphandla allt från konsulttjänster till sophämtning. Det kan ge innevånarna fler alternativ att välja mellan samt öka kvaliteten och effektiviteten i tjänsterna. Inte minst bidrar det till ett bättre lokalt företagsklimat.

Företagarna har granskat utvecklingen av kommunernas inköp från privata företag sedan 2015. Vår granskning visar att de köper i snitt 13 procent som andel av verksamhetens totala kostnader från privata företag, enligt Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada). Det har inte heller skett någon ökning under de senaste åren, snarare tvärtom. Siffrorna varierar dock stort från mindre än två procent hos dem som köper minst till 40 procent hos dem som köper mest.

Det finns så väl goda som sämre exempel. I Dalarna är ökningarna generellt sett blygsamma. I topp ligger Leksands Kommun som har ökat sin andel från 2015 till 2019 med 3,4 procent och Falu Kommun med 2,9 procent. Malung-Sälens kommun ligger i botten med -3,4 procent och Gagnefs Kommun med -2,2 procent. Politiska beslut ligger oftast bakom i hur hög utsträckning kommuner konkurrensutsätter sina inköp eller istället väljer att utföra dessa i egen regi.

I dessa corona-tider får kommunerna inte tappa takten i sina inköp. De inköpsplaner som finns måste genomföras och upphandlingar och andra investeringar växlas upp. Lokala företag som är beroende av kommunen som kund behöver stimulans, de behöver kommunen som kund. Att köpa något av en lokal leverantör istället för att göra det själv kan vara just det som gör att lokala företag slipper gå omkull. Därför är det också klok kommunalpolitik.

/Eva Cooper, regionchef. Företagarna Dalarna

Pontus Lindström, expert lokalt företagsklimat, Företagarna

Magnus Johansson, expert offentlig upphandling och konkurrens, Företagarna

Varför det är så viktigt med förlängda krisåtgäder till näringslivet i Dalarna

Att smittspridningen nu åter tar fart riskerar att ännu hårdare drabba företag och jobb i Dalarna. Därför är det bra att regeringen och samarbetspartierna vill förlänga viktiga krisåtgärder. 

Coronapandemin gjorde att den svenska ekonomin tvärnitade i våras. När efterfrågan försvann fick många företag extremt svårt att klara verksamheten. Över 10 000 anställda korttidspermitterades i Dalarna och åtskilliga företag tvingades varsla medarbetare. 

Svenskt Näringslivs Företagarpanel visar nu att av de tillfrågade företagen i Dalarna har 55 procent minskat sin omsättning senaste halvåret. Resultatet har blivit minskade investeringar och fler uppsägningar. Av företagen i länet har 34 procent minskat sina investeringar och 30 procent minskat antalet anställda senaste halvåret.

Några av de branscher som haft det särskilt tufft i länet är besöksnäringen där 5 procent av de anställda varslats om uppsägning under andra kvartalet i år. Då återstår att se hur denna nya våg med restriktioner slår mot den näringen. 

Andra branscher i länet som drabbats är byggsektorn och tillverkningsindustrin. Utan de omfattande stödinsatser som görs hade antalet varsel varit än högre. 

Krisen märks tydligt även i statistiken från Arbetsförmedlingen. Bara i Dalarna är idag över 10 000 fler människor inskrivna hos arbetsförmedlingen än för ett år sedan. 

Många av de företag som lyckades överleva den första fasen är fortfarande kraftigt försvagade. De får svårt att klara nya påfrestningar. 

Därför är det mycket välkommet att regeringen och samarbetspartierna lyssnat till varningssignalerna från bland andra oss på Svenskt Näringsliv. 

Att man nu vill förlänga både omställningsstödet och möjligheten till korttidspermittering, samt dessutom utöka företagens möjlighet till anstånd med skatteinbetalningar är viktiga och effektiva krisåtgärder. 

Det kommer rädda företag och jobb i Dalarna, krisen är långt ifrån över för vårt näringsliv i länet, så det gäller att vi håller i och håller ut och är solidariska för att bibehålla våra arbetsplatser även när denna kris till slut är över.

/Henrik Navjord, regionchef Svenskt Näringsliv, Dalarna

Elöverkänsliga höjer sina röster om rätten till ett drägligt liv för alla i Sverige

”Strålningen syns inte, luktar inte och märks inte förrän du själv blir drabbad”

Vi vill alla kunna:

– bo kvar nära arbete och sociala kontakter,

– åtnjuta sjukvård genom att utredas, diagnosticeras, behandlas genom att besöka vårdcentraler, kliniker eller intensivvårdas om vi får Covid-19,

– gå i förskola/skola,– vistas utomhus, på allmänna platser, fika ute, shoppa,

– åka tåg och buss, bila på våra vägar,

– ta del av kultur och kommunal service.

En grupp i Sverige är uteslutna från mycket av detta genom en av staten erkänd miljörelaterad funktionsnedsättning, och lever i ständig karantän året runt. Är sjuka men får ingen diagnos. Utreds och behandlas inte i Sverige, men det finns andra länder, t.ex. Tyskland. Försämrad ekonomi hos de drabbade minskar möjligheten att själv söka vård. Vår funktionsnedsättning konstateras enligt internationella utrednings- och behandlingsprogram genom att mäta specifika biomarkörer i kroppen och visar avvikelser i hjärnan vid röntgen i MR-kamera. Den går att behandla.

Socialstyrelsens miljöhälsoenkät 2007: 3,2 % elöverkänsliga, 0,4 % med svåra besvär (motsvarar 330 000 respektive 41 000 personer). Frågan är borttagen i senare enkäter.

Det handlar om att inte kunna vistas i miljöer med något i luften som en enhet inom WHO2011 placerat i grupp 2B, möjligen cancerogent, tillsammans med bly, DDT, formaldehyd, svetsrök samt bensin- och dieselavgaser. Forskarna anser nu att omgruppering bör ske till grupp 1, cancerogen (med tobak, asbest och dioxin).

Europarådet, inklusive Sverige, beslutade 2011: ”Det är fråga om en mer eller mindre potentiellt skadlig icke-termisk biologisk påverkan såväl på växter, insekter och djur som på den mänskliga kroppen, även när de utsätts för nivåer som är lägre än de officiella gränsvärdena”.

Mer från Europarådets resolution 1815.– Gränsvärden ska omprövas och sänkas, förslag lämnas.

– Vi ska alla informeras om riskerna med potentiellt skadliga långsiktiga biologiska effekter på miljö och människors hälsa, med särskid inriktning på barn, tonåringar, unga människor i fertil ålder, lärare och föräldrar.

– Uppmärksamma dem på riskerna med tidig, ogenomtänkt och långvarig användning av mobiltelefoner och andra produkter som avger mikrovågor.

– För barn i allmänhet och speciellt i skolor och klassrum, prioritera trådbundna internetanslutningar, samt att strikt reglera skolbarns användning av mobiltelefoner på skolområdet.

Allt levande, människor, djur och växter har samma frekvens i cellerna, Schumannfrekvensen 7,8 Hz. Trådlös utrustning, mobiler, wifi, Bluetooth och mobilmaster har pulserande strålning. Cellernas naturliga frekvens påverkas negativt och ger ohälsoeffekter vid mycket låga strålningsnivåer. Forskningen visar effekterna på våra celler. Kalciumkanalerna öppnas, ger upphos till fria radikaler och oxidativ stress som leder till inflammationer.

Läckage uppstår i blod-hjärnbarriären som gör att hjärnan påverkas av skadliga ämnen. Blodceller klumpar ihop sig redan efter några minuters exponering för strålning från trådlös teknik. Det påverkar också syreupptagningen.

Strålningen syns inte, luktar inte och märks inte förrän du själv blir drabbad. Du vet inte när det inträffar och då är det ofta för sent.

Genomför resolutionen! En låg strålningsnivå är bra för alla. Då kan också vi få tillbaka rätten till ett drägligt liv. Det som diskrimineringslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förutsätter.

/Marianne Ketti (från Mora), ordförande, Elöverkänsligas riksförbund

Få trafikpoliser på Dalarnas vägar

Låt oss börja med lite hårda fakta. För fem år sedan fanns det 1 200 särskilda trafikpoliser i Sverige. Idag är den summan 250. I polisregion Bergslagen som inbegriperVärmlands län, Örebro län och Dalarnas län finns det endast 25 trafikpoliser. Spridda över polisregionens alla vägar, över årets alla dagar och dygnets alla timmar så säger det sig självt att fordonen på våra svenska vägar ser alldeles för lite av polisiär närvaro.

Under de senaste decennierna har godsmängderna på svenska vägar ökat markant och utan dessa transporter hade hela samhället stannat av. Den polisnärvaro som ska upprätthålla de omfattande regelverk som styr åkerierna är däremot närmast obefintlig.

Oavsett var i landet man befann sig var det svårt att undgå det i media uppmärksammade fallet där 52 000 skarpladdade patroner stals från en parkerad lastbil i Bromölla. Stölden är förödande då bytet under lång tid framöver kommer att förse grova kriminella gäng i Sverige med ammunition, men ur ett bredare perspektiv är händelsen också ännu ett bevis på den brist på kontroller av lastbilar som sker längs de svenska vägarna.

Paradoxalt nog så är reglerna för att kunna bedriva åkeriverksamhet i Sverige omfattande och komplexa. Det finns krav på utbildning, kompetens och ekonomisk stabilitet för att få trafiktillstånd. Löpande ska planering och genomförande kunna granskas så att tillsynsmyndigheterna kan säkerställa att raster och körtid håller sig inom tillåtna värden. I grunden rimliga krav, men bara om de gäller alla.

Vi har under lång tid efterfrågat skärpta kontroller av de oseriösa lastbilstransporterna som rullar på våra vägar. Det är i ljuset av det givetvis positivt att regeringen har satt upp ett mål att antalet polisanställda ska öka med 10 000 fram till 2024. Detta måste dock också innebära fler närvarande och synliga trafikpoliser med god kunskap om hur en effektiv kontrollverksamhet ska bedrivas.

Utredningen som tillsatts med uppdraget att föreslå åtgärder för att komma till bukt med problemen är välkommen. Vi förväntar oss åtgärder som främjar brottsbekämpningen, ökar trafiksäkerheten och ser till att det råder sund konkurrens och goda villkor för alla i åkeribranschen. Samtidigt har vi inte råd att vänta och vi hoppas därför att alla berörda myndigheter gör allt de kan redan idag. Dialog med företagen i branschen är ett viktigt första steg. Sverige fick nyligen 52 000 skäl att agera, i Dalarna behövs inte ett enda till. 

/ Eva Cooper, regionchef, Företagarna Dalarna, Carina Ahlfeldt, regionchef, Sveriges Åkeriföretag region Mitt