Stora vinster om byggbranschen i Dalarna satsar mer på digitalisering

Snabbare byggprocesser, mer lönsamt och mindre miljöpåverkan.

Regeringen släppte nyligen sin budgetproposition för 2021. Vi är glada att man där lyfter potentialen av en digital samhällsbyggnadsprocess och därför har inlett ett arbete för att utveckla den digitala informationsförsörjningen.

Digitaliseringen står högt på dagordningen i byggbranschen och har aktualiserats ytterligare till följd av coronakrisen. En rapport från Tillväxtverket visade nyligen att byggbranschen är en av de minst digitaliserade branscherna i Sverige. 

Det finns sedan tidigare en generell oro för att digitaliseringen och automatiseringen kan komma att effektivisera bort arbetstillfällen. Dessutom har coronakrisen – med all rätta – skapat ytterligare rädsla för att förlora jobbet. I dag arbetar ungefär 11 000 invånare i Dalarna inom industri- och byggbranschen.

Vi vill belysa att digitaliseringen inte handlar om att göra människor överflödiga. Istället finns mycket att vinna. Digitala verktyg kan till och med möjliggöra för byggbranschen i Dalarna att fortsätta jobba som planerat i coronatider eftersom det underlättar social distansering och möjliggör nya arbetssätt. Därför vill vi lyfta fram fyra konkreta fördelar:

1. Förbättrat arbetsmiljö- och säkerhetsarbete. Genom att digitalisera arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet kan viktiga processer för att uppfylla lagkrav göras enklare, till exempel genom dokumentation av riskbedömningar och regelbunden kontroll av utrustning. Det minskar risken för olyckor.

2. Minskad miljöpåverkan. Digitala lösningar kan bli avgörande för att vi ska kunna bygga mer hållbart. Det kan till exempel underlätta insamlandet av den data som behövs för att kunna avgöra om en byggnad klarar klimatdeklarationen, inte minst med tanke på att detta blir obligatoriskt från och med den 1 januari 2022.3.

Snabbare byggprocesser. Byggprojekt innefattar komplexa projekteringshandlingar. Att arbeta med dem digitalt gör det enklare att skapa överblick och genomföra nödvändiga revideringar. Det kan ge stora tidsbesparingar och snabba på byggprocessen.

4. Ökad lönsamhet. Till sist finns det förstås stora potentiella ekonomiska vinster i att med hjälp av digitala lösningar skapa sig en systematisk överblick över till exempel materialåtgång, transporter och energianvändning, i syfte att effektivisera verksamheten.

Om byggbranschen i Dalarna satsar på att öka takten i digitaliseringen så är vi övertygade om att branschen kommer att få mångfalt tillbaka. Vi har allt att vinna och bara vår oro att förlora.

Vindkraft i Dalarna behövs för klimatet och jobben

”Satsning på vindkraft kan locka nya industrier till Dalarna.”

Det finns behov av att bygga ut vindkraften i Dalarna, enligt Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Det skapar stora möjligheter för Dalarna och länets kommuner.

Klimatkrisen är en ödesfråga och de globala utsläppen av växthusgaser måste halveras mellan 2020 och 2030. Parallellt måste våra ekonomier återuppbyggas efter Coronapandemin. Det kan verka omöjligt, men det finns lösningar. Vindkraften kan snabbt minska klimatutsläppen, samtidigt som den skapar nya jobb, pressar elpriset och kan attrahera nya industrier till Dalarna.

Naturvårdsverket och Energimyndigheten utvecklar nu en strategi för en hållbar vindkraftsutbyggnad. De vill öka vindkraftens elproduktion från 20 TWh år 2019 till 100 TWh 2040, varav cirka 20 TWh till havs. Det motsvarar mer än halva Sveriges framtida elanvändning. Trots denna ökning kommer det att behövas färre vindkraftverk än idag, tack vare den tekniska utvecklingen med större, högre och effektivare verk.

Nu har myndigheterna fördelat utbyggnadsbehovet för den landbaserade vindkraften (80 TWh) på Sveriges länsstyrelser, som i samarbete med kommunerna ska fortsätta arbetet med att identifiera lämpliga områden för vindkraft.

För att vi ska klara energi- och klimatomställningen behöver det produceras 7,5 TWh (miljarder kWh) landbaserad vindkraft i Dalarna, vilket kan jämföras med den nuvarande (2019) nivån om 1,1 TWh. Det finns flera fördelar med en sådan utbyggnad av vindkraften.

För det första kan vi kraftigt minska klimatutsläppen, främst genom en snabb och omfattande elektrifiering av fordon och industrin i Sverige.

För det andra skapas nya jobb. Utbyggnaden i Dalarna kan skapa 1 300 nya jobb under byggnationen.

Det finns ett starkt stöd för vindkraftsutbyggnaden, också i den egna kommunen. I en ny nationell Sifo-undersökning svarar 61 procent ja på frågan: ”anser du att din kommun bör bidra till den fortsatta vindkraftsutbyggnaden i Sverige”. Bara 25 procent svarar nej.

För att underlätta utbyggnaden bör kommunerna få ta del av fastighetsskatten från vindkraft. Samtidigt bör klimatnyttan viktas tyngre i tillståndsprocessen.

Vi hoppas att Dalarna vill vara med och göra Sverige till ett föregångsland i klimatomställningen, samtidigt som det skapar nya jobb i länet.

/Anders Wijkman, ordförande nätverket Vindkraftens klimatnytta, Linda Burenius, ordförande Svensk Vindenergi, Hans Carlsson, vd Siemens Gamesa Renewable Energy, Maria Röske, vd wpd, Paul Stormoen, vd OX2, Peter Zachrisson, vd Stena Renewable

Hög tid att skydda det som är kvar av den svenska livsmedelsindustrin

Lantmännen och LRF i gemensamt debattinlägg

Kommuners byggande av nya bostadsområden och annan expansion utgör ett hot mot Sveriges livsmedelsberedskap, då flera av landets få kvarvarande och strategiskt viktiga livsmedelsindustrier kan tvingas bort. Det finns ett akut behov av att stärka skyddet för dessa anläggningar.

Frågan om en trygg livsmedelsförsörjning vid kris har börjat diskuteras allt mer, inte minst i samband med coronapandemin, då Sveriges bristfälliga beredskap blottlades. Det stora importberoendet av livsmedel och förnödenheter uppmärksammades som ett trängande problem. Beredskapslager saknas helt och det tar endast några dagar innan maten tar slut i butikerna om leveranserna uteblir. En viktig länk för en fungerande livsmedelsförsörjning som dock inte uppmärksammats är att det saknas en strategi och lagstiftning för hur man ska skydda den livsmedelsindustri som finns kvar i Sverige, trots att livsmedelssektorn klassas som samhällsviktig verksamhet.

Utan en fungerande livsmedels- och förädlingsindustri där råvarorna från jordbruket blir till färdiga, säkra och ätbara livsmedel, så kommer befolkningen bli utan mat om nya kriser skulle drabba oss. Finns det inga mejerier, kvarnar, sockerbruk, slakterier, barnmatsfabriker, bagerier, pastafabriker eller foderfabriker med tillhörande lager och logistik, så kvittar det hur mycket mjölk, vete, sockerbetor eller grisar som produceras på landets lantbruk. Råvarorna måste ju transporteras, lagras och vidareförädlas innan de utgör livsmedel av fullgod kvalitet.

Det har på kort tid skett en omfattande konsolidering och koncentration av den svenska livsmedelsindustrin och för de flesta livsmedelsprodukter finns det numera endast några få nyckelanläggningar kvar i landet. För vissa produkter finns det förvisso ibland mindre lokala förädlingsanläggningar, men ska tio miljoner svenskar ska få tillräckligt med mat, så är de större anläggningarna helt avgörande.

Ett aktuellt problem är att vissa kommuner vill få bort exempelvis stadsnära livsmedels- och spannmålsanläggningar för att göra plats åt exklusiva bostadsprojekt. Två exempel på detta är att Lantmännen nyligen tvingats lägga ner sina viktiga spannmåls- och kvarnanläggningar i Ystad och Uppsala

.Inte nog med att det finns få livsmedelsindustrier kvar i landet, det finns inte heller någon överkapacitet eller anläggningar i malpåse som kan användas vid kris. Allt detta är en synnerligen stor brist i den svenska ambitionen att bygga upp ett totalförsvar och livsmedelsberedskap som kan förse befolkningen med mat vid olika typer av kriser. Denna brist rimmar också väldigt illa med den av Riksdagen antagna livsmedelsstrategin, som bland annat har som mål att öka produktionen av högkvalitativa och hållbart producerade livsmedel i Sverige.

Kommunerna har med sina planmonopol mycket stor makt, men beaktar sällan i sina planer vilken effekt deras beslut får på den regionala eller nationella livsmedelsförsörjningen. Därför är det oerhört viktigt att landets politiker och beslutfattare snabbt skyddar den viktiga livsmedelsförädling och -industri som ännu finns kvar i landet. Regeringen och Riksdagen måste säkerställa att samtliga aktörer agerar i linje med livsmedelsstrategin, även på kommunal nivå. Beslut om nya bostäder i ett hamnområde som innebär att en livsmedelsanläggning måste läggas ned, får ödesdigra konsekvenser för stora delar av Sveriges livsmedelsförsörjning.

/Per Lindahl, styrelseordförande, Lantmännen, Palle Borgström, förbundsordförande, Lantbrukarnas Riksförbund

Svensk rovdjurspolitik utrotar våra fäbodar

Uttalande av Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk, FSF

Fäbodbrukarna upplever under coronasommaren 2020 ett ökat tryck från våra rovdjur. Tamdjuren kor, getter och får, ja de djur som har sin hemvist på fäbodskogen blir förföljda, flyr, drabbas av panik och blir dräpta under plågsamma käftar från vargar och björnar. För varje störning och angrepp som sker så kommer fäbodbrukaren närmare beslutet att lägga ner sin verksamhet. Med en nedläggning upphör hävden. Den biologiska mångfalden försvinner när markerna sakta men säkert växer igen. Hävden–fäbodbruket en symbios med de rara växter och den biologiska mångfald som det aktiva brukandet skapar vid våra fäbodmiljöer i skogslandskapet.

Fäbodbruket är mera av en livsstil än att vara en ekonomiskt lönande verksamhet. Fäbodbruket lever på en mycket skör tråd ekonomiskt. Utvecklingen med det kraftigt ökade rovdjurstrycket under de senaste 30 åren och som tillåts växa för varje år som går stressar inte bara tamdjuren på skogen utan det bidrar till att utrota fäbodbruket i Sverige.

Ett exempel från verkligheten: En småbrukare har fått flera får riven i hagen. Skyddsjakt kan inte beviljas då man inte kan säkra att det är samma varg som dödat får vid fyra tillfällen. Brukaren måste ta in djuren på de ljusa sommarnätter då fåren normalt betar och hävdar den biologiska mångfalden. Beslutet att inte skjuta någon varg hade troligtvis inte varit annorlunda om fårbesättningen dessutom bestod i en utrotningshotad lantras.

Fäbodbrukaren måste ha en tilltro till rovdjurspolitiken. När vargen vinner mark som utrotningshotad art på fäbodbrukarens bekostnad då faller många andra utrotningshotade arter som dominobrickor. De flesta av våra lantraser bland kor, får och getter finns på våra fäbodvallar–en miljö där fäbodbruket skapar stor artrikedom och biologisk mångfald. En, som vi i fäbodrörelsen anser, enkelriktad rovdjurspolitik förvandlar politiken och naturen till biologisk enfald.

Förändringar av rovdjurspolitiken som kan skapa förtroende hos fäbodbrukaren kan vara många men avgörande är:

Det samladerovdjurstrycket måste ner och landsbygdsbornas och fäbodbrukarnas oro måste tas på större allvar!

Det är inte fäbodbruket som ska finansiera rovdjurspolitiken–full kostnadsersättning för förebyggande insatser och vid skadeangrepp!

Att acceptera att när fäbodbrukaren har problem så måste det erkännas och inte bevisas mot uppvisande av flertal attacker och många dödade och skadade husdjur–skyddsjaktsreglerna behöver reformeras.

Mer och bättre hjälp till förebyggande åtgärder som kan sättas in redan vid störningar så att ett rovdjursangrepp aldrig behöver ske–det skulle gynna alla!

Dokumentation av effekter vid störningar och angrepp för att öka kunskaperna om påverkan på tamdjurens hälsa och beteende för att kunna få även indirekta skador godkända som negativ rovdjurspåverkan.

Samordning mellan myndigheter måste till. Den ena handen ger och den andra handen tar. Fäbodbruket får ersättningar från framförallt jordbruksstöd EU och nationella. Dessa stöd äts snabbt upp när andra myndigheter inte ersätter för de kostnader som uppstår av den för rovdjuren generösa ekonomiska politiken.

Avslutningsvis har fäbodrörelsen också en öppen fråga till myndigheten Naturvårdsverket som ytterst ansvarar för rovdjurspolitiken När det gäller vargar så ska det minsta antalet vargar för gynnsam bevarandestatus vara 300 individer i Sverige. När blev Sverige att betrakta som de områden som vi väljer att kalla fäbodland–Värmland, Dalarna, Gävleborg, Jämtland? I dessa län finns en stor koncentration av vargar, som borde spridas.

Uttalande diskuterat vid Fäbodriksdagen i Klövsjö 26-27 september 2020 och beslutat av FSF:s styrelse 25 oktober 2020.

/Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk

Dags att hålla ihop den sköra ekologiska väven

Reaktion på ”klimatrealistens” insändare i Dalabygden den 1/10

”Realistens” fråga om klimathotet finns i vårt egocentriska jag. I vårt sätt att argumentera och organisera våra liv och samhälleliga värld. Ofta motsägelsefullt och polariserat.

Ett är då säkert, och det är att allt hänger ihop – coronapandemin, och klimatpandemin och vår alltmer glesnande och sköra ekologiska väv.

Att frånsäga oss vårt ansvar och makt är väl ändå att göra illa. Mot själva livet och barnbarnen och de som inte har samma tur var de föds till, i tid och rum.

Det är vi människor som har byggt upp en absurd ruffig storskalig och global ekonomi och transportsektor. Där människor, ting och inte minst åksjuk mat ständigt är på väg. I konsumismens ojämlika tidevarv som genererar stora och ökande klimatutsläpp med allt det för med sig av följdsjukdomar för oss och vår jord.

Ozonhålet och dess återhämtning är ju annars ett gott exempel på vad vi kan göra, tillsammans med god vilja och rätt beslut.Låt det inte vara förgäves med vårt aggressiva klimatgasande. Ty ozonskiktet kan ånyo ligga illa till tillsammans med världshavens surhetsgrad.

Så alla och envar – var var välkommen att hjälpa till på livets väg och hålla ihop den sköra ekologiska väven. I en ny varsamhet. Även så Hr Wohrne (Staffan Wohrne, insändarskribent i Dalabygden 201001, reds anmärkning) har väl en solidarisk sida. Så lycka till!

Orättvist för motionsidrott och naturturism

Restauranger och stillasittande arrangemang gynnas

Ge motionsidrott och naturturismen samma möjligheter att överleva som restauranger och stillasittande arrangemang.

Inrikesminister Mikael Damberg har meddelat att förbudet mot allmänna sammankomster och offentliga tillställningar med fler än 50 deltagare blir kvar, men lättas förslagsvis upp med två undantag. Det ena förslaget innebär att restauranger och kaféer ska få anordna exempelvis konserter utan att det faller under regeln för allmän sammankomst och offentlig tillställning. I förslag två tillåts vissa arrangemang och evenemang få anordnas med fler än 50 personer, om det rör sig om sittande publik samt att arrangören kan vidta åtgärder som innebär att publiken kan hålla avstånd.

Detta undantag ska kombineras med ett maxtak för antalet deltagare. Syftet med undantagen från 50-gränsen är att regeln ”inte i onödan träffar verksamheter som kan bedrivas på ett smittsäkert sätt.”

Härom veckan kom regeringen med ytterligare besked då man aviserade att undantag från 50-regeln kan vara aktuella från 15 oktober om smittoläget tillåter, då 500 besökare kan tillåtas vid sittande idrotts- och kulturevenemang.

Förslagen är steg i rätt riktning men vi menar att det fortfarande finns en inkonsekvens då de presenterade förslagen slår snett mot vissa delar av besöksnäringen, såsom motionsidrotten och naturturismen.

I praktiken innebär förslagen, om och när de införs, att betydligt fler än 50 personer kommer att få samlas om huvudaktiviteten utförs sittande med två meters avstånd. Enligt förslaget är det således helt i sin ordning att 200 personer befinner sig på en sportbar och ett hundratal personer på en fotbollsstadion, men om man tillsammans ger sig ut på en gemensam vandring över flera mil får bara 50 personer följa med. Den avgörande faktorn är om du sitter ner, står upp eller går.

Många besökare söker sig till våra respektive destinationer för just utomhusaktiviteter och -upplevelser. Våra verksamheter ligger främst i naturen och här finns milsvida ytor där vi arrangerar vandringar, löplopp, cykel- och skidtävlingar och andra evenemang. Många av dessa har tvingats ställa in, som exempelvis Sveriges största utefestival, Utefest i Höga Kusten och Storsjöcupen i Östersund, eller ställa om, likt Vasaloppets sommarvecka. Dessa och många liknande verksamheter kämpar nu för sin överlevnad. Förutom att det är ett hårt ekonomiskt slag för många mindre aktörer är det ett slag mot folkhälsan, där naturens källa till välbefinnande är vida känt, inte minst i dessa tider.

Vi vill att regeringen även ger våra naturturismföretag, organisationer, föreningar och evenemangsarrangörer förutsättningar att genomföra sina verksamheter på ett säkert sätt utifrån förutsättningarna. Vi vill att även dessa aktörer ska ha samma förutsättningar som restauranger, butiker och snart även stillasittande arenatillställningar att bedriva sina verksamheter. Det samma gäller föreningar, som får viktiga tillskott till sin verksamhet genom att genomföra och stötta olika evenemang.

Som förslaget ser ut nu slår det hårt mot landsbygdsregioner och mindre verksamheter som har viljan, kunskapen och möjligheterna att skapa arrangemang på välanpassade sätt. När regeringen tydligt meddelar att det krävs justeringar i nuvarande regelverk hoppas vi att förslagen ses över ytterligare en gång så att det skapas logiska, rättvisa regler som ger alla branscher samma möjligheter att överleva efterdyningarna som följer i pandemins spår. Inte bara sittande – utan även vandrande, springande och skidande.